Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 25 juli 1939 - Den engelska propaganda i U. S. A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
första intryckens tid, då den allmänna opinionen skapades. Även
sedan man sent på hösten fått en trådlös förbindelse i kabelns ställe
voro de tyska nyheterna senare än de engelska, så att även de
engelska kommentarer, som följde efter nyheterna, i den amerikanska
pressen fingo större journalistiskt värde än kommunikéerna från
Tyskland. Den brittiska tolkningen av händelserna blev alltså den
version, som amerikanska tidningar accepterade.
Det andra steget i propagandans tjänst var censuren över engelsk
press. År 1913 hade i Storbritannien tillsatts en kommitté för att i
händelse av krig planlägga presscensuren, och denna kommitté
ersattes i augusti 1914 av Press Bureau, som hade till uppgift att
övervaka nyheterna till och i pressen. I själva verket var denna Press
Bureau endast en skylt för de militära censorer, som arbetade under
direkt kommando från Admiralty och War Office. Som en engelsman
uttryckte saken var den »fantasidepartementet, som snyggar upp
nyheterna för att presentera dem för allmänheten». För Förenta
staterna blev censuren av betydelse, emedan nyheterna trycktes i
amerikansk press i den version de fått, sedan de passerat genom Press
Bureau. Då kabeln till Tyskland var förstörd, fick Amerikas press
ta sina nyheter där de kunde få dem — och det var i England. Även
meddelanden från andra europeiska länder filtrerades genom den
brittiska censuren, och det var i själva verket de engelska nyheterna
som blevo amerikanska nyheter.
För att göra censuren av meddelandena från kriget mera smaklig
för de missnöjda korrespondenterna, utnämndes i september ett
»officiellt ögonvittne». Hans arbete gladde emellertid ingen, och i
mars och april 1915 började man i stället ta med brittiska
korrespondenter på exkursioner till fronten. Genom att stationera
journalisterna vid olika högkvarter och låta dem komma i personlig kontakt
med de ledande officerarna, som givetvis voro synnerligen älskvärda,
gjorde man dem samtidigt till försvarare av den brittiska saken. I
juni f915 började man även formellt tillämpa denna
propagandametod.
Ledarna för den brittiska propagandan hade ständigt de
amerikanska journalisterna i tankarna, och något senare godkände de ett
förslag av en brittisk agent i Amerika, att amerikanska journalister
borde sändas till fronten och få se pågående strid. »Fransmännen ha
ytligt sett inte gjort något propagandaarbete», skrev
propagandaministeriet — Wellington House — men de hade varit mycket
hjärtliga mot amerikanska journalister, »och dessa korrespondenter ha
kommit tillbaka och skrivit de mest entusiastiska artiklar för
Frankrike.» Engelsmännen gingo emellertid ännu längre; alla
personer av betydenhet inbjödos som gäster. »Tidningsmän, författare,
politiska experter, essayister, statsmän, universitetsrektorer och
andra framstående män på alla livets områden, särskilt från Förenta
staterna, inbjödos att resa till fronten. Ett slott upplåts och
utrustades för dem, och köket var utmärkt, under det att ransoneringen blev
allt strängare i England under trycket av hotet från U-båtarna. De
420
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
