Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 27. 5 december 1959 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det finns en rejäl cbans...
Att arbeta metodiskt och inte jobba
sig blå i ackordsarbetet
Det stora lugnet tycks råda på sätteriet
och personalen står samlad i grupper och
diskuterar. Men det är ingen lättjefull
ton som dominerar pratet — nej, här
verkar motsättningarna att vara skyhöga.
Frågan gäller ackord eller inte inom
yrket.
Lärlingarna Svenne och Berra har en
känsla av att de kastas omkring på
havsvågorna mot en strand. Än hit och än dit
— det är så förtvivlat svårt att få något
fäste. Argumenten som de äldre
kollegerna kastar fram om ackordets
lämplighet pendlar hela tiden mellan sats och
motsats.
— Berra! Vi orkar inte med alla
djupsinnigheter som de vise männen hasplar
ur sej. I stället kunde vi titta i tidningen.
Själv har jag inte läst sportnyheterna i dag.
— Ja visst, svarar Svenne, det låter lite
förnuftigare. Jag har inte hunnit titta på
bioannonserna den här veckan. Men i dag
har vi ju fått socialunderstödet från
av-löningskontoret, så vi kanske skulle
planera lite för kvällen.
Idrott och bio — arbetets problem är
på rekordtid försvunna ur deras
medvetande. Men säg en lycka som varar
beständigt !
Den äldre handsättaren Lind och
upp-bördsmannen Berg kommer fram till
grabbarna.
— Jaha, det gäller visst att vara otroligt
intresserade av hur ni kommer att få det
i framtiden. Vilka former ni ska arbeta
under och så där. Förstår ni inte, att
ackordsfrågan i första hand gäller er? Ni
som har många, många år framför er som
typografer.
— Ja, men . . . börjar Svenne tvekande
och sliter mödosamt intresset från ett
idrottsreferat.
— Vi tycker det är bäst att ställa oss
offside, menar Berra. Hur ska vi kunna ta
ställning till ackordsfrågan, när vi får
höra så väldigt motsägande uppgifter?
Och själva har vi ingen erfarenhet.
— Det kan ni väl förstå, fortsätter
Svenne. Här talas det om, att vi med
ackord skulle få jobba oss blåa bara för att
klara timlönen. Sen är det tvärtom — vi
ska inte behöva öka takten utan det ska
endast rationaliseras. Det skulle vi tjäna
mycket mera på . . .
—- Vilken juridik hela resonemanget är,
fyller Berra i. Ni svänger er med en massa
termer. Det är individuellt ackord och
gruppackord, bonus och premieflitpengar.
Och det är effektiv rationalisering med
utnyttjande av spilltiden samt hänsynslöst
utnyttjande, som mest liknar rovdrift på
mänsklig hälsa. Vilket är vilket nu då?
Vi vill ha reda på hur ackord har
tillämpats förr i yrket och hur typograferna hade
det på den tiden. Sen vill vi ha reda på,
hur det ska ordnas nu!
— Jag ska försöka att ge er en liten
orientering i frågan, svarar Berg. Förr var
ackord allmänt för oss handsättare, men
för cirka 30 år sen försvann det nästan
helt — av många orsaker. I första hand
därför att jobbet i sej självt är så pass
nervöst och komplicerat, att det inte är
lämpat för ackord. Vidare blev prissättningen
orättvis, t. ex. en handsättare kunde tjäna
bra på tabellformar medan en annan
handsättare fick slita hårdare utan
ackordsför-tjänst med annonser, färgdelningar och
sånt. Allt det där skapade orättvisor och
avundsjuka. Fin och kamratlig anda
försvann på många bixar. Och arbetsgivarna
gjorde förstås sitt bästa för att pressa
priserna.
Svenne fräser ilsket: — Menar du
verkligen, att det ska bli så igen ? Ursäkta, att
vi ställer oss lite passiva till saken!
— Nä, så ligger inte saken till, det
borde du förstå. Men som du vet har
typograferna inte riktigt hängt med i
löneutvecklingen efter kriget. Från att ha hållit
en topposition har vi trillat ner betänkligt
på löneskalan.
— Ska vi då behöva jobba ihjäl oss för
att få lite drägligt.
— Inte alls. I stället ska det göras
noggranna värderingar, så att vi får fram en
basis för en normal arbetsprestation. Sen
skall merarbete betraktas som
gruppackord, dvs. vi får ett visst bonus per vecka
eller månad. I många fall gäller det just
rationalisering — arbetet skall läggas upp
mer metodiskt. Du kanske, rentav skulle
få en extra ersättning för det som du gör
redan nu. Det betydelsefullaste är: vi har
själva rätt att säja upp infört ackord.
Gillar vi inte arbetsformerna så kan vi backa
ut. Och den fasta lönen måste fortfarande
pressas upp så mycket som möjligt. Den
är en garanti för att vi går med på ackord.
Svenne och Berra tittar på varandra.
— Du, hörs det, vi blir inte bundna vid
ackordet. Men det finns en rejäl chans. . .
Bewi
DISKUSSIONEN på frukostrasten gäller
ackord eller inte ackord i yrket. Än hit och
än dit går argumenten, som i teoretiserandet
är så förtvivlat svåra att få fäste på.
Djupsinnigheterna från de äldre kollegerna lockar
de unga att ägna större intresse åt
sportnyheterna och bioannonserna.
513
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
