Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 2. 17 januari 1959 - Bedrägeriets profeter — den amerikanska diktaturagitatorn, av Gunnar Gunnarson - Bokronden - Nyckelroman väcker debatt, av Js - »Med brott benådad» - Socialism i tjugonde seklet - Minnesbok om anrik tidskrift, av Js - Pasternak-berättelse på Tidens förlag, av Js
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppror i stil med Franco eller talar om ett
»tåg mot Washington». Men agitatorn
låter sig aldrig hänföras av sin revolutionära
élan — han vet när han skall säga stopp
och vända den i sin motsats. Även när han
piggar upp sitt auditorium med tilltalande
bilder av »utrotning» av icke önskvärda
element innefattar den färgrika bilden
knappast någon fundamental förändring i
fråga om styrelse.
Agitationen saknar positiva symboler
beträffande framtidstro och
förhoppningar. Nazisterna talade om den ariska rasen,
den amerikanske agitatorn faller tillbaka
på den traditionella patriotismens klichéer.
Han glorifierar »den enkla amerikanen»
Liksom nazisternas »folkgemenskap» är
gemenskapen av rena amerikaner
emellertid en pseudogemenskap — agitatorn
inbillar de lösryckta och rotlösa individer,
varav has auditorium består, att de blott
kan överleva om de rotar sig samman i en
exklusiv gemenskap och lyder sin ledares
order. Agitatorn vädjar aldrig till någon
verklig solidaritet. Vad som förenar hans
anhängare är blott den fara, de ser i
»judendomen». Agitatorn lovar också dem
som följer honom, andel i makten,
kontroll över andra. Ehuru hans följeslagare
bara har utsikt att bli »ordningens
vakthundar» i tjänst hos andra, mäktigare
grupper, är det ju ändå så att vakthundar dock
utövar ett slags underordnad makt över
den hjälplösa fienden. Här träder det klart
sadistiska draget hos agitatorns följeslagare
ånyo i dagen.
Agitatorn är en av vår tids mest
fascinerande men också mest olycksbringande
företeelser, ett allvarligt hot mot ett i kris
statt demokratiskt samhälle. I det att han
tar hänsyn till alla den nuvarande sociala
ordningens brister, intensifierar agitatorn
sina åhörares känslor av ren förvildning
och hjälplöshet, terroriserar dem med
bilden av oräkneliga farliga fiender och
reducerar deras redan krympande
individualiteter till knippen av reaktioner på yttre
påverkan. Han ersätter samvetets inre röst
hos dem med ett till det yttre förlagt
samvete: agitatorn själv. Han blir den
oundgänglige ledaren i en förvirrad värld. Han
helar dem som lider under olustkänslor,
övertar ansvaret för historiens gång och
bildar den yttre ersättningen för åhörarnas
förlorade personligheter. De lever genom
honom.
Lowenthal och Guterman betonar med
rätta, att de psykologiska attityder och
sociala relationer, som utbildats till följd
av det liberala samhällets kris, utgör en
fullt tillräcklig groningsgrund för
antidemokratiska tendenser. Agitatorn
preparerar sitt auditorium för ett totalitärt
synsätt: han vill upplösa de existerande
institutionerna, han perverterar och
underminerar demokratin, uppmanar
ledar-dyrkan, vill reducera folket till dirigerade
robotar och lösa sociala problem med
ter-roristiskt våld.
Nyckelroman väcker debatt
Vi har tidigare recenserat Axel Sireborns
böcker »Men nu lyser solen» och »Stupad
soldat» och har nyligen läst hans nyutkomna bok
»Marodörer». I de tidigare böckerna har vi
särskilt uppmärksammat de hårda sociala
förhållanden han velat skildra. Det har varit den
skånska jordens arbetare, som här fått sin av
socialt patos burne författare. Den satiriska ton
han anlagt i de förra böckerna återkommer nu
på ett ännu fränare sätt i hans nya bok. Denna
bok bygger sitt stoff på självupplevd
förföljelse och detta gör att intrycken återges än mer
frenetiskt. Boken har inte bara vållat debatt,
den har även förorsakat stark irritation bland en
del hälsingborgare, som anser sig vara
personligt utpekade i boken och tydligen är det med
dåligt samvete. Den lätta förtäckningen
beträffande plats, där händelserna utspelas, ger
nämligen möjlighet för de flesta att orientera
handlingen till Hälsingborg.
Litterärt bjuder boken på starka skiftningar
i stilen. I vissa stycken är den rent välskriven,
men då känslosvallet tar överhanden blir det
stympningar, gåtfulla ordvändningar,
repete-ringar av ordramsor, vilka skapar oro i stilen.
Starkast är nog skildringen i
familjeinteriörer-na, som blottar mänsklig svaghet,
hänsynslöshet och en upprörande karghet i förmågan till
mänsklig samvaro. I det avsnittet återges
handlingen med en väl uppbyggd stegring i den
stilistiska tonen.
Det är inte som nyckelroman »Marodörer»
intresserar läsaren. För recensenten är det den
stilistiska framsägningen av hämmat
känslosvall, de sociala anklagelserna och
människoödena, som fångat. Js
Axel Sireborn: Marodörer. Framtidens
förlag. Pris 12: —.
»Med brott benådad»
heter Friedrich Dürrenmatts dramatiskt laddade
roman, som i höst kommit på Tiden. Den
schweiziske författaren har nu helt slagit igenom
bland läsarna. Detektivgenren har här fått en
berättare av helt nytt slag. Dürrenmatt arbetar
mera med psykologisk gastkramning och mindre
med konstruerade händelseförlopp, där det
gäller att plocka samman pusselbitar. Hans nya bok
visar, att hans ämnesområde knappast har någon
botten. Han fängslar med sin stilistik.
Friedrich Dürrenmatt: Med brott benådad.
Tiden förlag. Pris inbunden 11: —.
Socialism i tjugonde seklet
Man får ofta höra att socialismen numer är
föråldrad, att den inte kan lösa vår tids
problem, att den tillhör en förgången tids
idévärld. Det går heller inte att förneka, att en
äldre generations föreställningar om
socialismen som en samhällsordning, som med
vetenskaplig nödvändighet växer fram som en
produkt av det kapitalistiska samhällets
motsättningar, ter sig åtskilligt problematisk i vår tid.
Men socialismen är inte bara en fråga om
dogmer, ett historiskt problem eller en utopisk
framtidsdröm. Några medlemmar av den
engelska »Socialist Union» har resolut skjutit
dogmerna och utopierna åt sidan och ställt frågan
från helt andra utgångspunkter. Med den store
engelske arbetarledaren Keir Hardie delar de
uppfattningen, att frågan om socialismen främst
är ett moraliskt problem. Resultatet av deras
diskussioner, boken »Socialism i tjugonde
seklet», är alltså ett försök att tillämpa den
socialistiska etiken på den ekonomiska
samhällsorganisationens område. Vad det gäller är att
skapa ett »gott» samhälle för människan, och
och finna de vägar, som kan leda dit.
Denna bok, där man hela tiden förnimmer
diskussionens levande puls, har intresse också
för läsare utanför det socialistiska lägret. Ty
det är om oss alla och vårt förhållande till
medmänniskorna, den handlar. Utan ideologiska
skygglappar tar den upp frågan om
socialismens mål, tar upp de brännande problemen om
trygghet, frihet, äganderätt, jämlikhet och makt.
Författarna har ett starkt realitetssinne — så
starkt, att de förstår, att ingen väg leder till
socialismen genom något slags
utvecklings-mekanik. Socialismen måste önskas av
människorna, om den skall kunna genomföras. Den
måste bli en livsmakt, en vision, men en vision,
byggd på nyktert uppfattande realiteter.
»Socialism i det tjugonde seklet» är en
stimulerande bok för moderna människor.
Socialism i det tjugonde seklet. Tidens
förlag. Pris kr. 9: 50.
Minnesbok om anrik tidskrift
För någon månad sedan samlades
kvarlevan-de pionjärer för att fira tidskriften Tidens
50-åriga tillvaro. Det var nämligen i november
1908 denna tidskrift om socialdemokratisk
teori första gången utkom. Till firandet utkom
även en bok kallad »Tiden 1908—1958».
Boken innehåller en synnerligen välvald samling
artiklar från äldre och nyare årgångar av
tidskriften. Det räcker att nämna utsökta
skribenter som Hjalmar Branting, Nils Karleby, Ernst
Wigforss, Wilhelm Lundstedt och Gunnar
Myrdal för att man helt skall förstå, att boken
samtidigt speglar tidsskeden i svensk
arbetarrörelses inväxt i samhället, problemen i dessa
tidsskeden och hur en kämpande arbetarrörelse
skapat sig en respekterad ställning. Mycket i
artiklarna erinrar emellertid också om att vi
långt ifrån har löst alla de föresatser en tidig
arbetarrörelse betraktade som förenliga med
arbetarrörelsens kamp, kanske främst på det
kulturella planet och i beteendet människor
emellan.
Olle Svensson, Bertil Bolin och Gunnar
Gun-narson har lyckats bra med sitt representativa
urval vid bokens redigering. Js
Tiden 1908—1958. Tidens förlag. 12: 50.
Pasternak-berättelse på Tidens förlag
Påpassligt har Tidens förlag i sin ryska
klassikerserie infogat den lilla volymen »En
berättelse» av Boris Pasternak. Det är 30 år sedan
berättelsen först publicerades i den ryska
tidskriften »Novyj mir» och handlingen är
förlagd till det tsaristiska Ryssland, där den unge
huvudpersonen Sergej under första
världskrigets år mognar till man. Lyriskt våldsamt och
stämningsmättat ger denna lilla bok det mesta
av Pasternaks stilistik. Hans senaste och mest
kända bok har vunnit sin uppmärksamhet ur
en annan betraktelsevinkel än den rent
litterära. Vill man studera Pasternaks storlek som
diktare gör man det med större behållning i
Tidens lilla bok. Js
Boris Pasternak: En berättelse. Tidens
förlag. Pris 4: 95.
25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
