ALEXANDRIN Gata i arabkvarteret i Alexandria. drinska biblioteket). Hela anläggningen hette Museum. Trots tronstrider växte staden i omfång och anseende och stod på höjden av välmåga, då Cæsar inblandade romarriket i dess angelägenheter. Han avgjorde striden mellan Kleopatra och hennes broder-gemål till hennes fördel, vilket hade till följd, att han belägrades av motståndarna till Kleopatra och satte eld på staden, varvid även biblioteket gick upp i lågor. Från denna tid ha vi en utförlig beskrivning över A. av geografen Strabon. Staden omfattade utom Faros-ön och hamnarna en central del, Regia, ö. därom en judestadsdel och v. därom den gamla egyptiska staden Rhakotis. S. om denna låg det stora Serapistemplet och västerut begravningsplatsen. Av de byggnader, som Strabon uppräknar, har man identifierat blott en del: en teater, ett gymnasium, Serapishelgedomen, där en 27 m. hög kolonn, den s.k. Pompejus-pelaren, än står upprätt, samt nekropolen, som man håller på att gräva ut. På denna tid skall A. ha haft c:a V2 mill. invånare. — Under kejsartiden var A. föremål för flera kejsares gunst. Hadrianus och Marcus Aure-lius t.ex. deltogo i Museets förhandlingar. Andra däremot behandlade den mera hårdhänt, t.ex. Caracalla, som blev retad över de satiriska invånarnas grova skämt och stängde Museet. Kristendomen fattade tidigt fot i den stora handelsstaden, där folk från alla länder möttes. T.o.m. evangelisten Markus lär ha verkat där. — A. hade att utstå flera kristenförföljelser under Decius och under Gallie-nus, då även pesten bidrog till att minska dess invånarantal. 395 tillföll A. det östromerska riket. 643 intogs staden av araberna under Amr ibn al-As (se denne). Genuesare och ve-netianare bidrogo till att A. som handelsstad ännu kom att äga betydelse; denna inskränktes dock betydligt efter upptäckten av den europeisk-indiska handelsvägen runt Afrika (1498). Därmed börjar A:s förfall, som ytterligare fortgick under det turkiska herraväldet (sedan 1577). Bonaparte stormade A. natten till den 2/t 1798; staden förblev sedan i fransmännens händer till okt. 1801. Muhammed Ali skapade sedan 1806 det nya A. Blodiga förföljelser av européer ägde rum n/« 1889; n/7 besköts A. av Seymour, stacks i brand av egyptierna och plundrades; u/7 intogs det av engelsmännen. Mellan den engelskvänliga regeringen och nationalisterna ägde 1919—21 häftiga sammanstötningar rum. — Litt.: T. D. Neroutsos-Bey, ”L’ancienne Alexandrie” (1914). N.V. Alexandri'amynt benämnas de under den romerska kejsartiden till år 297 i Alexandria präglade kolonialmynten med grekisk inskription. De äro tillverkade av mycket legerad silver- el. kopparmetall samt sakna i regel även samlarvärde. För den romerska kejsartidens kronologi äro de emellertid av stort värde. S.Bln. Alexandri'n kallas ett franskt versmått, som fått sitt namn efter Alexandre de Bernays epos ”Alexandre” från slutet av 1100-talet, men som redan förut förekommer i den episka dikten om Karl den stores resa till Konstantinopel. Särsk. under den fransk-klassiska perioden var a. det mest använda versmåttet. Den franska a. består av 12 stavelser med en taktvila i mitten, som delar versraden i två lika hälfter: ”Le jour n’est pas plus pur / que le fond de mon coeur.” (Racine). Rimställningen är i fortlöpande vers vanl. a, a, b, b, men kan vid strofisk uppdelning även variera (oftast a, b, a, b). — Under 1500-och 1600-talen upptogs a. även i den engelska, tyska och nordiska litteraturen, men på gr. av de germanska språkens olika metrik bildar den germanska a. endast en ofullkomlig motsvarighet till den franska. Den germanska a. företer en stelhet, som den franska är fri ifrån, och består av 6 jamber (^ -) med antingen manligt el. kvinnligt slutrim. Den har liksom den franska en taktvila i mitten. ”Jag sjunger om den eld / som plågar och förnöjer — 581 — — 582 —