Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Finlands kamp mot övermakten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dem säkerligen sekundärt i förhållande till antinazistproblemet.
Sverige — och även Norge — ha kommit i ett förtvivlat dilemma:
begränsade militära resurser och fara för att vid en öppen
hjälpaktion indragas i stormaktskriget. Även med de största
ansträngningar skulle man ej kunna teoretiskt konstruera ett sämre
internationellt utgångsläge för Finland.
Den svenska regeringen har nödgats säga nej till
framställningar från Finlands regering om bistånd genom sändandet av
militära förband. Även om alla motiv ej lagts eller kunnat läggas
på bordet, torde regeringen vid denna tidpunkt i sak ej ha kunnat
handla stort annorlunda. Sverige behöver all den respittid, som
kan förunnas, för att hemma eller i utlandet skaffa all den
förstärkning, som vårt genom 1936 års beslut otillräckliga försvar
behöver i Nordens sedan dess starkt försämrade utrikespolitiska
läge. Och det måste vara av betydelse även för Finland, att
Sverige såvitt möjligt kan hålla sig utanför stormaktskriget eller
handelsavspärrningar för att därigenom kunna fortsätta att lämna
erforderlig materiell hjälp. När riksdagen och — av allt att
döma — folkmajoriteten accepterat denna hållning, har det helt
visst ej skett så mycket på grund av en naturlig motvilja mot
risktagning som fastmer därför att noninterventionspolitiken,
kompletterad med allt tänkbart stöd av icke militär art, tills vidare
trotts vara det förmånligaste för både Sveriges och Finlands
intressen.
Icke genom regeringens olyckliga s. k. fredagskommuniké utan
genom konungens diktamen och regeringsledamöters senare
uttalanden har det blivit klart, att regeringens avböjande av Finlands
begäran om militär hjälp icke innebar någon tanke att ändra
hjälppolitiken i övrigt. Tvärtom vill det synas, som om regeringen i
skilda hänseenden både samtidigt och senare kunnat skänka
Finland tydliga bevis på att dess strid för den egna nationella
friheten uppfattas av oss som dess strid även för Nordens
oberoende och framtida säkerhet. Intensifieringen av frivilligrörelsen
är det just nu viktigaste ledet i hjälpaktionen för Finland. Även
om frivilligrörelsen i vissa hänseenden ej kan jämföras med
sändandet av reguljära förband, borde det teoretiskt ej vara uteslutet
att de frivilliga i antal skola kunna uppväga den styrka, som
Sverige i nuvarande utrikespolitiska läge kunde anse det möjligt att
detachera till fronten i Finland; sammanräknas nordiska och
andra frivilliga, liksom militära och civila frivilliga, borde inom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
