ALMLÖF Härnösand 1897—1915, folkskolinspektör i Västerbottens inspektionsområde sedan 1915, led. av F.k. sedan 1919, statsråd och chef för Ecklesiastikdep. 1926—28, framlade till 1927 års riksdag proposition om en skolreform, som nnebar vidgad tillämpning av bottenskolprin-cipen, utsträckt statlig flickundervisning samt omläggning av skolarbetet, och till 1928 års riksdag proposition om den kommunala flickskolans anknytning till folkskolan, vilka båda förslag med några ändringar biföllos av riksdagen. A. har utgivit bl.a. ”Folkundervisningens omläggning i praktisk riktning” (1912), ”Fortsätt-ningsskolor för landsbygdens ungdom” (1912), ”Idrottsliv i Nordamerikas folkskolor” (1914), ”Folkskolan och emigrationen” (1914). N.Lhl. Almlöf, släkt, härstammande från bondsonen Lars Persson Alman, soldat för Lilla Almö, Skaraborgs län. Dennes son, kungl. kammartjänare, slutl. hos Karl XIII, antog namnet A. och var far till A. 1). G.Cqt. 1) N i 1 s V i 1 h e 1 m A., skådespelare (1799— 1875). A. tjänstgjorde efter 1815 vunnen kompetens som biträdande militärläkare, men avbröt studierna, ingick i uppbördsverket och tjänstgjorde samtidigt som kantor i Stockholm, upptäcktes av Du Puy (se denne) och blev på hans inrådan 1818 elev vid Kungl. teatern. A. var från 1820 anställd vid de kungl. teatrarna, från 1863 på livstid, och 1834—40 även lärare vid elevskolan. Bland hans roller märkas Hamlet, kungen och Polonius i ”Hamlet”, Othello, Wallenstein i ”Wallensteins död”, Leicester i ”Maria Stuart”, Fiesco, Filip II i ”Don Carlos”, Franz Moor i ”Rövarbandet”, Morton i ”Kväkaren och dansösen”, Bolingbroke i ”Ett glas vatten”, Silva i ”Hernani”, Sulla, Jaromir i ”Stamfrun”, Hugo i ”Skulden”, Georges i ”Trettio år av en spelares levnad”, Marino Fa-liero, Montjoye, Falkland, Herman von Unna, Kristian IV i ”Älvjungfrun” och kammarherre Brattsberg i ”De ungas förbund”. — A. var en i klassisk fransk anda grundligt skolad skådespelare, som visade sig äga smidighet, fantasi och temperament nog att under sin långa konstnärsbana följa tidens skiftningar genom romantikens stormar och borgerlighetens konventio-nalism fram mot den inbrytande realismen. Ädelt patos, monumental gestaltning och fullkomlig behärskning av de sällsynt sköna yttre medlen utmärkte A:s konst, som med åren också alltmera vann i mjukhet, värme, humor och mänsklig sanning och gjorde hans sista segrar kanske till de vackraste. — A. var g.m. 1) skådespelerskan Karin Cederborg (1794—1838), från 1818 anställd vid de kungl. teatrarna, 2) 1839 skådespelerskan Charlotte Ficker (1813— 82), anställd vid Kungl. teatern 1834—56. K.K-g. 2) Karl Anders Knut A., den föregåendes son, skådespelare (1829—99), student i Uppsala 1848, avbröt 1851 sina teologiska studier och debuterade hos Pierre Deland (se denne), var anställd hos honom 1851—52, och 1853—61, vid Kungl. teatern 1852— 53, vid Mindre teatern under E. Stjern-ström (se denne) 1861 —63, vid de kungl. teatrarna 1863—82 och gästspelade se dermera såväl där som i landsorten och i Finland. A. var 1874—77 lärare vid de kungl. teatrarnas elevskola och 1885—87 vid konservato-riets teaterskola. Han blev 1891 hovintendent. Bland A:s roller märkas Harpagon i ”Den gi-rige”, Scapin i ”Scapins skälmstycke”, Vansen i ”Egmont”, Poirier i ”Klädeshandlaren och hans måg”, Gaspard i ”Debutanten och hennes far” Frogmont i ”Fregattkaptenen”, Advokaten Kniving, Schumrich i ”Släktingar”, Menelaus i ”Den sköna Helena”, Daniel Hejre i ”De ungas förbund”, Onkel Sam, Perrichon i ”Herr Perri-chons resa”, Damoiseau i ”De båda döve” och Farbror Pål. A. var sin tids store karaktärs-komiker på svensk scen, med hög intelligens, spelade fantasi, levande temperament, starkt verklighetssinne och torr, men strålande humor. Hans framställningskonst byggde på en säker grund av kultur och smak i förening med sträng skolning och suverän behärskning av de tekniska medlen och kan utan överdrift sägas ha varit lysande. A. var sedan 1857 g.m. Betty A. G.K-g. 3) Hedvig Kristina Elisabet (Betty) A., skådespelerska (1831—82), dotter till Pierre Deland (se denne) och 1857 g.m. Knut A.; anställd hos fadern 1847—61, vid Mindre teatern under Edv. Stjernström (se denne) 1861—63 och vid de kungl. teatrarna från 1863; var 1874—77 lärarinna vid de kungl. teatrarnas elevskola. Bland A:s roller märkas Dorine i ”Tartuffe”, Bélise i ”Lärt folk i stubb”, Frosine i ”Den girige”, hertiginnan Marlborough i ”Ett glas vatten”, mor Fadette i ”Syrsan”, madam Runholmen i — 725 — — 726 —