ALWAR Karta över Alvaren på Öland. mark , se d.o.). Växternas rotsystem blir pa sådan mark utsatt för starka påfrestningar. Vegetationen blir gles, ölandssolvända, Helia'n-themum æla'ndicum, och fårsvingel, Festu'ca ovi'na, äro karaktärsväxter. — Är kalkstenen hård och ej jordtäckt, växa endast skorplavar och mossa. Är den genomdragen av sprickor, uppstår den karstliknande alvaren. Hällen ligger då sönderklyftad av intill meterdjupa sprickor, och här ha vittringsjord och mylla samlats. I sprickorna växer den för karstområdena karakteristiska buskvegetationen av hagtorn-, slån- och rosenbuskar m.fl. — Den största delen av alvarmarkerna har ett tunt jord-täcke av morän. Då utbildas alvarheden, där fårsvingeln och ölandssolvändan m.fl. växter bilda mer sammanhängande mattor. Token, Potenti'lla fru-tico'sa, bildar låga snår. — På ännu djupare jordmån blir vegetationen artrikare och frodigare, alvarheden övergår till al-varäng. — Floran på alvaren består till stor del av ”rara” växter, hemmahörande på Sydeuropas och Syd-rysslands stäpper, i Centraleuropa el. i fjällområdena i Europa. De ha på den föga gynsamma alvar- marken kunnat hålla sig, emedan de här ej hämmats och dödats av starkare konkurrerande arter. — Litt.: Geologiska kartbladen över Öland med beskrivningar. Uppsatser av G. E. Du Rietz i ”Svenska turistföreningens årsskrift” (1921) och R. Sterner i ”Sveriges natur” (1924); R. Sterner, ”Ölands växtvärld” (1926). H.N. Alwar [ä'lQa]. 1) Vasallstat i ö. Rajputana, n. Främre Indien; 8,342 kvkm.; 701,154 inv. (1921), därav % muhammedaner, de övriga bramanister. A. uppfylles i v. av Aravalliber-gens utlöpare, i ö. är bördigt slättland med bomulls-, vete- och majsodling. —- 2) Huvudstad i staten A.; 44,760 inv. (1921). A. ligger vid järnvägen Delhi—Jaipur och har livlig bomullsindustri. M.P. Alvarado [-ra'3å], Pedro de, spansk sjöfarare (d. 1541). A. upptäckte 1518 jämte Grijal-va Yukatan och förberedde därigenom indirekt Gortes’ erövring av Mexiko, vari A. även deltog. Genom sin pålitlighet och duglighet vann han Cortes’ särskilda förtroende och var dennes ställföreträdare i huvudstaden Tenochtitlan 1520 under Cortes’ expedition mot Velasques’ utsände. Oroad av rykten om överrumpling anställde A. under Cortes’ frånvaro ett överfall på aztekerna, råkade ut för belägring av dessa och undsattes efter ett tappert försvar av Cortes midsommardagen 1520. Cortes, som var övertygad om förekomsten av ett sund mellan de båda världshaven, sände 1524 A. mot s., varvid denne erövrade Guatemala, vars guvernör han sedermera blev, och grundläde staden San Salvador. A. stupade som guvernör i Honduras under en strid med infödingarna vid kusten. H.R-r. Alvare'nga, Pedro Francesco da Costa, portugisisk läkare, donator (1806—83), f. i Brasilien. A. testamenterade c:a 18,000 kr. till Svenska läkaresällskapet, varav räntan på testators dödsdag utdelas ss. belöning för vetenskapligt arbete av en av sällskapets medlemmar (Alvarengapriset). E.M.P. W. Alvares [a'lvarij], F e r n a m, med tillnamnet do O r i e n t e, portugisisk skald (o. 1540—99); A. författade ”Lusitania transformada” (tr. 1607 och 1781), en på vers och prosa i italienskt maner skriven herderoman med vackra elegier, sonetter och idyller. [A-f N.] Alvarez y Cata'la [aTvarej) i], L u i s, spansk målare (1836—1901), studerade i Madrid och Rom. A:s studier i det romerska folklivet ledde till talrika genrebilder av träffande karakteristik. Han var även berömd för sina historiemålningar, utförda med stark realism och i glänsande kolorit. Sedan 1898 var han föreståndare för Pradomuseet i Madrik. G.V. Alvarez y Cubero [aTvare|> i koqä'rå], Don José, spansk bildhuggare (1768—1827), studerade i hemlandet samt 1799—1816 i Paris och Rom. A. anslöt sig till de nyklassiska idealen och tog starka intryck av Canova och Thor-valdsen. 1816 återvände han till Spanien, där han 1826 blev direktör vid Fernandoakad. i Yxor av grönsten och skafthålsyxa, funna i Alvastra. — 819 — — 820 —