AGA-SYSTEMET Aga-systemet, belysningssystem, som grundar sig på ingenjör G. Daléns (se denne) uppfinningar, avseende utnyttjandet av acetylen som belysningsmedel. Systemet har fått sitt namn efter begynnelsebokstäverna i det industriföretag, som exploaterar nämnda uppfinningar, näml. A.-b. Gasaccumulator. Acetylenen användes här i den form, som fått benämningen dissousgas och vilken kännetecknas därav, att gasen förvaras löst i aceton och komprimerad på behållare, fyllda med en porös massa. Se Acetylenbelysning och A.-b. G a s a c-c u m u 1 a t o r. E.Hg. Aga't, miner., en stenart, som sammansättes av olikartade kiselsyre-(kalcedon-)varieteter i tunna, olikfärgade skikt, vanl. i röd-, brun- och gulaktiga nyanser el. vita. Vanl. förekommer den ss. bollar el. mandlar, utfyllande hålig-heter i bergarter av vulkaniskt ursprung. Färg-ningen i de olika lagren torde bero på en rytmisk utfällning av ett järn- el. manganhaltigt färgämne i agatmassan. A. har liksom alla former av kiselsyran en ganska stor hårdhet och har därför praktisk användning t.ex. till mortlar och rivskålar, till lager och i vågar, till dragskivor för tråddragning etc. Till prydnadssaker, mindre askar o.d. användes också a. slipad, men för sådana ändamål färgar man ofta a. och kan därvid med olika färgämnen, saltlösningar, honung etc., och stundom genom upphettning ge den många olika nyanser. — A. förekommer i ett flertal varieteter, o n y x är svart och vit i omväxlande lager, m o s sa g a t (mockasten) vanl. ljusgrå med svarta mosslik-nande teckningar av ett manganfärgämne, den-dritiskt (se D e n d r i t e r) utbildat. — A. förekommer och bearbetas mångenstädes; i Europa äro sliperierna vid Idarfloden och i Oberstein an der Nahe särsk. bemärkta. K.A.G. Agatmandel. Agata, helgon, martyr o. 251 i Catania på Sicilien; hennes legend skrevs först långt efter hennes död. Festdag: 5 febr.; attribut: tång och kolbäcken. A. beskyddar mot bröstlidande. T.S-d. Aga'tglas, brokigt, agatliknande glas, vilket erhålles, om man upphettar olikfärgade glasbitar, tills de bli tjockflytande, rör om och genast bearbetar massan. [E.M.P.W.] Agatha'rchos från S a m o s, grekisk målare o. 400 f.Kr., anses ha varit den förste, som insett betydelsen av perspektiv och skuggor i konsten. [A-/ N.] Aga'thias, bysantinsk diktare och historieskrivare (d. före 582). Mest känd är A. ss. förf, till en fortsättning för tiden 533—559 av Prokopios’ historiska skrifter; den utgör en viktig källa till} tidens historia, är se- naSt utg. 1871 av G. Dindorf. S.Bln. Aga'this, barrträdssläkte. Se Araucaria-c e æ. A'gatho, helgon, påve 678—681, genomdrev 680 bannlysandet av monoteleterna (se d.o.). Festdag: 10 jan. Aga'thokles, envåldshärskare i Syrakusa (361 —289 t.Kr.). Genom gifte blev A. ägare till en stor förmögenhet; två gånger landsförvisa-des han från Syrakusa, men kallades tillbaka efter oligarkiens fall, blev fältherre 317 och gjorde sig till oinskränkt härskare i Syrakusa. A. låg sedan i strid med kartagerna och blev 310 slagen vid Eknomos. Då planerade han ett angrepp på sina fiender i deras eget land, genombröt deras blockad och slog dem upprepade gånger i Afrika. Trots sina framgångar lyckades A. dock ej intaga Kartago, och då hans närvaro på Sicilien var trängande nödvändig, måste han återvända dit. Under tiden led hans i Afrika kvarlämnade här blodiga nederlag, och vid sin återkomst fann A. trupperna så demoraliserade, att han av fruktan för sitt liv i hemlighet måste fly tillbaka till Sicilien 307. Emellertid lyckades han 306 sluta fred med kartagerna, besegrade de landsförvista invånarna från Syrakusa, vann deras ledare Dei-nokrates på sin sida, blev med hans hjälp herre på Sicilien, kallade sig konung och blev — 323 — — 324 — Den heliga Agata. Tysk träskulptur från 1500-ta-lets början.