AFRIKA slutl. möter man områden, där nederbörd icke ens faller varje år, utan blott med långa mellantider av obestämd längd. Här vidtager öknen, som dock icke överallt är vegetationslös. Där grundvattnet ej ligger för långt från markytan, finns en gles vegetation av torniga el. suckulenta halvbuskar. Detta är ökenstäppen, som saknar ett periodiskt uppträdande grönt växttäcke. Men operiodiskt infinner sig ett sådant även i öknen. I sanden finnas nämligen inbäddade massor av frön av ettåriga växter. De äro byggda så, att de praktiskt sett huru länge som helst kunna uthärda uttorkningen. I varje öken inträffar alltid någon gång nederbörd, även om det sker med ända till 10 års mellanrum. Då gro dessa frön, och öknens yta klädes grön för några få veckor, under vilka dessa växter blomma, sätta frukt, mogna och vissna ned. — Nästan alldeles vegetationslös är blott klippöknen (Hammadd) och stenöknen (Serir), vilka sakna lös jord. öken i här angivna mening finnes i Sydafrika blott längs v. kusten, där den ytterst sparsamma växtligheten består av enstaka suc-kulenter (Mesembrya'nthemum) och den egendomliga Wehvi'tschia mira'bilis. I Sahara intager den egentliga öknen den kanske största arealen, i randområdena utbildad som en ytterst fattig ökenstäpp. Där grundvattnet går i dagen, avbrytes öknen av oaser, i vilka dadelpalmer och tamarisker omgiva vattensamlingarna. Längst i n. och s. är nederbörden åter rikare. Här blir stäppen tätare och uppträder på lägre nivåer i Medelhavsområdet som en grässtäpp (Stipa tenaci'ssima och torti'lis) med inslag av Aca'cia. I andra delar av samma område härskar en vegetation av mediterran (se d.o.) buskstäpptyp, bestående av ständigt gröna halvbuskar och ris, med små aromatiska, vanl. grå- el. vitludna blad. De tillhöra släktena Lava'ndula, T hy mus, Eri'ca, Zi'syphus, Cistus, Geni'sta, Ar-temi'sia, Catana’nche, Aspa'ragus etc. Ej heller denna vegetation är sluten annat än under regntiden (vintern), då lökväxter och ettåriga gräs och örter spira upp. Där marken är fuktigare och näringsrikare, infinner sig en högbuskvegetation av macchia-typ, bestående av Pista'cia, Olæ'a, Cerato'nia, Juni'perus, Quercus, Myrtus, Eri'ca arbo'rea etc. Slutl. finnas skogar av ständigt gröna lövträd, ss. stenek [Quercus llex), korkek (Q. Suber) och i Marocko argan-trädet (Arga'nia Sidero'xylon). På högre nivåer i marockanska Atlas ersättas dessa lövskogar av barrskogar av aleppotall (Pinus halepe'nsis) och ceder [Cedrus Li'bani). Kaplandet uppvisar en dylik stäppliknande ständigt grön buskvegetation, ehuru bestående av helt andra arter (Ericacéer och Proteacéer). A:s högländer uppvisa en vegetation, soro vanl. är yppigare än kringliggande lågland, emedan nederbörden är rikare. Abessiniens högland är sålunda täckt av en buskvegetation liknande den mediterrana macchian och av sa-vannliknande grässlätter. På höglandets fuktiga sidor finnas delvis täta skogar. Även på de stora östafrikanska vulkanerna finnas dylika, men ovanför skogsbältet, där fuktigheten åter avtar, utbreda sig grässlätter av savann-och stäpptyp med inblandade trädformiga Lo-be'lia- och Sene'cio-arter. — Litt.: A. Engler, ”Die Pflanzenwelt Afrikas” (1908—15), H. L. Shantz & G. F. Marbut, ”Vegetation and soils of Africa” (1923). J-F. Djurvärld. N. om Sahara och Nubiska öknen företer faunan stora likheter med s. Europas och Främre Asiens, varför denna del av Landskap från Ngoma. Afrika i djurgeografiskt hänseende räknas till palearktiska regionen (se d.o.). Den övriga delen av A. kännetecknas däremot av en säregen och rik djurvärld och utgör (jämte s. delen av Arabiska halvön) en självständig djurgeografisk region, den etiopiska (se d.o.). Olikheter i klimat och växtliv mellan fastlandets v. och centrala samt dess ö. och s. delar förorsaka givetvis vissa olikheter i fråga om djurlivet (skogsfauna i de förra, stäpp- och savannfauna i de senare), liksom även de isolerade skogrika bergmassiven Kili-ma-njaro, Ruwenzori, Kenya m.fl. förete vissa faunistiska olikheter mot de omgivande trädfattiga nejderna. Helt egenartad är djurvärlden på Madagaskar och Maskarenerna; dessa öar ha sannolikt under en ganska tidig geologisk period skilts från fastlandet, innan detta ännu erhållit sin nutida fauna. Utmärkande för det etiopiska kontinentalom- — 277 — — 278 —