Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Västerlandet. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eli F. Heckscher
sida ocli utan att de förtryckta hade fått krafter att övervinna
dem. Nu ändrade sig bägge dessa förutsättningar. Ett socialt
samvete vaknade som i allmänhet tidigare hade sovit, och de
breda lagren själva fingo tillräckligt mycket att äta och att
andligen leva av för att kunna samla krafter till anspråk på
ytterligare, välbehövlig förbättring i sitt läge.
Naturligtvis äro dessa enkla linjer icke ett uttryck för allt vad
1800-talet innebar, utan endast en skissering av det mest
grundläggande. Emellertid måste man fråga sig hur ett tillstånd som
i alla fall innebar så ofantliga framsteg i andlig och materiell
välmåga för de breda lagren någonsin kunde bli så upprivet som
det nu liar blivit. Svaret är dubbelt. Det finns sällan möjlighet
för mänskliga samhällen att bli stående i ett en gång skapat
tillstånd, och man undrar ibland om de harmoniska tillstånden ha
större livskraft än de disharmoniska. Människornas förmåga att
bemästra samhällslivets problem liar icke undergått stora
förändringar sedan Platons dagar; medan människans herravälde över
naturen är oändligt mycket större nu än det var i antiken, kan
det ifrågasättas om några som helst väsentliga landvinningar ha
nåtts på samhällslivets område. Detta utgör den ena förklaringen.
Den andra består i att detta tillstånd, 1800-talets, i sig själv bar
fröet till förändringar, som småningom skulle komma att
omforma samhället, om icke vända det i sin motsats. Också om man
fasthåller vid att människolivets förändringar ha sin yttersta rot
i människorna själva, kommer man ej ifrån att det finns något
av en inneboende logik också i sådant som ligger utanför
människan. Den gamla fabeln om trollkarlen som skapade ett
vidunder vilket blev honom själv övermäktigt — i Goethes
formulering kallas det »der Zauberlehrling» ocli i England vanligen
»Erankensteins monstrum» — har i hög grad besannat sig med
1800-talet. Börjar man närmare pröva vilka de krafter äro som
så att säga inifrån lia upplöst individualismens eller 1800-talets
samhälle, så kan det här vara nog att peka på tre.
Den första är själva de breda lagrens och närmast
industriarbetarnas frigörelse. Bägge sidorna av den industriella
arbetarrörelsen äro påtagliga, men de stå i utpräglad motsats till
varandra. Å ena sidan är det oförnekligt att arbetarrörelsen
verkligen har besjälats av ett patos för de individuella arbetarnas
mänskliga frihet och andliga utveckling; programmet
»människovärdet vi fordra tillbaka» har minst av allt varit munväder. Men
580
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
