Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Har fänrik Stål skotska anor? Av Gösta Langenfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bland lik till sista skymt av dagen, Men ingen av de slagna bar
de kära anletsdragen» och tidigare hade hon vaktat finnarnas
»fridsamma återtåg» — förgäves! Hon vill dö! I »En saga om
Montrose» är situationen en annan: Lord Menteith och Allan
Mac-Aulay äro båda kära i en ung flicka Anna Lyle, tillhörande
clanen Töcknets Barn (the Children of the Mist), och Allan retar
Menteith (kap. 6, 1826 års övers., s. 114): »Men hvad Er angår,
unge Lord, — — — har mitt öga sökt Er på slagfälten, der
Högländare och Lågländare lågo strödda — — — mitt öga sökte Er
der, men Ert lik fanns ej der — mitt öga sökte Er bland en skara
afväpnade fångar — — — men Ni var icke bland deras leder;
schavotter upsattes, stupstockar framställdes, sågspån utbreddes
— — — men äfven der funno mina ögon icke Er.» Likheten är
påtaglig. Jag medger däremot, att Johan Wadenstjernas
oblidkeliga stränghet mot sin bror och varningen mot att säga namnet
Sveaborg i hans närvaro (»Nämn endast ej ett namn, ett namn,
som må, Om ock för evigt, plånas ur vårt minne — — —») och en
passus ur inledningen om fältväbeln Mac-Alpines indignation
över att en av hans clanchefer tillåtit att clanmedlemmarna
drevos bort från sina marker, kanske ej har sammanhang. Dock låter
det så här hos Scott: »En smärtsam förändring bemägtigade sig
nu hans känslor för denne. ’Jag kan icke förbanna honom, — — —
jag vill icke förbanna honom, ty han är en afkomling av mina
fäder, och den, som företräder deras ställe. Men aldrig skall
någon dödlig menniska mera få höra mig nämna hans namn.’
Och han höll ord; ty ända till sin död hörde ingen honom omtala
sin stams egennyttiga och hårdhjertade hufvudman.» Clanchefen
hade begått förräderi mot sin stam!
Bredvid clanen »Töcknets barn» finnes hos Scott en roman
»Anna av Geyerstein», som ömsevis översatts »Karl den djerfve
och schweizarne», »Karl den djerfve och Töcknets dotter» eller
enbart »Töckenflickan». De två senare beteckningarna syftar på
schweiziskan Anna von Geyerstein. Dimma, töcken och moln
ingår som nödvändiga, rekvisit i romandiktningen under 1800-talets
första hälft. De skänker den mystiska klärobskyren åt figurerna
och drar till sig läsarens intresse. Redan i kap. 1 av
»Töckenflickan» (sid. 20 i Liffmans övers., Norrköping 1832), som spelar
i alptrakterna nära toppen Pilatus, läses:
»Emellertid blefvo molnen allt tjockare och tjockare, och
töcknet, hvilket i början varit blott en tunn dimma, började nu att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
