AKTION först iakttagits hos nötkreatur (1877) och som förorsakas av strålsvampen (Actinomy'ces). A. kännetecknas av varbildning och trähårda svulster (aktinomykom). Svampen parasiterar på växter och införes i djurkroppen med stråfoder. Hos kreatur angriper Aktinomy-ces mestadels underkäken, som blir svullen och varig och förstöres, el. tungan, som blir hård och orörlig (”trätunga”). — Hos människor yttrar sig a. som ett småningom fortskridande insjuknande, varvid hårda, inflammerade begynnelsehärdar bildas; hopar av svamparna finnas i varet som gula kroppar av ett sandkorns till ett hirskorns storlek. A. angriper mest underkäken och ryggraden, men även inre organ. Begränsade härdar i yttre organ kunna botas genom kirurgisk behandling, som understödes av samtidigt intagande av jod och behandling med röntgenstrålar. A. i inre organ är mycket farlig och svår att bota. [E.M.P.W.] Aktion, se A c t i u m. Aktion [-Jo'n] (lat. a'ctio), handling, verksamhet; uppträdande, ingripande; i krigshistorien: drabbning, strid; dramatisk framställning, spel, en skådespelares sätt att med rörelser och miner utföra sin roll. — Jur., kriminellt åtal; brukas särsk. i fråga om åtal för ämbetsbrott. Se Fiskaliskt åtal. Aktionsart, se Aspekt. Aktions- och reaktionsprincipen el. lagen om likhet mellan verkan (aktion) och motver-kan (reaktion) är en av den Newtonska mekanikens huvudprinciper och innebär, att de på tvenne kroppar ömsesidigt verkande krafterna äro lika stora och riktade åt motsatt håll. En kropps tryck på ett underlag motsvaras t.ex. av ett lika stort mottryck från underlaget på kroppen. Se Mekanik. A.L-dh. Aktionsradie, räckvidden för skjutvapen el. det avstånd, på vilket en radio- el. signalstation kan höras el. en fyr ses; även den väg-sträcka, som fartyg, flygmaskin, bil el. annat kraftfordon kan tillryggalägga med fullt driv-mcdelsförråd utan att förnya detta. H.R-g. Aktionsström, elektriska strömmar, som uppstå vid musklernas och nervernas verksamhet. Se Djurelektricitet. Aktionsturbin, en vatten- el. ångturbin, karakteriserad av att vattnet el. ångan med mycket stor hastighet utströmmar ur fasta munstycken, träffar skovlarna på turbinhjulet och därvid sätter detta i rotation. Typisk a. för ånga är De Laval-turbinen, för vatten Pelton-turbinen. Se Vattenturbin och Ängturbin. C.E.v.S. Aktionä'r, ägare till aktie. Akti'v (till lat. a'gere, handla), verksam, drif tig, i verksamhet. Aktiv form, aktivum, språkv., den form av verbet, som uttrycker, att någon el. något utövar en verksamhet el. befinner sig i ett visst tillstånd. Se Verb. J.S. A'ktiva, en persons el. firmas tillgångar (i fastighet, varor, fordringar etc.). Motsatsen: passiva, d.v.s. skulder. Aktivato'rer, se Katalysator och E n-zy m. Aktiva ämnen, se Optisk aktivitet. Aktiv handelsbalans säges ett land ha, då värdet av dess varuutförsel överstiger värdet av dess varuinförsel. Motsatsen kallas passiv handelsbalans. Jfr Betalningsbalans. B.L-th. Aktiv hyperemi', med., se Hyperemi. Aktiv immunise'ring, se Immunitet. Aktivi'sm. 1) Namn på den politiska rörelse i Finland, som strävade till landets fulla frigörelse från Ryssland. Under ofärdsåren vid 1900-talets början organiserades motståndet emot förryskningen dels av det konstitutionella el. passiva motståndspartiet, dels av det aktiva motståndspartiet (1904). Det förra sökte genom ett passivt motstånd på lagens grund värna Finlands rätt, medan det senare ville uppnå samma mål, delvis i samverkan med ryska revolutionärer, genom handling — bl.a. folkets beväpning och attentat mot ryska el. rysksinnade ämbetsmän. Efter världskrigets början åvägabragtes ett samarbete mellan medlemmar av det aktiva motståndspartiet och den av studenter vid Helsingfors’ universitet startade jägarrörelsen (se d.o.). Den alltmer mot Tyskland orienterade aktivismen vann så småningom stor anslutning och omfattade vid frihetskrigets början praktiskt taget hela den borgerligt sinnade befolkningen. Utan överdrift kan sägas, att det självständiga Finland har aktivismen att tacka för sin tillblivelse. 2) I Sverige användes ordet a. för att beteckna den meningsriktning, som önskade vårt lands deltagande i världskriget på centralmakternas sida i syfte att verka för den ryska farans avlägsnande genom Finlands frigörelse och överhuvudtaget för att stärka Sveriges ställning såsom den ledande makten i Norden. Sitt förnämsta uttryck erhöll aktivisternas agitation i den anonymt utgivna boken ”Sveriges utrikespolitik i världskrigets belysning” (1915), som föregav sig vara frukten av ett samarbete mellan ett flertal fackmän på olika områden, rf presenterande både vänstern och högern. Häi uttalades öppet och motiverades utförligt kravet på en ”modig uppslutning vid Tysklands sida”. I samma anda verkade tidskrifterna ”Det nya Sverige” (red. Adrian Molin) och ”Svensk lösen” (red. Sven Lidman). Ä mot — 443 — —- 444 —