Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 19. 29 september 1959 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Atomvapenfrågan
har och kommer att debatteras livligt överallt.
Det är en fråga som skär över alla åsiktslinjer
och intressegrupper. Det är också en fråga som
får politiskt intresserade ungdomar att blåsa på
som de inte gjort på åtskilliga år — oavsett
vilken sida om försvarslinjen de står. Gamla
partimän myser åt ungdomarnas hetsighet och
tänker tillbaka till kampåren och det är inte
utan att det doftar lite av det fräna ordkrut, som
sköts under orosåren vid första världskrigets
slut. Den tidens ordammunition var kanske
starkare än dagens men i gengäld var väl
krigs-vapnen så mycket svagare.
Det torde inte vara möjligt — annat än för
specialister och specialintresserade — att sätta
sig in i frågan i hela dess vidd och omfattning.
Helst vill man väl skjuta ifrån sig frågan. Dels
därför att den ger reminiscenser av Hiroshima
och strålningsoffer, dels därför att den blir
påträngande och aktuell om man börjar intressera
sig och försöka skaffa sig kunskap »för eller
emot». Atomvapenfrågan är inte bara en fråga
för AMSA, inte heller för Per Edvin Sköld.
Inte heller bara för våra militärer. Det är en
fråga för oss alla och eftersom frågan kastar en
atomfärgad skugga över vårt liv och framtid
engagerar vi oss känslomässigt. Eller slår vi
dövörat till, sätter händerna för ansiktet eller
går till Folkparken och lyssnar till Tumba,
Nacka eller Snoddas.
Vill man ha information
så har man förut fått ta del av Per Anders
Fogelström—Roland Morells bok mot atomförsvaret
och på senare tid har Per Edvin Sköld stått för
»Svenska Atomvapen» — ett samlingsverk —
(Tidens förlag) och vidare har tio specialister
slagit sig samman om boken »Fakta om
atomvapen» (Bonniers). Den sista är den
objektivaste — men också den kusligaste.
I båda böckerna betonar redaktörerna att var
och en som skall ta ställning i frågan måste
pröva en rad faktorer: utrikespolitiska,
ekonomiska, militära och moraliska. Det säger sig
självt att man inte utan vidare klarar en sådan
genomprövning och det är inte alls säkert att
man har kunskaper nog för det. Följaktligen
borde man avstå från att ta ställning — men
kan man det? Det är en fråga som rör oss alla
Den första september
utgår tiden för namntävlan
för vår nya grafiska tidning!
Var med och ge namn!
På satsytan
— som rör våra barn, vår framtid, generationer
som kommer. Om vi nu kommer så långt. . .
Kunskaper är nödvändiga
— liksom ställningstagandet. Här går inte att
blunda eller sticka huvudet i sanden och tro
att man skall klara sig från en eventuell
radioaktiv strålning. Nej! Hur man än ser på
problemet så står det klart att man måste ha
kännedom om de grundläggande vetenskapliga fakta
beträffande atomvapnen, dess verkan och hur
man kan (och om man kan) skydda sig mot den.
Men det är givetvis lika nödvändigt att lyhört
lyssna till debatten för eller emot atomförsvar
för Sveriges del.
Här tycker jag att vi börjar få en litteratur
som kompletterar varandra bra. Specialisterna
bakom »Fakta om atomvapen» är mångkunniga
herrar, som var och en gör sin framställning så
noggrann men ändå lättillgänglig. Och det
finns massor av bra sakupplysningar i boken.
Men författarna — de är människor de med —
kan inte helt undantränga sina personligheter.
Trots att boken inte vill ta ställning till frågan
om »atomvapen eller ej» för Sveriges del så
framskymtar nog ett och annat personligt
ställningstagande mellan raderna. Men en
välma-tad och informativ bok är det — åtminstone
tycks det så för en »atomdebattsamatör».
Det starka engagemanget,
som atomvapenfrågan uppammar till skymtar
än mer i den sköldska »Svenska atomvapen».
Det militära bidraget har författats av kapten
Nils Sköld och är i mångt och mycket en tungt
vägande plädering för svenska kärnvapen.
Analyserna är ofta bländande — så bländande att
man nästan förlorar den fattning man
inhämtade hos Fogelström—-Morell. Men några saker
smiter herrar Sköld förbi — bland annat den
brännande frågan om neutraliteten och vad ett
försvar som det av kapten Nils Sköld skisserade
skulle komma att kosta. Det är inga små frågor
i det här sammanhanget. . .
Hur som helst är de två atomböckerna
läsvärda och lärorika och ger en del kunskaper,
som underlättar vid ett ställningstagande. Vasa?
Om jag tagit ställning och var jag står — ja, till
det skall vi återkomma.
Bengt Melin
Norden-kurs
gav framtidsperspektiv
Typograf Sven Svensson i Varberg
var en av deltagarna i den
studiekurs i nordiska frågor, som 1—8 juli
var anordnad i Bohusgården,
Uddevalla. Han deltog som Svenska
typografförbundets stipendiat. I
nedanstående referat för Svensk
typograftidning återger han några intryck
från kursen, som var den elfte i
ordningen och som bar rubriken
»Norden i dag».
Det var ur flera synpunkter berikande och
givande att deltaga i Föreningen Nordens
studiekurs på Bohusgården. Programmet var
omfattande och spände över ett flertal frågor av
aktuell innebörd; de auktoriteter som anlitats
som föredragshållare belyste allsidigt och
intresseväckande de spörsmål de hade att
behandla. Toppunkterna kan man dock säga var
riksdagsman Nils Kellgrens anförande cm
»Norden och Europa — ekonomiska
samarbets-planer» samt riksdagsman Ingemund
Bengtssons ingående och sakkunniga analys över ett
ämne, som han förmodligen behärskar bättre
än de flesta här i landet, nämligen
socialpolitiken. Hans anförande var rubricerat
»Socialpolitiken — ett framgångsrikt fält för nordiskt
samarbete». Riksdagsman Bengtsson är ju, som
förmodligen de flesta känner till, varbergsbo,
men det var sannerligen inte bara detta som
bidrog till att man kände sig som »på mammas
gata»; hans aspekter på denna för praktiskt
taget alla människor så väsentliga fråga var av
det slag att intresset obönhörligt fångades från
början till slut.
Som ett av de mera intressanta inslagen —
vilket också hade ett speciellt aktualitetsvärde —
vill man framhålla det föredrag om nordiskt
samarbete inom radio och television, som
programdirektören i Sveriges television docent
Nils Erik Bæhrendtz höll. I den efterföljande
debatten utsattes de svenska
televisionsprogrammen av en del talare för en ganska amper kritik,
vilken framför allt riktade sig mot vissa av de
filmer som ges i tv, men docent Bæhrendtz
kunde meddela att nya kontrakt hade slutits;
man kommer sålunda inom en snar framtid att
få se Ingrid Bergman-filmer liksom också
svenska filmer; underhandlingarna pågår härom
med de svenska filmbolagen. Han upplyste om,
att i Sverige f. n. har tecknats i runt tal 400 000
tv-licenser, och att en timmes sändning i
television drar en kostnad av mellan 20 000 och
25 000 kronor.
Utöver kursledaren, föreningen Nordens
sekreterare Birger Olsson — vilken under hela
kursen hade trådarna väl i sin hand —
medverkade elva föredragshållare, däribland ett par
från Danmark och Norge. I kursen deltog cirka
50 personer från Sverige, Norge och Danmark
och under kursens gång kom vidare en del
islänningar på besök.
Kursdeltagarna besökte Thordénvarven i
Uddevalla och fick därvid stifta en ingående
bekantskap med dessa så omskrivna
anläggningar; vid tiden för besöket låg den helt
nyligen byggda 65 000 tons oljetankern i
varvs-bassängen för utrustning; vidare anslogs en dag
för en utflykt i Bohuslän, varvid bl. a. Gravarne
och det idylliska Smögen besöktes.
Som helhet kan sägas, att kurser av denna
art är av stor betydelse för främjandet av det
nordiska samarbetet, och den uppfattningen var
allmän bland deltagarna, att uppläggningen av
denna elfte studiekurs var absolut perfekt i
alla avseenden.
357
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
