ALEXANDER ett år senare (17/s 1892) supplerades av en militärkonvention. 17/« 1893 följde en handelstraktat, och 4/i 1894 förnyades och vidgades defensivfördraget. Under A:s sista år präglades hela den europeiska politiken av motsättningen mellan de båda stora allianserna, det ryskfranska tvåmaktsförbundet och den gång efter annan förnyade trippelalliansen mellan Tyskland, Österrike och Italien. A. ingick 1866 ss. nyvorden tronföljare äktenskap med prinsessan Dagmar av Danmark, i Ryssland kallad Maria Fjodorovna (1847— 1928), näst äldsta dotter till konung Kristian IX och förut trolovad med den äldre, 1865 avlidne brodern, storfurst Nikolaj. Med henne hade han 5 barn, 3 söner och 2 döttrar. Äldste sonen Nikolaj (1868—1918) efterträdde honom på tronen. — Litt.: H. v. Samson-Himmel-stierna, ”Russland unter Alexander III” (1891); N. Notowitch, ”Alexander III und seine Um-gebung” (1894); E. Low, ”Alexander III of Rus-sia” (1894); R. O. Besthorn, ”Alexander III og Nikolaj II” (1895); F. Neubürger, ”Russland unter Kaiser Alexander III” (1895); E. Daudet, ”L’avant-dernier Romanoff: Alexander III” (1920). S.Bsn. Alexander I, konung av Serbien (1876— 1903), son till konung Milan Obrenovitj, blev vid faderns tronavsägelse 1889 konung, till att börja med under förmyndarregering. 1893 förklarade A. sig myndig och tog styrelsen i egna händer. Genom en ny statskupp 1894 upphävde han den frisinnade författningen av 1889 och återkallade sin far, som till 1900 var Serbiens verklige härskare. Under faderns bortovaro förmälde sig A. 1900 med en f.d. hovdam, Draga Maschin; detta äktenskap mötte överallt starkt motstånd och försvagade A:s ställning. Den intriganta drottningen tog ledningen och sökte förmå A. att utse hennes bror till tronföljare; för att bryta motståndet häremot företog A. 1903 ännu en statskupp, varigenom senaten och statsrådet blevo helt sammansatta av hans anhängare. Denna A:s absoluta godtycklighet föranledde en sammansvärjning bland officerarna, däribland drottningens svåger, “/e 1903 inträngde de sam-mansvurna i slottet och mördade på ett ytterst brutalt sätt såväl A. och drottning Draga som dennas bröder och några ministrar. Med den hållningslöse och degenerade A. utdog ätten Obrenovitj. H.W-r. Alexander III av Skottland (d. 1286), konung av Skottland 1249—86. A. var den siste manlige ättlingen av den gamla skotska konungaätten. Han låg i krig med Håkon Håkons-son i Norge om dennes öbesittningar i Atlanten och försvarade Skottlands oberoende av England; efter hans död följde tronstridigheter. l.A. Alexander, grekisk bildhuggare från Antio-kia vid Meander, vilken o. 100 f.Kr. signerat plinten till Afrodite från Melos (se A f r o-dite). E.Wrgl. Alexander f r å n«A f r o d i s i a s (i Karien), även kallad ”exegeten”, ledare av den peripa-tetiska skolan i Aten 198—211 e.Kr. Av A:s ryktbara kommentarer till Aristoteles’ skrifter tillmätes den till ”Metafysiken” (utg. av Hay-duck 1891) största värdet. Till A:s naturalistiskt betonade tolkning av mästarens läror anslöto sig framdeles de s.k. alexandristerna (se d.o.). A-fN. Alexander från Hales [hellz], franciska-nermunk (d. 1245), den förste skolastiker, som i full utsträckning använde den aristoteliska filosofien för teologien. Hans förnämsta verk är ”Summa universæ theologiæ” (1576). [A-fN.] Alexander Nevskij, storfurste av Ryssland (1220—63), erhöll Novgorod, då hans fader, storfurst Jaroslav II av Novgorod, 1236 besteg Suzdals tron. A. besegrade 1240 enl. uppgifter i novgorodiska krönikor en svensk här vid Neva, varför han erhöll tillnamnet Nevskij. 1252 blev han även storfurste av Vladimir, då hans bror Andrej avled. Inno-centius II :s plan att göra Ryssland katolskt förhindrades av A. Han är ett av den ryska kyrkans förnämsta helgon; Peter den store byggde 1712 på den plats, där A. N. förmenades ha vunnit sin seger över svenskarna, A. N.-klostret, vilket blev huvudstadens mest betydande kloster och metropolitens residens, samt instiftade 1722 A. N.-orden. [Z.A.] Alexander [äligza'ndo], Sir James Edward, engelsk general och forskningsresande (1803—85), lärde under en mångfald militär-kommenderingar och expeditioner känna ej blott stora delar av Europa utan även Indien, Persien, Afrika, Nordamerika och Nya Zeeland m.fl. platser. Sina iakttagelser nedlade han i en rad resebeskrivningar, bland dem ”Narrative of a voyage of observation among the colonies of West Africa” (1835—37), ”An expedition of dis-covery into the interiör of Africa” (1838) och ”L’Acadie, or seven years’ exploration in Bri-tish America” (1849). H.R-r. Alexander [äligza'nda], Sir George, engelsk skådespelare och teaterledare (1858—1918). A. var från 1879 anställd vid Lyceum theatre i London under Henry Irving (se denne) och ledde från 1891 S:t James’ theatre, som han i enlighet med sin egen betydande skådespelarebegåvning gjorde till den eleganta salongsko-mediens mondäna hem. A. blev adlad 1911. G.K-g. — 569 — — 570 —