ABYSSINIEN lista över konungens företrädare. Utgrävningarna i A. ha ännu icke på långt när uttömt platsens arkeologiska rikedom. Litt.: A. Mariette, ”A., description des fouilles” (I—II, 1869—80), Flinders Petrie, ”The royal tombs of the first and earliest dynasties” (I—II, 1900 —01) och ”A.” (I—II, 1902—03), E. Amelineau, ”Les nouvelles fouilles d’A.” (I—IV, 1899— 1905). H.O.L. Abyssinien, se Abessinien. Aby'ssisk, även ab y ss a'l (grek. a'bijssos, avgrund), det som tillhör djupen i havet. — Abyssisk avlagring, se Djuphavs-bildningar. — Abyssisk bergart, se Bergart. — Abyssisk region, betecknar djupet under 2,400 m. H.W-n. A. C., förkortning för anno Christi (lat., under Kristi år), år efter Kristi födelse. Jfr A. a. C. A. C., engelsk automobil, tilverkas av A. C. Cars Limited, Thames Ditton, Surrey. A. c., förkortning för anno curre'nte (lat.), under det löpande året, el. för anni curre'ntis (lat.), det löpande årets. Ac, kemiskt tecken för grundämnet a k t i-n i u m (se d.o.). Aca'cia, växtsläkte, se A k a s i a. Acade'mia Stockholme'nsis, se C o 11 e g i-u m r e g i u m. Académie des beaux-arts [-mi' dä båza'r], franska konstakad., grundlädes 1795 ss. direkt fortsättning på den av Ludvig XIV 1648 upprättade kungl. akad. för måleri och skulptur, vartill kom arkitekturen från 1671. A. består av 14 medlemmar för måleri, 8 för skulptur, 8 för arkitektur, 5 för gravyr, 6 för musikalisk komposition samt 10 andra medlemmar. Dessutom äro anslutna 10 associerade av främmande nation och 50 korresponderande ledamöter. Akademien utövar ännu stort inflytande genom sin konstskola I’É c ole des beaux arts de Paris samt genom det av akademien disponerade Rompriset, ”P r i x de R o-m e”. G.V. Académie fran^aise [-mi' fräsä'z], se Institut de Franc e. Academy, The [öi økä'dami], engelsk vecko-, resp, månadstidskrift för litteratur, vetenskap och konst, utgiven 1869—1915. Acadia [økéTdja], A k a d i e n, forna namnet på de kanadensiska kustprovinserna (New Brunswick, Noca Scotia, Prince Edward island), som från 1604 koloniserades av fransmän från Nedre Loire och Vendée. Genom freden i Utrecht 1713 avträdde Frankrike A. till England, men då akadierna vägrade att avlägga ed till brittiska regeringen, blevo de 1755 och följande år helt el. delvis utvisade från A. och flyttade till Canada. Efter Englands erövring av Canada 1763 fingo fransmännen delvis tillåtelse att vända tillbaka till A. — Namnet A. användes än i dag av en del geografer för att beteckna området mellan S:t Lawrencefloden och Fundy Bay (New Brunswick och Gaspéhalvön). J.C. Acadiska bergssystemet, se A p p a 1 a c h e r-n a. Akajou' [akazo'], bot., se A n a c a r d i u m. Acajutla [-zo'-], hamnstad i v. Salvador, Mellanamerika, vid Stilla havet, 1,136 inv. (1927). Ett engelskt järnvägsbolag ombesörjer trafiken mellan A. och Santa Ana samt San Salvador. G.N. Acale'phæ, en avdelning inom nässeldjuren, se Skivmaneter. Aca'lla, f järilssläkte, tillhörande gruppen vecklarefjärilar. Se Jordgubbvecklaren. Aca'nthia, äldre släktnamn på vägglusen (se d.o.). Aca'nthias, släkte av hajarna, se P i g g h a-j e n. Aca'nthis, se Sisksläktet. Acanthoce'pbali, en ordning bland maskarna, se Hakmaskar. Acanthoci'nus, namn på ett skalbaggssläkte, se Timmermannen. Acantbo'des, fossila broskfiskar av hög geologisk ålder (från silur till perm); kroppen är beklädd med små rombiska fjäll, munöppningen belägen nästan terminalt på det trubbno-siga huvudet. A. förekomma talrikast i europeiska och nordamerikanska lager från devon-tiden och torde huvudsakligen ha varit söt-vattensinvånare. E.D-r. Acantho'phis, ett australiskt ormsläkte, tillhörande giftsnokarnas (se d.o.) fam. A. anta'rcticus anses vara Australiens giftigaste orm. Acanthoptery'gii, en underordn. av benfiskarna (se d.o. och Taggfeningar). Acanthosi'cyos, tropiskt växtsläkte, tillhörande fam. Cucurbita'ceæ. A. ho'rrida (narasväx-ten) förekommer på dynerna i s.v. Afrika. Dess mycket aromatiska frukter jämte fröna, vilka smaka ss. nötter (exporteras under namn av ”butterbits” till Kaplandet), utgöra under en viss tid av året infödingarnas huvudnäring. [A.V-e.] Acantbu'rus, fisksläkte, tillhörande fam. Acanthu'ridæ, utbrett i varmare havsområden, särskilt kring Hawaii, Japan och Oslindien. På vardera sidan av stjärten sitta 2 orörliga taggar el. kölade benplattor; hos äldre individer merendels ett långt benhorn, utgående från kraniet ovan ögat. N.R-n. Acan'thus. 1) Bot., se Akantusväxter. 2) Konsthist., se A k a n t u s. — 91 — — 92 —