Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Tvåkammarriksdagens professorer. Av Elis Håstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elis Hastad
dagen först fr. o. m. 1934, ordförande i utrikesutskottet) samt
Gunnar Myrdal (1937—). De äldsta av dessa torde i hög grad ha
dåvarande valbarhetscensus, som utestängde arbetare, att tacka
för sitt inval; sedermera ha de ur kroppsarbetarnas led ofta
utgångna redaktörerna haft ett tydligt försteg före partiets
akademiker. En politisk roll ha endast Steffen, Unden och — ehuru
mindre i riksdagen än utanför — Myrdal spelat; den
individualistiske Lundstedts våldsamma vältalighet har dessutom många
gånger anställt detonationer ocli erinrar ej så litet 0111 Curry
Treffenbergs.
Främst tre slutsatser eller iakttagelser kunna knytas till
»katalogens» senare del. För det första: Professorerna ha även efter
det demokratiska genombrottet både kvantitativt och kvalitativt
i hög grad satt sin prägel på den politiska utvecklingen,
visserligen växlande från tid till annan och för olika partier och trots
den relativt ringa kontingenten i det största partiet. Skulle man
våga något jämförande omdöme, vore man benägen att hävda,
att den akademiska bildningen snarast fått det något lättare nu
än förr i riksdagen, sedan den forna och för professorerna
svåraste konkurrensen från det då talrikt församlade
ämbetsmannaståndet och näringslivet försvagats; likaså synes riksdagens
egen, märk väl aldrig okritiska respekt för den högre
utbildningen vara större än valmännens. För det andra är det
anmärkningsvärt, hur starkt det akademiska fackmannainslaget utanför
samhällsvetenskaperna avtagit, sannolikt beroende på de ökade
fordringarna på vetenskaplig specialisering men även i någon
mån på de borgerliga partiernas mandatminskning. För det
tredje kan man registrera en tydlig förskjutning från de
histo-riskt-statsvetenskapliga disciplinerna, som förhärskade under
rösträttsstriderna, till de ekonomiska. Sedan Helge Almquist
lämnat riksdagen, är ingen historiker placerad där (Nils
Ahn-lund var dock suppleant 1929/37 för Trygger), medan Bagge,
Wohlin, Ohlin och Myrdal i var sitt parti företräda den i vår
etatistiska stat dominerande samhällsekonomien, och
professorskompetent i nationalekonomi är väl numera även f. d.
filologi-docenten Wigforss. Delvis har nog de ekonomiska vetenskapernas
representation en enklare förklaring, nämligen ifrågavarande
lärostolars relativt ansenliga tillväxt efter högskolornas tillkomst
och expansion; endast C. G. Hammarskjöld, Leffler och Steffen
från tidigare år kunna kallas för nationalekonomer av facket,
426
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
