ALSOPHILA Alsnö hus. Fragment av figurskulptur (hjässan och handen av en härande figur). Alsnö kungsgård, medeltida kungsgård på Adelsö i Mälaren i närheten av Adelsö kyrka och ej långt från Birka. Redan 1200 omtalas där en kungsgård. Under Valdemar Birgersson och Magnus Ladulås uppfördes där en större borg, som omtalas i dokument 1279—1304; dess lämningar utgrävdes 1916—1918 och 1920. Den å en kulle belägna ”kungahallen” var uppförd av tegel i gotisk stil. Endast murarnas lägsta partier kvarstå, högsta bevarade höjden är 2,s meter. Huset har med stor säkerhet utom källaren haft två våningar och har varit praktfullt utstyrt med en rik användning av formtegel, ornerade golvplattor och kalkstenskolonnetter, av vilka fragment anträffats vid utgrävningen. Från den begynnande riddarkulturen i Sverige ger det en god miljöbild. — Litt.: B. Thordeman, ”Alsnö hus” (1920); A. Blanck, ”Folkungastudier” (i ”Samlaren”, 1927). l.A. Alsnö stadga, utfärdad från Alsnö (numera Adelsö) av Magnus Ladulås i närvaro av rikets stormän. A. är endast bevarad i sv. övers, av det latinska originalet med utfärdandet angivet till år 1285; detta årtal har troligen sin grund i felskrivning, och stadgan har med tämlig säkerhet utfärdats år 1279 vid ett i mars s.å. hållet stormansmöte. A. innehåller flera av de viktigaste stadganden på olika områden, som utfärdades under Magnus’ regering. Här bekräftas först fridslagarna (om hemfrid, kvinnofrid, tingsfrid och kyrkofrid); vidare förbjudas alla vägfarande att utan betalning gästa bönderna (”våldgästning”); i st. skall en man utses i varje by att mot betalning tillgodose Alsnö hus. Kapitälfragnient. de vägfarande. Detta stadgande kringgärdas med noggranna straffbestämmelser. Även förbjudas länsmän att mot böndernas vilja ålägga dem skatter. Slutl. stadgas, att konungens och hans broder Bengts män, biskoparnas svenner och alla ”de män som med häst tjäna” skola vara fria från all konungslig rätt. Denna bestämmelse, till sin detaljerade innebörd omtvistad, ger den första regleringen av rust-tjänsten. — A. är ett typiskt exempel på den från kungligt håll utgående lagstiftningen under 1200-talet. — Litt.: K. G. Westman, ”Svenska rådets historia” (1904); S. Tunberg, ”Alsnö stadga” (i ”Historisk tidskr.”, 1911) och ”Det världsliga frälsets uppkomst i Sverige” (i ”Historiska studier tillägnade H. Hjärne”, 1908). I.A. Als-ob-filosofi, s o m-o m-f i 1 o s o f i e n, namn på en av den tyske filosofen Hans Vai-hinger framställd åsikt. Enl. denna äro alla vetenskapliga, sedliga, religiösa begrepp och ideal endast fingerade, d.v.s. inbillade och overkliga, ofta även motsägelsefulla, ehuru därför långt ifrån värdelösa utan tvärtom oumbärliga hjälpföreställningar i det teoretis- Alsters kyrka. ka och praktiska livets tjänst. Uttrycket als ob anknyter därvid till en mängd textställen hos Kant (se denne), vari denne inskärper tanken, att trots att vi varken kunna bevisa el. förneka verkligheten av vissa översinnliga väsen och förhållanden (ss. Gud, frihet, ändamålsenlighet), vi icke desto mindre skola tänka och handla, som om de vore verkliga. En liknande uppfattning möter hos italienaren Giovanni Marchesini (se denne) och fransmannen Fr. Paulhan (se denne). Jfr Fiktion och V a i h i n g e r. A-f N. Also'phila [-fi-], växtsläkte av fam. Cyathea'-ceæ, omfattar trädartade orbunkar med palmlika stammar och parflikat delade blad. Omkr. 125 arter från tropiska Amerika, Asien och Australien, av vilka flera odlas som prydnads- — 777 — — 778 —