ACTIUM Heribert Rosweyd 1643 påbörjade jätteverk, som sedermera fortsattes av J. Bolland och bollandisterna (se d.o.) och vars 53 :e band utkom 1794; härmed avstannade företaget t.v., men återupptogs av belgiska jesuiter 1837 och har sedan fortgått, så att man med det senast (1925) utkomna bandet nått till 10 nov. G.Cqt. Acta sena'tus (lat., ”senatens förhandlingar”), den romerska senatens officiella protokoll, vilkas regelmässiga avfattande och utgivande påbjöds av Cæsar under dennes första konsulat 59 f.Kr. Offentliggörandet förbjöds sedermera av Augustus. H.Sj. Acti'nia, Actina'ria, a k t i n i e r, en grupp koralldjur. Se Havsanemoner. ActinFdia, asiatiska klätterbuskar, tillhörande fam. Dillenia'ceæ. Ätta arter förekomma i Amurlandet, Kina och Japan. A. Kolomi'kta och A. polyga'ma, den senare med stora blommor, odlas ss. prydnadsväxter. [A.V-e.] Actinoca'max, släkte bland belemniterna, levde under mellersta och yngre delen av krit-perioden. Se B e 1 e m n i t e r. ActinocrVnus, ett utdött släkte av hårstjärnor (se d.o.), levde under stenkolsperioden i Europa och N. Amerika. Actinomy'ces, parasitisk svamp, se S t r ålsva m p. Actino'phrys, urdjursläkte, tillhörande ordn. s o 1 d j u r (se d.o.). Actinosphæ'rium, urdjursläkte, tillhörande ordn. soldjur (se d.o.). A'ctio (lat.), rättshist., romerskt rättsuttryck; rätt att inför domstol göra ett anspråk gällande. I motsats till i modern rätt saknades i romersk rätt en allmän befogenhet att väcka talan vid domstol; för att vinna beaktande måste hos romarna anspråket tillhöra viss typ, en viss kategori av sedan länge i lag el. praxis erkända och lagligen reglerade fall. Därav namnet legis actio. Den i sin rätt kränkte el. tillbakasatte hade o. 100 dylika actio'nes, processtyper, att välja på och att efter sitt val noga följa de för den valda a. hävdvunna yttre formerna och ordalagen vid utförande av sin talan. Även i äldre germansk rätt — t.ex. i Norden — förekommo ett flertal dylika processtyper, men särskilt namn å företeelsen saknades hos germanerna. Bland de mest kända actiones var actio negato'ria, ägarens krav på besittningsskydd, förbud mot åtskilliga ingrepp av utomstående i den av honom ägda saken. E.K. Action fran^aise, L’ [laksjå' fräsä'2], fransk politisk organisation med nationalistiskt, konservativt och rojalistiskt program, grundad i juni 1899 på initiativ av bl.a. H. Vaugeois, Cap-lain-Cortambert, C. Maurras och L. Moreau. Kort efter dess startande publicerade M. Bar-rès (se denne) en artikel om ”Nationell uppfostran”, vars huvudpunkter accepterades av A.f. Till 1900, då A.f. blev monarkistisk, rådde fullkomlig överensstämmelse mellan A.f. och Barrès. A.f. hade från början i stort sett samma program som den ävenledes nationalistiska sammanslutningen Ligue de la patrie frangaise (se d.o.) och var närmast riktad emot de intellektuellas grupp, Les intellectuels. A.f., som varit ett av de starkaste uttrycken för den franska revanschtanken, arbetade de första åren praktiskt som en mäktig partiorganisation och teoretiskt genom utgivandet av publikationer. Framstående medlemmar i organisationen och medarbetare i dess skriftserie voro utom de redan nämnda bl.a. P. Bourget, J. Lemattre och J. Bainville. Den idépolitiska kursen har huvudsakligen dirigerats av Maurras, sedan Barrès valt en annan, icke rojalistisk väg. Är 1927 inträffade en brytning mellan A.f. och påvestolen, som anklagade organisationen för att betrakta kyrkan endast ss. ett medel i politikens tjänst och bannlyste densamma. Förklaringen härtill är att söka dels i en viss överlägsenhet från i sht Maurras’ sida gentemot den katolska kyrkan och dels i påvens närmande på sistone till den franska republiken. — Organ för A.f. är sedan 1908 en daglig tidning med samma namn, för vilken L. Daudet är huvudredaktör, Vaugeois inrikes- och Bainville utrikesredaktör. A.f. har flerfaldiga gånger dragit uppmärksamheten till sig genom Daudets våldsamma och personliga utfall emot politiker o.a. Ur doktrinär synpunkt ligger dock ledningen fortfarande hos Maurras, som genom sin litterära produktion och sina tidningsartiklar framstår som en av den monarkistiskt-konservativa tankens främste försvarare i vår tid. Jfr C a m e-lots du roy. — Litt.: M. Barrès, ”Scènes et doctrines du nationalisme” (1902); E. R. Cur-tius, ”Maurice Barrès och den franska nationalismens andliga grundvalar” (1926); J. Kühn, ”Der Nationalismus im Leben der dritten Republik” (1920). C.G.Th. Action populaire [aksjå' påpylä'r], förening i Frankrike stiftad 1903 för att bekämpa av-kristningen och den sociala nöden, verkar genom talrika publikationer. S.N. A'ctlum (lat.; grek. Aktion), nu a P u n t a, den n.v. spetsen av Akarnanien vid inloppet till Ambrakiska viken (nu Arta-viken). Här segrade Octavianus (Augustus) 31 f.Kr. över Antonius och Kleopatra. Till minne av segern lät Octavianus utvidga och försköna det på A. belägna Apollontemplet och omorganiserade de här sedan gammalt firade festspelen. Uppgiften hos antika förf., att på A. också skulle le — 137 — — 138 —