Å LA GRECQUE rekommer i städerna Pilar Uniäno och Santa Luzia. Maceiö har järnvägsförbindelse med Garanhuns och Palmeira dos Indios samt med Recife i staten Pernambuco. Fallen i Rio Säo Francisco kringgås genom järnvägen Pi-ranhas-Tacaratü. Huvudstad är hamnstaden Maceiö, 74,166 inv. (1920). G.N. Å la grecque [-grä'k] (fra., ”på grekiskt vis”), beteckning för det från Medelhavsländerna, särsk. Grekland, bekanta, rätvinkliga mean-derornamentet (se M e a n d e r). A'lahärmä, finskspråkig s:n i Lappo hd, Vasa län, Finland, n.ö. om Vasa; 259,8 kvkm.; 7,039 inv. (1925); Åbo stift. J.C. Ala'i, bergskedja i ö. delen av Usbekistan, mellan Amu-darjas och Syr-darjas övre lopp. A. är en v. fortsättning av Tien-shan och består eg. av ett helt knippe parallella kedjor, som kulissformigt höja sig från Ferganabäc-kenet i n. till c:a 6,000 m:s höjd i Pik Baba i dess ö. högre del. I v. avgrenar sig från A., som fortsätter i Turkestanbèrgen, Seruf-shan-bergen, från vilka Hisarbergen längre mot v. utgå. A:s trånga och klyftartade pass äro mycket svåra att passera och ligga samtliga med undantag av två över snögränsen på över 4,000 m:s höjd. H.S-n. Alain Chartier [alä' fartje'], fransk medel-tidsförf., se Chartier. Alain Fournier [alä'-fornje'], Henri, fransk förf. (1886 —1914), död i världskriget. A:s namn är knutet till ett enda verk, ”Le grand Meaulnes” (1914), ett slags förädlad äventyrsroman, värdefull genom sin fina analys av ungdomligt själsliv. Hj.G. Alais [alä'], fransk stad, efter 1926 Alès (se d.o.). Alajuela [-ZQe'la]. 1) Prov, i Costarica, Centralamerika; 97,577 inv. (1927). 2) Huvudstad i prov, med samma namn, n.v. om San José; 8,496 inv. (1927). J.C. A'lajärvi, finskspråkig s:n i Kuortane hd, Vasa län, Finland, ö. om Vasa; 769,7 kvkm.; 8,829 inv. (1925); Åbo stift. J.C. Alakaluf, lågt stående indianstam på Eldslandet (se d.o.). Alaknanda, flod i Indien, distriktet Garh-wal, biflod till Ganges, en av hinduernas heliga floder med flera av pilgrimer för religiösa tvagningar livligt besökta badställen. C.F. Ala-kul, grund saltsjö i ö. Kasakstan, 350 m. över havet; 1,870 kvkm. A. och de två v. därom liggande saltsjöarna Sassyk-kul och Ujaly-kul äro rester av en med Balkasch fordom sammanhängande sjö. H.S-n. Alaleo'na, Domenico, italiensk tonsättare, musikhistoriker och musikteoretiker (f. 1881), en av ledarna för den musikaliska modernismen i sitt hemland. Efter studier vid Cecilia-akad:s lyceum i Rom har A. verkat ss. dirigent i Livorno och Rom, i vilken senare stad han även arbetat ss. konservatorielärare. Bland kompositioner märkas körverket ”Atto-lite portas”, sånger, orkesterverk (”Sinfonia italica”), en tvåaktsopera (”Mirra”) m.m. Ss. musikforskare intresserade sig A. framför allt för oratoriets upprinnelse (”Studii sulla sto-ria dell’oratorio”, 1908), men har även framträtt med studier och uppsatser av kritiskt och allmänt musikestetiskt innehåll. A-f N. Ala'lus (grek, nekande a och lalos, talande; ”utan förmåga att tala”), en av Haeckel förmodad mellanform mellan de människolika aporna och människorna. Se Pithecanthro-p u s. A'lamak, stjärna i stjärnbilden A n d r o-m e d a (se d.o.). Alaman, Lukas, mexikansk statsman (1792 —1853), var under flera olika repriser utrikesminister; han ivrade för Mexikos europei-sering och var starkt kulturintresserad. A. har författat ”Historia de Mejico” (5 bd, 1849— 52). [G.Cqt.] Alama'nner, se Alemanner. Alama'nni, L u i g i, florentinsk diktare (1495 —1556). A. tillhörde de antikefterbildande renässansdiktarna och var tillika politiskt verksam i sitt lands partistrider, varför hans liv blev oroligt och kringirrande som Dantes före honom. S.B.L. A la mode [-må'd] (fra.), efter modet. Alamundaros, grekisk form för arab, al-Mundhir (se d.o.), namn på konungar av Ghassanidernas och Lachmidernas dynastier. Ala'nder, Pehr Gustaf, skolman, läro-boksförf. (1807—74), fil. mag. i Uppsala 1833, lektor i historia vid Skara gymnasium 1840, rektor vid högre elementarlärov. därst. 1857— 68 och 1871—72. A. har författat ett flertal läroböcker i svensk och allmän historia. G.Cqt. Ala'ner, nomadfolk av obekant härstamning. De omtalas i landet n. om Svarta havet från Kaukasus till Don redan före Kristi födelse; bl.a. har Pompejus bekämpat dem. Senare togo de livlig del i folkvandringstidens strider. Under senare delen av 300-talet underkuvades de av hunnerna, men delar av folket undflydde dessas ok genom att söka sig åt s. och v. Mest känd är den alanska avdelning, som tillsam — 463 — — 464 —