AFRIKA stor och genomgående likhet med den senter-tiära fauna, som man funnit fossil i s.ö. Europa och Indien. Sannolikt voro dessa trakter den egentliga utvecklingshärden för flertalet nutida etiopiska däggdjursgrupper. Under tertiärtidens senaste skede trängde denna fauna längs Nil-dalen in i det tidigare isolerade Afrika, varunder kontinentens ursprungliga djurvärld försvann på några fåtaliga rester när. Madagaskar och Maskarenerna voro vid denna tid redan skilda från fastlandet och nåddes ej av den ny-invandrande faunan. I senare tid ha nya, pale-arktiska djurformer (björnar, hjortar, får, svin etc.) trängt in i Nordafrika, medan den etiopiska faunan där alltmer decimerats. Dock levde ännu långt fram i historisk tid flera etiopiska former kvar n. om öknen (så t.ex. den afrikanska elefanten). — Om faunans tidigare historia veta vi ytterst litet. Före den långvariga isoleringen under tertiärtiden fanns sannolikt en landförbindelse med Indien över Madagaskar. Ännu tidigare har enl. flera forskare ett faunistiskt utbyte ägt rum mellan Afrika och Sydamerika. E.D-r. Fossila människofynd. Vid zinkgruvan Bro-ken Hill i n. Rhodesia anträffades år 1921 en människoskalle jämte en del andra brottstycken av mänskliga skelett. Deras samhörighet är tvivelaktig. Skallen, vars underkäke tyvärr saknas, påminner till formen i hög grad om den europeiska neanderthalrasens (se d.o.), men ögonbrynsvalkarna äro kraftigare och överkäken högre och mera framskjutande. Pannan är lägre och mera sluttande, hjärnskålen mindre och mera dolikocefal (se d.o.). Nackhålet är beläget längre fram; dess plats tyder på en upp- Afrika. Raser och språkstammar. Efter H. Nelson Gatubild från Temacint. rätt gång. Den sistnämnda karaktären anger ett högre utvecklingsstadium än den europeiska neanderthalrasens; i de flesta andra avseenden utgör dock kraniet från Broken Hill en mera primitiv typ. Fyndomständigheterna lämna ej någon närmare upplysning om kraniets ålder, men sannolikt är denna ej så hög som de europeiska neanderthalskelettens. E.D-r. Befolkning och sprdk. Tvärs igenom Sahara går en av världens viktigaste folk- och rasgränser, näml, mellan den aktiva vita rasen och den passiva negerrasen. Den traditionella på fysiskgeografiska synpunkter grundade gränsen mellan Asien och Afrika är betydelselös i kultur geografiskt och etnografiskt hänseende. I n. A. är sedan urminnes tider en gren av den vita rasen bofast, vilken man benämner hamiter. Härunder brukar man sammanfatta ett stort antal folk med besläktade språk. Till det yttre avvika de dock avsevärt inbördes. En del ha ljus, nästan vit hudfärg, t.o.m. blonda typer anträffas. Vanl. är hudfärgen brun till röd-aktig, håret svart och lockigt, ansiktsformen oval. I s. på gränsen mot Sudan är inblandning med negerblod tydlig. Hela n. A. har en gång varit hamitiskt. De gamla egypterna talade ett hamitiskt språk. Kabylerna i Algeriet äro hamiter liksom berberna i Marocko. Bland Saharas nomader tala tuaregerna en hamitisk dialekt. Längst i ö. äro somalierna hamiter — 281 — — 282 —