ALBERS-SCHÖNBERG tronföljden, och Holland slöto med kejsaren kvadruppelalliansen, och en engelsk eskader slog den spanska flottan vid Kap Passaro (1718). Då försöken att bilda ett motförbund misslyckades — även med Karl XII hade förbindelser inletts —, var spelet förlorat. A. gjordes till syndabock, störtades av Farnese (1719) och ställdes av påven inför rätta för samverkan med de otrogna. Ett påveskifte räddade honom, han blev frikänd och levde sedan mestadels i lugn i Rom. Frederna 1735 och 1748, som inskränkte kejsarens välde i Italien till Milano, förverkligade delvis A:s idéer. — Litt.: É. Bourgeois, ”Lettres intimes de J. M. Alberoni au comte I. Rocca” (1893) och ”La diplomatie secrète au XVIII, siècle. Ses débuts” (3 bd, 1909—10). P.S. Albers-Schönberg [-bärk], Heinrich Ernst, tysk röntgenolog (1865—1921), med. d:r i Leipzig 1891. Inseende det nyupptäckta röntgenljusets stora medicinska betydelse, beslöt A.-S. ägna sig helt åt den nya vetenskapen. Han öppnade 1897 i födelsestaden Hamburg ett röntgeninstitut, anställdes 1903 som röntgenolog vid sjukhuset S:t Georg därstädes, fick 1907 professors titel och kallades 1919 till innehavare av Tysklands första lärostol i röntgenologi vid Hamburgs univ. A.-S. utgav från 1897 den högt ansedda tidskriften ”Fortschritte auf dem Gebiete der Röntgenstrahlen” och monografiserien ”Archiv und Atlas der normalen und pathologischen Anatomie in tjpischen Böntgenbildern”. Hans ypperliga lärobok ”Die Röntgentechnik” har varit av grundläggande betydelse. Hans upptäckt av röntgenljusets inverkan på könscellerna fick vittgående följder för skyddstekniken och gav uppslaget till vår tids djupbestrålning. Bland hans talrika arbeten märkas f.ö. de över röntgenbehandling av kvinnosjukdomar samt en mängd viktiga rön på teknikens alla områden. — A.-S. avled i kräfta, en följd av i tidiga år ådragna röntgenskador, och blev sålunda en martyr för sin vetenskap. Han var radiologiens stora, centrala ledaregestalt under dess första utvecklingsskede och samlade kring sig en krets av läkare, fysici och tekniska medhjälpare (”Hamburgerskolan”). Hans klara intelligens, hans mångsidiga begåvning, hans nobla, älskvärda personlighet förskaffade honom överallt ett utomordentligt anseende. L.E-g. Albert [ä'lbøt], flod i n.v. Queensland, Austra-lien; upprinner med två källfloder, Gregory-och O’Shannasseyfloderna, på Barklayplatån; flyter åt n.o. och n. samt utfaller i s. delen av Carpentariaviken; längd 300 km. A. upptäcktes 1841 av Stokes. M.P. Albert [albä'r], stad i dep. Somme, n. Frankrike, vid Ancre, biflod till Somme; 6,720 inv. (1926). — A. låg under världskriget i stridslin-jen och blev till stor del förstört av artillerield. G.N. Albert, se även Albrekt. Albert I, konung av Belgien (f. 1875), son till greve Filip av Flandern, blev vid den äldre brodern Balduins död 1891 kronprins och vid farbrodern Leopold II :s död 1909 konung av Belgien. A:s gedigna uppfostran, som bl.a. lade an på bibringandet av militära och industriella kunskaper, fullbordades genom resor i Europa, Amerika och Afrika. Som konung har A. lagt starka sociala och militära intressen i dagen. Under världskriget fördrevs A. från sin huvudstad. Han förde själv vid fronten överbefälet över den belgiska armén, varvid han visade prov på en moralisk uthållighet, som gjort honom synnerligen populär bland sitt folk. Vid sin återkomst till Bryssel i nov. 1918 mottogs han med stormande entusiasm. Efter kriget har han varit oavlåtligt verksam för sitt lands återuppbyggande och förkovran i övrigt. — A. är sedan 1900 g.m. Elisabet av Bayern och har i sitt äktenskap med henne två söner och en dotter. Äldste sonen, kronprins Leopold, förmäldes 1926 med sv. prinsessan Astrid. S.Bln. Albert, furste av Monaco (1848—1922), efterträdde fadern, furst Karl III, år 1889. A. främjade på ett synnerligen betydelsefullt sätt den vetenskapliga havs-forskningen, i sht hy-drografien, och utförde å detta område själv värdefulla undersökningar. Han inrättade i Monaco ett storslaget oceano-grafiskt institut jämte museum. E.D-r. — 495 — — 496 —