ALUMINIUMNITRID aluminiumklorid genom att fälla med kalium, 1854 lyckades Bunsen med elektrolytisk framställning, och vid samma tid erhöll Deville av Napoleon III medel till försök i stor skala. Är 1855 reducerade Rose och Perch kryolit med natrium, och följande år utfällde Deville a. elektrolytiskt ur en blandning av kryolit och natriumaluminiumklorid. Tekniskt framställdes a. till 1888 genom reduktion med natrium. Bradley (1883), Héroult (1886), Hall och Minet (1888) samt Kiliani (1889) ha utfört ett förtjänstfullt arbete på utarbetandet av den nuv. tekniska framställningen. — Världsproduktio-nen steg under världskriget till mer än det dubbla (1914: 83,500 ton, 1918: 180,000 ton) men sjönk sedan åter (1922: 112,000 ton; härav kommer över hälften på U.S.A., mer än fjärdedelen på Tyskland och Österrike). [Lj.] Aluminiumamalga'm, aktiverat aluminium, bildas vid behandling av aluminium med en lösning av kvicksilverklorid. A. oxideras hastigt i luften och sönderdelar vatten häftigt under vätgasutveckling; användes till torkning av alkohol och eter samt i närvaro av vatten som reduktionsmedel. Lj. Aluminiumbrons, se Aluminiumlegeringar. Aluminiumklorid, se Aluminiumsa 1-t e r. Aluminiumlegeringar. Viktigast äro legeringarna med koppar, vilka äro lättare att bearbeta än ren aluminium och motståndskraftigare i kemiskt hänseende. Legeringar med 90 —97 % koppar kallas aluminiumbronser (spec. v. 7,65—8,37). De framställas antingen genom elektrolys av aluminiumföreningar vid närvaro av koppar el. genom att till rent aluminium tillsätta smält koppar. De äro ljust till mörkt gulfärgade, vid större aluminiumhalt rödaktiga; likna i mekaniskt hänseende tennbronserna (se Brons). Legeringar med mera än 10 % aluminium äro ej lämpliga att bearbeta. Hårdheten kan ökas genom pressning el. genom tillsats av titan, vanadin (0,5 %) el. kadmium (2—3 %). Användning finna i sht bronser med 5—10 % aluminium på gr. av sina gynnsamma fysikaliska egenskaper och sin kemiska motståndskraft. Eftersom dess elektriska ledningsförmåga uppgår till 18 % av kopparns, framställer man för svagströmsledningar den i det inre fasta och i manteln väl ledande dub-belbronstråden på så sätt, att stavar av aluminiumbrons överdragas med koppar. — Billigare än bronserna äro aluminiumkopparzinklege-ringarna(aluminiummässing), vilka äro hårdare än mässing. I sht användas sådana med 63 % koppar, 28,8—36,8 % zink och 0,2—8 % aluminium som ersättning för fosforbrons. Tillsats av 1 % wolfram till aluminiummässing har visat sig fördelaktigt. — En annan kopparlegering är duraluminium, som består av 0,5 % magnesium, 3,5—5,5 % koppar, 0,5—0,8 % mangan och resten aluminium. Spec. v. 2,75—2,84, smältpunkt ung. 650°. Duraluminium överträffar alla andra a. med samma spec. vikt i fråga om hållfasthet och hårdhet och är motståndskraftigt mot havsvatten, salpetersyra och svavelsyra. — En kopparfri zinklegering med 66 % aluminium (a 1 z e n) är lika fast som gjutjärn, dock mera tänjbar; lämpar sig för framställning av finare gjutgods. Liknande legeringar lämpa sig för elektriska ledningar, sådana med övervägande zink (95 %) för billigare gjutgods. — Drittelsilver (Tiers urgent), en legering med 33 °/o silver, är hårdare än silver och lättare att gravera. — Med övervägande (75 %) nickel användas a. till smycken, med 10 % nickel och 88 % koppar (nickelaluminiumbrons) till kirurgiska instrument; sådana med 1 % koppar och 1,3% nickel lämpa sig till ledningstråd. 8— 10 % kobolt och 0,8—1,2 % wolfram el. 1—10 % kobolt och 0,6—1 % molybden förbättra aluminiums egenskaper betydligt. — A. med magnesium gå under namnet magnalium. De med 10—30 % magnesium äro tänjbara, spec. v. 2—2,5, lätt gjutbara och lätta att bearbeta. Magnalium kan förnicklas, förgyllas och lödas; användes till speglar i optiska instrument, precisionsskalor, linsinfattningar, till maskindelar inom elektrotekniken och inom auto-mobilindustrien. — Om järnlegeringar se d.o. — Tenn kan praktiskt taget bilda legeringar med aluminium blott tillsammans med andra metaller; 23 % tenn, 55 % zink och 22 % aluminium användes ss. lagermetall. [Lj.] Aluminiumlödning ansågs länge outförbar. Aluminium kan emellertid vid användning av stearinsyra som flussmedel lödas ganska tillfredsställande med en legering, bestående av 39 delar tenn, 11 delar zink och 1 del fosfor. Då det dock alltid är svårt att utföra fullt pålitlig a., föredrages vanl. svetsning, nitning el. annan sammansättningsmetod. Svårigheten vid lödning beror huvudsaki. på den oxidhinna, som bildas på ytan av aluminiumföremål och hindrar lodet att fästa. H.R-g. Aluminiummässing, se Aluminiumlegeringar. AluminiumnitrEd, A1N, erhålles ur aluminiumpulver och kvävgas vid 740° som ett blågrått pulver. A., som användes för framställning av ammoniak (se d.o.) enl. Serpeks metod, fram-ställes tekniskt genom att i en särsk. konstruerad elektrisk ugn upphetta kol och aluminiumoxid i kvävgasatmosfär till c:a 1,700°. Nitrid- — 809 — — 810 —