AKADEMI FOR DE SKÖNNE KUNSTER 1810 fick institutionen namnet K u n g 1. akademien för de fria konsterna. Fr.o. m. 1794 föranstaltades utställningar av a:s ledamöter; dock ha dessa utställningar stundom inställts under åratal. Så skedde efter 1877, och detta var en bidragande orsak till ”opponenternas” uppträdande med en särskild utställning 1885. Efter 1898 ha mestadels retrospektiva el. minnesutställningar föranstaltats. A:s verksamhet är huvudsaki. riktad på utbildningen av elever. Ända till år 1879 fimnos förberedande klasser, bildande den s.k. principskolan, där teckningsundervisningen var det förnämsta. Den egentliga akademien el. Konsthögskolan, ss. den numera vanl. kallas, hade tre avdelningar: antikskolan, modellskolan och skolan för byggnadskonst. Härtill kom 1856 en målarskola, som upprättades av J. Chr. Boklund, och 1861 inrättades en särskild avdelning för landskapsmålning, där Edv. Gustav IV Adolfs besök i Akademien för de fria konsterna. Bergh blev lärare. Numera har man dessutom, jämte undervisning i etsning, även sådan i dekorativ konst. Direktörer (valda på tre år) voro efter L’Archevesque bl.a. Pilo, L. Pasch d.y. och Hilleström samt något längre fram under 1800-talet J. G. Sandberg, Qvarn-ström och Boklund (1867—80). Genom Boklund och hans samtida, Höckert, Edv. Bergh m.fl., skedde en uppryckning av A:s verksamhet, vilken ända från 1830-talet hade gått i ”gubbarnas” tecken (P. Krafft d.y., Westin m.fl.). Som nitisk sekreterare fungerade vid 1800-talets mitt A. Nyström och efter honom hans svärson F. V. Scholander (1868—81) samt från 1800-talets sista årtionde L. Looström. A:s preses var alltjämt överintendenten, senast F. von Dardel (1865—85); därefter har preses tillsatts genom val. Konsthögskolans elevantal visade redan vid 1800-talets början stark stigning och har i senare tid uppgått till o. 100, de flesta i målar- och skulpturavdelningarna. Från 1864 antagas också kvinnliga elever. Jämte av K.m:t utnämnda professorer tillsätter A. lärare (de äldre med v. professors titel). Under 1800-talets två sista årtionden leddes konsthögskolan av G. von Rosen och A. Malmström, därefler av G. Ce-derström. Den rörelse, som utgick från den ovan antydda ”oppositionen” (se Josephson, Ernst), ställde sig fientlig emot den akademiska riktningen och särsk. mot Svenska konstnärernas förening, som övertagit utställ-ningsverksamheten för levande konstnärers arbete. Förhållandena hava sedan mera utjämnats, framför allt sedan O. Hjortzberg blivit Konsthögskolans direktör. Bland lärarna verkade t.ex. till sin död 1928 Carl Wilhelmson, som förut representerat Konstnärsförbundets riktning. Albert Engström har också som lärare inträtt vid A., och den moderna konsten har bland ledamöterna en sådan representant som Isaac Grünewald. — A. äger en stor samling både historiskt och estetiskt värdefulla konstverk, porträtt av ledamöter m.m., en större samling gipsavgjutningar samt bibliotek och arkiv. Dess nuv. sekreterare är medaljgravören E. Lindberg. — Litt.: L. Looström, ”Den svenska konstakademien under första århundradet af hennes tillvaro” (1891), samt sekreterarnas efter 1882 tryckta ”Årsberättelser”, över A:s konstsamlingar utgav L. Looström 1913— 14 ett praktverk. E.Wrgl. Akademifogde, tjänsteman vid Uppsala univ., vars huvuduppgift är att utöva närmaste tillsyn över univ:s hemman och lägenheter. A. utnämnes av K.m:t. Ss. kompetensgrund an-gives, att han skall vara ”en i lantbruket kunnig och erfaren person, känd för utmärkt redbarhet och ordentlighet”. Hze. Akademi' for de skönne Kunster, D e t k o n g e 1 i g e d a n s k e, är (sedan 1814) namn på en år 1738 i Köpenhamn grundlagd konstskola, vilken 16 år senare ombildades till ”Det kongelige Skildrer-, Billedhugger- og Bygnings-akademie”, varåt Fredrik V upplät Charlotten-borgs slott vid Kongens Nytorv. Under de första årtiondena leddes den företrädesvis av utlänningar ss. fransmannen Saly och svensken Pilo; en annan svensk, J. E. Mandelberg, undervisade där också en längre tid i dekorationsmålning. En nationell period inleddes 1772 (se P i 1 o, C. G.). Nu framträdde Abildgaard och Wie-dewelt samt Jens Juel. Under 1800-talets förra del var A:s förnämsta namn Ch. V. Eckersberg. Ända till 1857 hade A. även fått åtaga sig utbildningen i konsthantverk; därefter blev den endast konstskola och konstsällskap. Under 1800-talets senare del voro de ledande personerna V. Marstrand och F. Mel-dahl. Utställningar av A:s ledamöter ägde rum från 1821; efter 1857 blev utställningsrörelsen en självständig institution, som fick sina loka — 401 — — 402 —