Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 10 okt. 1937 - Kärt besök i Berlin - Äro våra byråchefer oduglingar?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
på obrottslig konsekvens i sin utrikespolitik. Det tydliga närmande,
som Mussolini dagarna före sin Tysklandsresa gjorde till England—
Frankrike, vilka i Nyon för första gång på länge visat prov på en
viss handlingskraft, tyder på åstundan att ej alltför mycket ge sig
i Tysklands händer utan att behålla påtryckningsmedel på Berlin,
kanske även möjligheter till extraturer som i trippelalliansens
dagar. Den styvare hållningen mot västmakterna efter hemkomsten
antyder, att denna taktik ej varit utan frukt.
Något obetingat förtroende råder sålunda säkerligen ej mellan de
båda diktaturerna. Det skulle också varit egendomligt, om så varit
fallet, ty även om det finns åtskilliga enande band dem emellan
såsom statsformen, avogheten mot Frankrike, känslan av att tillhöra
en fattig och orättvist behandlad nation och nu senast samverkan i
Spanien, äro dock de verkliga intressekonflikterna tydliga för
världen. Österrikes absorption i en eller annan form måste alltid vara
målet för Hitlers liksom för varje annan tysk statsmans strävanden
efter dubbelmonarkiens sönderslående. Men Mussolini har så hårt
engagerat sin prestige för bevarande av dess oavhängighet, att en
reträtt där alltid måste vara svår för honom. En omedelbar kontakt
med det nya starka Tysklands gränser vore säkert också en
betänklig sak för Italien och skulle otvivelaktigt snart rulla upp det
syd-tyrolska problemet, kanske även frågan om Triest. Och även om en
uppgörelse om Österrike till Tysklands fördel vore möjlig — vissa
tecken tyda härpå —• skulle den tämligen säkert följas av rivalitet
beträffande Balkanhalvön, Italiens naturliga intressesfär men också
ett mål för tysk Dräng naoh Osten.
Axeln Berlin—Rom’s framtid är sålunda högst oklar och blir väl
ej långvarigare, än till dess att den ene kontrahenten vunnit alla
fördelar han hoppas av den. Men för närvarande är konstellationen
en europeisk realitet av största vikt, med vars existens man gör klokt
i att räkna på allvar även på de håll, där man av gammalt är van
att med obegränsad vördnad se upp till västmakternas klokhet,
styrka och godhet.
Så fort tidningarna i sina förhandstips bruka
diskutera förestående utnämningar till
chefsposter i ämbetsverken eller till landshövdingar, radas det oftast upp
namn blott på politiker. Åtskilliga viktigare utnämningar under de
senaste åren ha vant det svenska folket vid att politiska eller
parti-betonade meriter fått en allt högre kurs. Även om det på sistone
varit mest socialdemokrater, som hugnats med ämbeten och
reträttplatser såsom ett led i socialdemokraternas strävan att även
ockupera förvaltningen, väntas det allmänt att även bondeförbundet vid
de förestående sju landshövdingeutnämningarna skall bli lönat för
sitt välförhållande. Av mera pikant intresse är det gynnsamma öde,
som tydligen skall vederfaras den i och för sig säkerligen mycket
godhjärtade Ätvidabergsdisponenten för hans mera omreklamerade
än synbara insatser som »semester»-handelsminister och på andra fält;
585
Äro våra byråchefer
oduglingar? J
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
