ALTMÜHL arna i Livland, de västpreussiska hamnstäderna Elbing och Braunsberg samt de ostpreussiska Pillau och Memel. G.Cqt. Altmühl, flod i Bayern, Tyskland, biflod från v. till Donau. A. upprinner på Franken-höhe 55 km. v. om Nürnberg, genombryter i en trång dal Frankiska Jura och utmynnar i Donau vid Kelheim. Längd 195 km. Nedre loppet är kanaliserat till Dietfurt, 33 km., varifrån Ludwigskanalen fortsätter till Begnitz och på så sätt bildar segelbar förbindelse mellan Donau och Rhen. Alto, irländskt helgon, missionär i Bayern (o. 750). A. grundläde klostret Altomünster. Festdag 9 febr. T.S-d. Alto'boe, ett träblåsarinstrument, se Oboe. Altocu'mulus, förkortas a-cu., internationell benämning på en viss molnform. Se M o 1 n. A'ltomünster, birgittinerkloster i Bayern, stift Freising. A. grundlädes av den helige Alto som benediktinermunkkloster, och kyrkan lär ha invigts av S:t Bonifatius o. 750. Klostret över lämnades senare till benediktinernunnor och 1497 till birgittinerorden (se d.o.). Det bestod som dubbelkloster till 1803, då det sekulariserades. Ludvig I av Bayern återupprättade 1841 klostret, dock endast för nunnor. A. är det enda från medeltiden härrörande birgittinerkloster, som ännu existerar som sådant. — År 1692 fingo två av klostrets präster tillåtelse att flytta till Birgittahuset i Rom. Denna filial bestod till 1798. T.S-d. Alton [äTtan], stad i staten Illinois, U.S.A. vid Mississippi, n. om S:t Louis; 24,682 inv. (1920). J.C. d’Alton [daltå']. 1) Eduard Josef d’A., anatom, arkeolog och kopparstickare (1772— 1840), studerade i Florens och Wien, prof, i konsthistoria och arkeologi i Bonn. d’A. trädde i nära förbindelse med Goethe och bearbetade tillsammans med Pander ”Vergleichende Oste-ologie” (1821—28) och ensam ”Die Naturge-schichte des Pferdes” (2 bd, 1810—17). 2) Eduard d’A., den föregåendes son, anatom (1803—54), 1827 prof, i anatomi vid konst-akad. i Berlin, 1834 i Halle. d’A. skrev bl.a. en ”Handbuch der vergleichenden Anatomie des Menschen” (1850) och om nervsystemet hos fiskar samt utgav tillsammans med Burmeister ”Der fossile Gavial von Boll in Württemberg” (1854). [E.M.P.W.] ATtona, stad i preussiska prov. Schleswig-Holstein, Tyskland, på h. Elbestranden; 172,628 inv. (1925); gränsar i ö. omedelbart intill Hamburgs förstad S:t Pauli. Gatorna äro breda och regelbundna, de förnämsta löpa parallellt med floden. Industrien är mycket betydande: järn förädling, cigarr- och margarinfabrikation, ull-och bomullsväverier, kvarnar, bryggerier, fisk-konserveringsfabriker, skeppsbyggen. Handeln är livlig och omfattar spannmål, mjöl, kaffe, socker, tobak, vin, stenkol, petroleum. 1901 fick A. frihamn. M.P. A., som ända fram till 1864 tillhörde den kungl. delen av den danska riksdelen Holstein, är byggt på en plats, där det urspr. låg ett bysamhälle, som brann ned 1308. 1664 upphöjdes A. till stad och erhöll sedermera frihamn. Magnus Stenbock brände delvis staden 1713. I samband med Napoleonskrigen och kontinentalsystemet uppblomstrade en lysande handel i A., till stor del baserad på smuggling till det närbelägna Hamburg av kolonialvaror, som man erhöll från de engelska nederlagen på Helgo-land. Efter 1866 övergick A. i preussisk ägo och har under 1800-talets senare hälft gått starkt framåt. — Litt.: E. H. Ehlers, ”Aus Altonas Vergangenheit” (2. Aufl., 1926). N.H-g. Altoona [ältä'na el. ältö'na], industristad i staten Pennsylvania, U.S.A., ö. om Pittsburg; 60,331 inv. (1920). Altorf, stad i Schweiz. Se A 11 d o r f. Altostra'tus, förkortas a-st., internationell benämning på en viss molnform. Se Moln. A'ltranstädt, slott och by i preussiska prov. Sachsen, 10 km. v. om Leipzig, Karl XH:s högkvarter sept. 1706—aug. 1707. u/9 (24/#) 1706 slöts här den fred, varigenom August II avsade sig polska kronan och erkände Stanislaus Lesz-czynski som konung. Under Karl XII:s årslånga uppehåll här, vilket avsåg att i görligaste mån trygga freden genom att ekonomiskt försvaga August, var A. ett mål för hela Europas blickar och besöktes av många krigare och statsmän, bl.a. av hertigen av Marlborough, som ville förmå Karl att ej inblanda sig i Västeuropas strider. Efter A. bär även det fördrag sitt namn, som Karl 22/s (Vø) 1707 avtvang kejsaren, och Altranstädt. — 803 — — 804 —