ÅKRELL i sht vid feber el. annan sjukdom. A. brukas också i en från antiken lånad betydelse som beteckning på den ålder, i vilken en person befinner sig i sin fulla kraft (jfr lat. flos æta'tis, blomman av åldern el. av sin ålder). W.N. Akmetjet, numera officiellt namn på S i m-f e r o p o 1 (se d.o.). Akmi't, miner., se Pyroxenmineral. Akmoli'nsk. 1) Guv. i autonoma socialistiska sovjetrepubliken Kasakstan, v. Asien; 506,660 kvkm., 1,212,800 inv. (1926). Huvudort Petropavlovsk, 47,361 inv. (1926). 2) Stad i guv. med samma namn, 12,770 inv. (1926). H.S-n. Akna'ton, se A m e n h o t e p IV. A'kne, se Finne. Akoi'n, syntetiskt framställt guanidinderivat, lösligt i vatten (6 °/o) och alkohol. A. användes för lokalbedövning i kirurgien samt i ögon- och tandläkarpraktiken; är mindre giftigt än kokain. J.H. Akola [akåuTa], stad och distrikt i Främre Indien, v. delen av Centralprovinserna och Berar, nära Great Indian Peninsula-järnvägen. Staden har 37,864 inv. (1921), därav V4 muhammedaner. A. är centrum för bomullshan-deln i Berar. M.P. Akolasi' (grek, nekande a och kola'zein, hålla i styr), fråsseri. Akologi' (grek, akos, läkemedel, och logos, lära), läran om botemedel mot sjukdomar och om medicinska instrument. Akolu'ter (grek. ako'luthos), eg. följeslagare, d. v. s. biskoparnas medhjälpare; ämbetet härstammar från 3:e årh., finns ännu kvar hos herrnhutarna samt inom katolska kyrkan ss. genomgångsstadium till prästämbetet. S.N. Akomina'tos. 1) Mikael A., grekisk lärd (1140—1210), metropolit i Aten; sedan denna stad intagits under 4:e korståget, drog sig A. tillbaka till Keos. Hans skrifter, vilka ha stort värde som källor för tidens historia, äro utg. av S. Lambros (1879). [S.B/n.] 2) NiketasA. (även kallad Choniates), den föregåendes broder, bysantinsk historieskrivare (d. 1215), författade en bysantinsk historia, omfattande tiden 1140—1206, en av de förnämsta källorna för 3:e och 4:e korstågens historia (utg. av I. Bekker, 1835). [S.BZn.] A kondition, se Å condition. Akoniti'n, alkaloid (se d.o.) i knölrötterna och bladen hos arter av Aconi'tum; bär olika namn allt efter den art, från vilken den härstammar. Alkaloiden ur A. nape'llus benämnes akonitin, ur A. ferox pseudakonitin, ur A. septentriona'le lappakonitin. A. har en skarp, brännande, bitter smak och bildar med syror färglösa, kristalliserande salter. Det är ett starkt gift, som i en dos av 2,5 mgr. åstadkommer förgiftningssymptom; 4—5 mgr. äro tillräckliga att döda en människa. A., som förut brukats vid neuralgi och reumatiska febertillstånd, användes numera sällan. J.H Akoni'tsyra, CH2. COOH C.COOH II CH.COOH en omättad syra, som bildas genom avspjälk ning av vatten ur citronsyra. A ko'nto, se A c o n t o. Akori' (grek, nekande a och koros, mättnad), bristande mätthetskänsla även efter riklig måltid, ett symtom vid vissa sinnessjukdomar. E.M.P. W. Akosmi'sm (grek, nekande a och kosmos, världsallt), filosofisk åsikt, som frånkänner tingen all självständig tillvaro och endast tillskriver Gud el. det All-ena obestridd verklighet. Jfr Indisk filosofi, Eleaskolan och S p i n o z a. A-f N. Akotyledo'ner, växter, som sakna hjärtblad, numera benämnda kryptogamer. Akra'gas, det grekiska namnet på A g r i g e n-t u m, nu Gir gen ti (se d. o.). AkramFntvål, en parfymerad tvål, innehållande alkalipolysulfider; användes bl. a. som skyddsmedel mot blyförgiftning. Vid tvättning utvecklas vätesvavla, som överför skadliga, vid huden häftande metaller i olöslig och oskadlig form. Lj. Akre'l, A k r e 11, släkt, se A c r e 1 i u s. Akre'l, Fredrik, kopparstickare (1748— 1804), studerade i Paris, anställdes 1778 som gravör vid Vetenskapsakad. och sedan vid Uppsala univ. A. har nått stor berömmelse för sina kartarbeten, särsk. glober, men har även varit mycket verksam som illustratör och porträttgravör. Bland porträtten märkas sådana av O. v. Dalin, C. G. Tessin, Gustav III och Linné. G.V. Akre'll, Carl Fredrik, den föregåendes son, militär (1779— 1868), officer vid Fortifikationen 1796. lärare vid Krigsakad 1807—28, major 1812. överste 1828 och chef för Topografiska kåren 1831—56, generalmajor 1843, kansler för Krigsakad. 1849— 62, generallöjtnant 1854, chef för Telegrafverket 1854—62. — 425 — — 426 —