Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 13. 6 juni 1959 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ORDFÖRANDEN Henry Carlsson välkomsttalar vid middagsbordet. Förutom tacktalet för maten var detta de enda tal som hölls. På högra
bilden har den skånska »madaron» lägrat sig över middagsgästerna, som här väntar på desserten.
Skånetryckeriets personalklubb jubilerade festligt
Lördagen den 11 april firade Skånetryckeriets
personalklubb sitt 40-årsjubileum i Malmö
Folkets hus. Sal 5, där festen hölls, hade dagen till
ära smyckats med prunkande blommor och i
ena hörnet ringlade serpentinernas färgglada
ormar runt en trivsam bar, dekorerad med
klatschiga affischer i fantasimotiv.
Det var en fläkt av äkta feststämning och
j übileumstrevnad när deltagarna slog sig ner
vid borden och stämningen steg ytterligare när
en ståtlig blomsteruppsats med vidhängande
check å 1 000 kronor anlände från företagets
chef, disponent Gösta Landby. Det var således
en förväntansfull skara »typer» med damer,
som ordföranden Henry Carlsson kunde hälsa
välkommen till jubileet. I sitt
hälsningsanfö-rande skisserade ordföranden i stora drag upp
personalklubbens verksamhet och talade om
klubbens nya giv: inga jubileums- eller
historiktal ! I stället hade en bildkavalkad
sammanställts och upphängts där de närvarande kunde
följa klubbens verksamhet i bilder,
protokollsutdrag och artiklar från de första
konstförvan-terna till de moderna typograferna. För
bildernas sammanställande och för de konstnärliga
dekorativa inslagen i övrigt frambar
ordföranden ett tack till Hans Hansson. Så fortsatte
middagen och de läckra rätterna och mjuka
vinerna avnjöts under glatt gemyt och den av
oss skåningar så varmt omhuldade »madaron»
avbröts inte av några oratoriska utsvävningar.
Efter middagen framfördes tacket för god mat
av Olof Heurlin, nestor på tryckeriet och en
av grundarna av personalklubben.
Vid småbord fortsatte festen vidare med sång,
musik och dans och den för kvällen utnämnde
bartendern Sven Wihlborg var skakande perfekt
—■ utan svibel! Egna förmågor framträdde med
sång och dragspelsmusik. Och vid festens slut
klockan ett skildes vi åt, en festlig, härlig
upplevelse rikare.
om samförstånd med socialdemokraterna,
medan man å andra sidan försöker diskriminera
hela det socialdemokratiska partiet. Så har den
nuvarande handelsministern Karjalainens
åtgärd för en tid sedan, att ur olika statsbolags
förvaltningsorgan peta bort de
socialdemokratiska representanterna och ersätta dem med
personer ur den socialdemokratiska oppositionen
(Simoniternas grupp), väckt en väldig
uppmärksamhet. Man har frågat vart agrarerna och
regeringen syftar med dessa åtgärder?
Agrarpartiet har också behandlat saken och i ett
uttalande beklagat det skedda, men anser saken
utagerad därmed! Att dessa åtgärder inte har
tillkommit av en slump är ställt utom alla
tvivel, men det slutliga syftemålet, vad är det?
Utrikespolitiskt har man ju målmedvetet
strävat från olika håll, icke minst från
socialdemokratiska oppositionen, att
misstänkliggöra socialdemokratiska partiet och delvis även
lyckats. Det talas mycket i vårt land om den
s. k. Paasikivi-linjen, och ätt
socialdemokratiska partiet inte skulle följa denna linje. För
en tid sedan tog riksdagens talman Fagerholm
denna sak till tals, och nu senare har han i
tidningspressen offentliggjort ett uttalande och
utdrag ur ett brev, som framlidne president
Paasikivi, sänt honom. De senaste åren har ju
agrarerna och kommunisterna velat ha
monopol på Paasikivi-linjen, och försökt sprida den
uppfattningen, att Paasikivi skulle ha varit en
arg motståndare till socialdemokratiska partiet.
Fagerholm framhåller på tal om presidentvalet
1950, då socialdemokraterna enhälligt gav sina
röster åt J. K. Paasikivi, medan agrarerna och
kommunisterna röstade mot Paasikivi, och
undrar vem det då var som ville stödja
Paasikivi-linjen? Fagerholm påminner även hur Hertta
Kuusinen skrev i kommunistorganet
Työkan-san Sanomat den 5 januari 1950: »Paasikivis
utrikespolitiska ’linje’ har aldrig varit
självständighetens, fredspolitikens och den verkliga
vänskapen mellan Finland och Sovjetunionens
linje.» Sådan var kommunisternas åsikt om
J. K. Paasikivi då!
För att visa hur-udan J. K. Paasikivis
inställning till det socialdemokratiska partiet var, har
Fagerholm plockat fram ett privatbrev som han
erhöll av presidenten den oroliga våren 1948.
I brevet skriver J. K. Paasikivi bl. a. följande:
»Jag riktar mitt tack också till de andra ledande
männen i socialdemokratiska partiet. Utan ert
och ert partis bestämda och orubbliga stöd
skulle vårt lands angelägenheter inte kunna
ledas i enlighet med grundlagarnas, den
demokratiska ordningens och frihetens krav — vilket
är nödvändigt för att en nordisk människa skall
känna livet värt att leva och folkets framtid
vara tryggad. — Jag hoppas för landets skull
på framgång för ert parti vid de kommande
valen. Det är ur allmän synpunkt det viktigaste
i detta nu. Alltid Din J. K. Paasikivi.»
Texten i brevet talar för sig själv utan några
kommentarer!
*1 Vid början av året syntes flera tecken, som
med tillskott av litet optimism, kunde tolkas
som en början till uppklarnande mellan de
stridande parterna inom socialdemokratin och
fack
föreningsrörelsen. Alla tecken höll inte vad de
lovade och i dag är läget i stort sett det, att
vissa uppklarnanden skett, medan sakerna på
andra håll blivit än mera tillkrånglade.
Till det positiva hör att FFC fick en ny
ordförande, som man allmänt förväntar skall låta
de fackliga intressena dominera, för
omväxlings skull. Förhållandet mellan
socialdemokratiska partiet och FFC har blivit bättre, men
ännu är vägen lång till ordnade förhållanden.
Den nya FFC-ordföranden har även tagit
kontakt med de förbund som utträtt ur den
fackliga centralorganisationen, bl. a. med vårt
bokarbetarförbund. Det var nu mera en
rutinkontakt och det återstår att se, som man på vårt
förbundshåll sade, hur läget utvecklar sig och
om man på alla håll inom FFC-Iedningen är
beredda att återgå till en normal ordning.
Om man vill mäta stämningen för en
försonligare inställning de olika arbetargrupperna
emellan och tar de olika partipamparnas tal på
årets första maj som måttstock, då ser det nog
illa ut. De flesta talarna höll nog inte ett tal
till våren, pånyttfödelsens tid, utan det var
betydligt oförsonligare tongångar. Vi har rätt,
var det återkommande temat och det är mycket
svårt att tänka sig dessa tal ägnade att försona
de stridande parterna. Än en gång ställer man
sig undrande, när de personliga ambitionerna
skall vara mogna underställa och »offra» sig
för helhetens intressen. Det måste ju ske en
gång i alla händelser.
Helsingfors i maj 1959.
Hi. R—dt.
274
Svensk typograftidning nr 13 • 1959
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
