Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 28. 19 december 1959 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den MS-sjuke tvingas bära livets tragik
Av professor Tore Troman — tal i Göteborg den 24 oktober
Det finns många människor här i världen,
som lever en stor del av sitt liv på
tillvarons skuggsida. Sådant kan ha många
olika orsaker. Det är förresten inte säkert
att man alltid kan ange orsaken. Och det
är att veta, vem som egentligen har det
värst. Att jämföra plågor och olyckor kan
väl endast den, som har gått igenom dem
alla. Och det har nu lyckligtvis ingen.
Därför kan man alltid säga om det mesta här i
livet, att det hade kunnat vara värre. Men
ett sådant uttalande är en klen tröst, om
det inte också finns medkänsla, jag menar
den sortens medkänsla, som bottnar i ett
gemenskapsbehov människor emellan —
inte bara med de lyckliga utan också med
de olyckliga. Det är nog detta som de
MS-sjuka behöver. Utan det känner de sig
utlämnade på nåd och onåd till ett oblitt
öde. De behöver en kompensation för allt
det, som man inte kan göra för dem.
När den MS-sjuke kommer till doktorn,
så är det första han vill veta, om han kan
få någon behandling och bot, men han får
veta att det finns ingen bot. Han undrar
därnäst, om det är något han kan göra
för att undgå risken att bli sämre, men det
finns intet han kan göra. När han senare
blir så dålig, att han ber att få komma in
på sjukhus, så finns det i regel ingen plats
för honom. Han får placeras på
ålderdomshem eller också stanna i hemmet och
skötas av de anhöriga under stora
uppoffringar. I det längsta försöker
MS-patien-terna hålla uppe sin rörelseförmåga och
ber om sjukgymnastisk behandling, som
är den enda hjälpen av betydelse, som vi
kan erbjuda. Men efter några månader får
de veta, att sjukkassan inte längre bidrar
till kostnaderna för den behandlingen. I
sin förtvivlan händer det att de går till
kvacksalvare och får en dyr och
meningslös medicin, så att deras sista sparpengar
går åt, endast med det tvivelaktiga
resultatet att kvacksalvaren blir rikare.
Det finns många slags svåra sjukdomar.
Det finns de som gör ont, rent fysiskt, de
som man dör fort av, de som gör oss
psykiskt abnorma. MS hör egentligen inte till
någon av dessa. Men ändå står den i
särklass på sitt sätt, som en gåtfull, hotande
Professor Tore Broman i forskningsarbete.
och ödesmättad fara, som binder
patienten, som spindeln sitt offer.
MS är en sorts organisk nervsjukdom.
Det betyder att den inte förorsakas av
bekymmer eller överansträngning utan av att
sjukdomsprocessen angriper kroppens
nervbanor — i detta fallet i hjärnan och
ryggmärgen. Man vet ännu inte vad den
beror på. Härdarna är många (multipla).
De är utströdda mer eller mindre
slumpartat (disseminerade) och de blir så
småningom ärrvandlade (sklerotiska). Det är
dessa omständigheter, som har givit
sjukdomen dess namn, multipel skleros eller
disseminerad skleros. Men i det tidigaste
skedet upplöses nervbanornas märgskidor
och det är detta fenomen, som för
närvarande fångat forskarnas intresse.
MS drabbar mest åldersgruppen 20—40
år. Eftersom de sjuka lever förhållandevis
länge, finns det flest MS-sjuka i åldern
30—60 år. Inom den åldersgruppen lider
1 person på 4 å 500 individer i vårt land
av MS. Det finns sjukdomar, som är
mycket vanligare. Men det finns inte många,
som därtill dels drabbar människor i deras
mest produktiva ålder, dels medför en
tilltagande invaliditet under många år. MS
är en av de vanligaste sjukdomsorsakerna
till långvarig invaliditet genom
förlamning. Och de MS-sjuka märker snart nog
själva, att de har en sjukdom, som kommer
igen, i nya attacker, och som inte går att
hejda. De kan visserligen tidvis bli bättre.
Sjukdomen växlar spontant utan att man
vet varför. Men om de känt sig
förbättrade, kanske efter målmedveten träning
under lång tid, så kommer allt att slås i
spillror igen, när nästa försämring
kommer. Den kan komma i morgon, om en
vecka, om en månad, om ett år — ingen
vet när. Men det kommer nästan alltid.
De MS-sjuka lever med ett damoklessvärd
hängande över sig ständigt.
Det är inte lätt att planera sitt liv under
sådana omständigheter. Hur länge skall
de orka fortsätta med sitt arbete? Hur
länge skall de kunna ta sig fram utomhus ?
Om de förmår köra invalidbil — när
kommer körkortet att dras in? När kommer
den tiden, då de inte längre förmår ta sig
ut från bostaden? Och hur skall det gå,
när de inte längre kan klara sig själva utan
behöver ständig vård och tillsyn? Dessa
frågor kastar sin slagskugga över deras liv.
Och ändå — trots all denna tragik och
hopplöshet — så skall man bland de
MS-sjuka möta förvånansvärt många, som har
en förunderlig förmåga att hålla humöret
uppe. De är så tacksamma för all hjälp av
anhöriga och vänner, som kanske offrar
större delen av sin fritid för att sköta och
hjälpa dem. De för en heroisk kamp för
att bevara livsviljan och livsinnehållet. De
har lärt sig att se på livet med andra ögon
än vi friska och vår fantasi räcker ofta inte
till för att förstå dem. De trivs t.ex. i
varandras sällskap, stimulerar och
uppmuntrar varandra, tvärtemot vad man kanske
skulle vänta sig. De tar vara på livets små
glädjeämnen och har många gånger lärt
sig förstå, vad som tillhör det väsentliga i
livet. De har tvingats leva litet vid sidan
av livets malström och därigenom har de
fått ett annat perspektiv på tillvaron.
När vi friska hjälper våra invalider, så
händer det nog ofta att vi — kanske utan
att märka det — blir hjälpta tillbaka. Vi
kan lära något mycket viktigt av dem,
förmågan att acceptera livets tragik men att
samtidigt — trots detta — kunna
uppskatta livets många värdefulla sidor, att
inse betydelsen av att ta väl vara på dessa
och att helst kunna skapa en atmosfär av
glädje och uppmuntran omkring oss.
532
Svensk typograftidning nr 28 • 1959
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
