Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 15—16. 18 juli 1959 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSTA HJÄLP
FOR VW-BILISTER!
Fackpressen berömmer:
Ett koncentrat av
VW-kunnande - värd sin vikt i guld
är ”Första-hjälpen för VW-bilister”, den
populära handboken i fickformat, som
i Tyskland slutsålts i 6 upplagor och
nu föreligger i auktoriserad
skandinavisk upplaga. I 22 koncentrerade
avsnitt behandlar VW-tidskriftens
chefredaktör K. P. Heim allt som är värt
att veta för VW-bilisten. Utmärkta
illustrationer. Elektr. & säkr.-systemet i alla
modeller sedan 1950. Överskådligt
fel-sökningsschema.
ENDAST 5:- KRONOR
Lev. omg. fraktfritt vid likvid i frim.,
rek. eller giro 4365 37. Vid postförsk.
tillk. porto.
AUTO, Parkgat. 19, MALMÖ
Sänd........ex. ”Första-hjälp” å 5:— kr.
Namn .............-..................
Adress ..............................
organisationerna på arbetsmarknaden och
konstaterade att arbetsgivarna som tidigare legat
efter i organisationsstyrka nu hunnit ifatt oss
och att detta även medförde en fastare
sammanhållning inom fackföreningsrörelsen. Även om
vi skulle stå utanför LO skulle vi inte, menade
Torkildsen, kunna föra en egen lönerörelse,
därför att arbetsgivaresidan skulle använda sig av
lockoutvapnet om vi vidtog stridsåtgärder. I
Norge har man under senare år kunnat erhålla
en tillfredsställande löneglidning för
typograferna genom löneaktioner vid sidan om
avtalsrörelsen. Man har också uppnått betydande
framgångar på det sociala planet. Således har
man vid sidan om den statliga sjukkassan
lyckats erhålla sjuklön som sammanlagt med den
statliga sjukhjälpen uppgår till 2/3 av lönen
under tre månader. Denna sjukhjälp är också
skattefri. Vidare har man gjort framsteg i
pensionsfrågan och eftersträvar även skydd vid
arbetslöshet. Här syftar man till en garanti vid
arbetslöshet som villkor för en större
lärlingsutbildning. Norge har under senare tid haft
brist på typografisk arbetskraft, vilket också
verkat främjande för löneglidningen. Som ett
exempel härpå nämnde han att maskinsättarna
i Oslo fick en löneförhöjning på 12 kronor,
därför att de vid arbetstidsförkortningens
genomförande redan hade en kortare arbetstid
och således inte fick någon förkortning. Som
slutvinjett satte Torkildsen den tesen att även
om vi i fortsättningen skall ha samordnade
lönerörelser bör man sträva efter att få största
möjliga förhandlingsrätt för de enskilda förbunden.
Förbundsordförande Erik Alderin hade till
uppgift att tala om tidningsdöden i Sverige, dess
orsaker och konsekvenser. Han inledde med att
säga, att de tidningsnedläggelser som skett i
Sverige efter kriget — sammanlagt ett 50-tal
— ibland kallats en industriell farsot, benämnd
tidningsdöden. Orsakerna till indragningarna
har varit många. Radio och tv har väl spelat en
viss roll, men det är troligen andra orsaker som
inverkat mera. Tidningarnas upplagor har inte
minskat, tvärtom har de ökat med omkring en
miljon exemplar i storstäderna och en halv
miljon i landsorten. Tidningsföretagen var i
allmänhet före kriget ekonomiskt goda företag.
men på grund av ändrade ekonomiska
förhållanden har läget försämrats. Det är främst
distributionskostnaderna som bidragit till detta,
men även investeringarna och ökat antal
utgivningsdagar har verksamt bidragit. Redogörelse
lämnades även för planerings- och liknande
åtgärder på A-pressens område. Framtiden talar
nog för större enheter på tidningsområdet, där
lokalpressen tydligen får vika för riks-,
provins-och länstidningar. På sysselsättningens område
har nedläggningen av tidningar inte återverkat
i någon större grad. Omplaceringar och i vissa
fall även omskolning av stereotypi- och
rota-tionspersonalerna har kunnat lösa dessa frågor.
Alderin slutade med att säga att vad som skett
nog får betraktas som en sanering och
rationalisering och att vi måste anpassa oss efter dessa
förhållanden.
Höyesterettsadvokat Arne Meedby, Norska
LO, föreläste så om Juridiska problem i
samband med kollektivavtal och
arbetsförhållanden. Här fick vi en god inblick i hur dessa saker
var reglerade i norsk lagstiftning. I synnerhet
var det tillitsmännens ställning som intresserade
oss svenskar. På varje arbetsplats med två eller
flera anställda skall det om någon av parterna
så begär av arbetarparten utses tillitsman.
Denne motsvarar våra personalklubbsordförande,
men har en i lag skyddad ställning. Det är
denna som har att övervaka de uppgifter som åvilar
våra skyddsombud, men som även är den part
som arbetsgivaren har att diskutera lönefrågorna
med. I övrigt var förhållandena på
lagstiftningens område i stort sett lika med vad som råder
i Sverige.
Ekon. kand. Dragland föreläste om problem
i förbindelse med en nordisk tullunion.
Föreläsningen gav en god bakgrund till vad som
senare stod på dagordningen då Henry Nielsen,
Danmark, föreläste. Nordisk tullunion var
avsedd som en motvikt till
6-landsöverenskommel-sen om sinsemellan sänkta tullar. Då det
emellertid nu i stället troligen blir en tullunion
mellan de s. k. yttre sju, kommer en nordisk
union på detta område i bakgrunden såsom
varande överflödig. En god orientering gavs om
de olika frågor som kan bli aktuella vid en
tullunion, av vad slag den än vara månde.
Dansk Typograf-Forbunds ordförande, Harry
Nielsen, talade om IGF:s arbetsuppgifter —
gemensam marknad och frihandelszoner. Han
erinrade om att IGF nu var tio år och att de
förestående ändrade förhållandena som
betingats av frihandelszoner eller tullunioner gjorde
det nödvändigt att bevaka våra speciella
intressen. Han redogjorde för den historiska
bakgrunden till IGF:s bildande fram till dagens
målsättningar med ett minimiprogram som strävar
efter någorlunda likartade betingelser för den
grafiska industrin i berörda länder. Sådana
målsättningar är högre och likartad
levnadsstandard, samarbete i avtalsfrågor och lärlingsfrågor,
information genom kongresser och
tidningsorgan, moraliskt och ekonomiskt stöd vid
konflikter, gemensam arbetsmarknad osv. I Norden
har man, trots avsaknaden av regler, kunnat
lösa frågan om överflyttning av arbetskraft, men
då det gäller hela IGF-området vore det
önskvärt med enhetliga regler. Andra frågor att
beakta är tendenser till illojal konkurrens,
kon-torsoffsetproblemen o. dyl. Det framgick även
av denna föreläsning att vi har stora intressen
att bevaka, inte minst vid ett friare utbyte av
varor länderna emellan.
Sista föreläsningen vid kursen hölls av
ar-betsmarknadsdirektören Gunnar Braaten, som
talade om sysselsättningen och därmed
sammanhängande frågor. Talaren menade att vi nu
kommit till en punkt där det inte gick att ta ut
mera i löner om inte företagens
investeringsbehov skulle eftersättas. Därför måste man
pröva vilka möjligheter vi har till
produktionshöjning. Han skisserade även upp
åldersfördelning och ökat tillskott av arbetskraft till
industrin genom större ålderskullar etc. I Norge
har det efter kriget tillförts omkring 100 000
nya arbetsmöjligheter, men nu har dessa
stagnerat. Det verkar också som om produktionen
ökar men detta innebär ingen ökad
sysselsättning. Det återstår således att finna nya vägar.
Olika sådana anvisades, t. ex. större statliga och
enskilda investeringar, utökat skiftarbete för
att bättre utnyttja redan gjorda investeringar
m. m. Även här kom man in på frågorna om
vad som kan följa av ett utvidgat samarbete
länderna emellan.
Sista kursdagen ägnade man
förmiddagstim-marna åt grupparbete, där de olika grupperna
hade att med utgångspunkt från föreläsningarna
göra en sammanställning och definiera vad de
olika föreläsarna sagt samt kommentera detta
med egna synpunkter. På eftermiddagen
lämnade så grupperna sina redogörelser och på
grundval av dessa förekom diskussioner i de
olika delproblemen.
Utöver själva kursarbetet hade kursledningen
också gett deltagarna tillfälle till en busstur i
Oslo och dess omgivande bostadsområden.
Denna tur, som tog en hel eftermiddag i anspråk,
var mycket givande och gav en god uppfattning
om hur det nya Oslo kommer att sörja för sin
bostadsfråga. Vi vill också till dagens guide,
Reidar Langås, uttala vår stora
tillfredsställelse med turen och det goda sätt på vilket han
ständigt höll oss informerade om allt vi fick
uppleva. Bussturen slutade med en i allo lyckad
och uppskattad middag på Frognerseteren.
Kursen som helhet får betraktas som mycket
givande. Den gav deltagarna ett bestämt intryck
av att vi inte på något sätt kan slå oss till ro
med redan uppnådda resultat, utan att det i
framtiden kommer att ställas stora krav på
såväl fackliga ledare, styrelser som enskilda
medlemmar. Det var därför att betrakta kursen som
en injektion för ökade studier av alla de
problem och frågeställningar som vi otvivelaktigt
kommer att få ta ställning till. G. Kt.
45-timmarsveckan gav danska
treårsavtal
Även i Danmark hade
arbetsmarknadsparter-na att i fjolårets avtalsrörelse lösa
45-timmars-veckans praktiska genomförande. Resultatet blev
att ungefär hälften av de avtalsberörda
löntagarna fått hela tretimmarsförkortningen på
en gång från 1 mars 1959, medan den andra
hälften får förkortningen i etapper fram t. o. m.
1960, framgår det av danska LO:s nu
föreliggande årsredogörelse för 1958.
I samband med dessa uppgörelser träffades
över hela fältet treåriga avtal, vilka utlöper
den 1 mars 1961. Lönemässigt innebar
överenskommelserna främst att tidlöneanställda
erhöll hel kompensation för
arbetstidsförkortningen och ackordsarbetande delvis. De nya
avtalen föregicks av segslitna och hårda
förhandlingar, som inom vissa arbetsområden
framtvingade varsel om arbetsnédläggelser. En hård
förhandlingsomgång hade bl. a. de danska
lantarbetarna. Den uppgörelse som så småningom
träffades för dessa, innebar att även
lantarbetarna erhöll arbetstidsförkortning med tre
veckotimmar, vilket dock för deras del innebär att
de först nu nått fram till 48-timmarsveckan.
Danska LO — De samvirkende Fagforbund
— omslöt vid årsskiftet i allt 69 fackförbund
med 719 063 medlemmar. Det innebar en
medlemsökning under 1958 med 4 236 eller 0,6 %.
Av medlemmarna var 150 887 eller 21 %
kvinnor. Avgjort störst bland fackförbunden är som
tidigare Arbejdsmandsforbundet med 247 000
medlemmar. Därnäst följer Handels- og
Kon-torfunktionärernes Förbund med 77 500 samt
Smede- og Maskinarbejderforbundet med
67 500.
Av medlemsbeståndet var under 1958
genomsnittligt 68 400 arbetslösa. Det utgör 9,6 %.
Som jämförelse kan nämnas att procenttalet
1957 var 10,2.
324
Svensk typograftidning nr 15—16 • 1959
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
