ADAMS Adam av Fulda, tysk kompositör och musikteoretiker (senare hälften av 1400-talet). A. var en betydande musiker, samtidig med den andra fransk-belgiska skolan. Hans värdefulla musiktraktat är avtryckt i Gerberts ”Scriptores”, HL Litt.: ”Kirchenmusikalisches Jahrbuch” (1897 och 1902, med musikex.). E.A. Adam de la Hale [adä' dala aT] el. H a 11 e, fransk borgerlig trubadur (o. 1240—87), även kallad ”puckelryggen från Arras”, följde sin herre, greve Robert II av Artois, 1283 till Neapel och dog där. För det franska hovet i Neapel skrev han sitt herdespel ”Le jeu de Robin et Marion” (1285), ett folkligt lustspel med melodier i folkton. Man har gärna i denna musikpjäs velat se begynnelsen till fransk opera, men företeelsen torde vara ganska isolerad, och stycket har ej haft något inflytande på utvecklingen, enär det snart glömdes bort. Älskarparet utgöres emellertid av verkliga herdar, icke förklädda adliga såsom längre fram i tiden. Stycket har utgivits av Coussemaker (”Oeuvres complets”, 1872) med sin en- och tvåstämmiga musik. Denna har sedan försetts med pianoackompanjemang dels av Tappert, dels av Tiersot, och sångspelet har uppförts i Arras (förf:s födelseort), Berlin och Köpenhamn. A. har även skrivit flerstämmiga sånger, vilkas faktur dock plägar underkännas. — Litt.: H. Guy, ”Essai sur A.” (2:e éd. 1923). Pre. Adame'Ho, bergsgrupp s. om Ortler-Alperna mellan floderna Oglio och Sarca samt Garda-sjön. Bergen bestå huvudsakligen av granit, och på topparna (Adamello 3,554 m., Presu-nella 3,564 m.) finnas vidsträckta jöklar. Adametz, Leopold, österrikisk ärftlighets-forskare (f. 1861), prof, i husdjurslära vid lantbrukshögskolan i Wien, har bedrivit grundläggande undersökningar över nötboskapens härstamning. A:s viktigaste arbeten äro: ”Die Rinderrassen und Rinderschläge in Bosnien” (1892), ”Studien über das polnische Rotvieh” (1901), ”Lehrbuch der allgemeinen Tierzucht-lehre” (1924). [H.Fqt.] Adamklissi (turk., ”människodyrkan’), benämning på en mäktig rundbyggnad i Dobrud-scha, upptäckt 1837 av Moltke och enl. en inskrift uppbyggd 109 e.Kr. till minne av Tra-janus’ seger över dakerna. Adam och Eva, allmogenamn på flädernyckelblomster (Orchis sambuci'na). Se O r c h i s. Adams [ä'damz], industristad i n.v. Massachusetts, U.S.A., s. om North Adams, 12,967 inv. (1920). A:s’ invånareantal har minskats sedan 1910 (13,026). J.C. Adams [ä'damz], William, engelsk sjöfarande (o. 1560—1620). A. kom under holländsk flagg till Japan 1600, där han lyckades utverka handelsprivilegier åt såväl holländare som engelsmän; medverkade till grundandet av den första engelska kolonien i Japan. H.R-r. Adams [ä'damz]. 1) Samuel A., nordamerikansk statsman (1722—1803). Det missnöje, som Englands skattepolitik efter Pariserfreden 1763 framkallade runt omkring i kolonierna och framförallt i Massachusetts, vars lagstiftande församling A. tillhörde, erhöll genom A. sin första organisation. Han förband de olika oppo-sitionskretsarna genom ett system av s. k. korrespondenskommittéer; framträdde på Philadel- phiakongressen 1774 som ledare av den engelskfientliga stämningen och förvärvade sig här med sin puritanska barskhet och kraft en utomordentlig popularitet. Även under revolutionsrörelsens fortgång spelade A. en central roll. 1789 blev A. vice guvernör över Massachusetts och 1794 guvernör men drog sig 1797 tillbaka. A:s’ skrifter utgåvos av H. A. Cu-shing (4 bd, 1904—08). — Litt.: J. K. Hosmer, ”S. A.” (1885). G.Cqt. 2) John A., Förenta staterna andre president (1735—1826), började sin bana som jurist och lade tidigt politiska intressen i dagen; i tal och skrift motarbetade han de engelska anspråken. 1774 valdes han till medlem av Phila-delphiakongressen och blev en av dennas ledande män, vars arbetsförmåga flitigt togs i an språk; han hade bl.a. säte i den kommitté, som 1776 utarbetade den amerikanska oavhängig-hetsförklaringen. Efter 1778 nyttjades A. flitigt i diplomatiska uppdrag, 1782—83 vid fredsunderhandlingar med England och 1783— 88 som Förenta staternas förste representant i London. 1789 blev han v. president. Gent emot den franska revolutionen intog A. och hans partivänner federalis-terna en avvisande hållning i motsättning till Th. Jefferson och republikanerna, vilka stundom t.o.m. med vapenmakt ville un — 149 — — 150 —