AMASIS lyckades emellertid genom det nybabyloniska rikets övermakt och genom perserrikets snabba uppsving; med detta införlivades Egypten ett år efter hans död. A. är bekant för sin vänskap med Polykrates av Samos (se denne). [H.O.L.] Ama'sis, en av den äldre (svartfiguriga) attiska keramikens mera betydande mästare, verksam omkr. mitten av 6:e årh. f.Kr., sannolikt bördig från Egypten. Jfr Vasmåleri. H.Sj. Amasi't, se Kloratsprängämne. Amason av Polykleitos. 5:e årh. Marmorkopia i Lansdowne house, London. Ama'sja, Joas son, konung i Juda o. 798— 780, lät avrätta sin faders mördare, men ej deras släkt, därvid brytande med en urgammal sedvänja. A. besegrade edomiterna, men led nederlag i krig mot Israel. G.Bsm. Amasoner [-så'-], enl. antik tradition ett krigiskt folk av kvinnor, vanl. förlagt till Mindre Asiens n. kust kring floden Thermodon vid Svarta havet med staden Themiskyra som huvudort. De styrdes av drottningar, tålde inga män i sitt land men måste, för att ej dö ut, en gång årl. beblanda sig med grannfolkens män. (Enl. en annan uppgift höllos männen i slaveri.) Alla gossebarn dödades, flickorna däremot fostrades till stridbara kvinnor, som för underlättande av bågskjutning sägas ha plägat bortsveda högra bröstet; därav enl. de gamle namnet a. (grek, nekande a och mazo's, bröst). Bland gudarna dyrkade de företrädesvis Arte-mis och sin stamfar, krigsguden Ares. I dessa föreställningar dölja sig måhända dunkla minnen av ett asiatiskt folk (hettiterna?), vars seder och samhällsskick av grekerna kunnat uppfattas på detta sätt. Sagan låter a. företaga vidsträckta härnadståg, förstörande, men även grundande många städer, samt utkämpa strider med åtskilliga grekiska hjältar ss. Belle-rofon, Herakles och Theseus. Bland deras drottningar äro Hippolyte och Penthesileia ryktbarast. Den sistnämnda kämpade segerrikt mot grekerna i trojanska kriget men dödades slutl. av Akilles, vilken, i samma ögonblick som han blev hennes baneman, säges ha intagits av kärlek till den sköna drottningen; scenen är gripande framställd på en rödfigurig skål från polygnotisk tid. I den forngrekiska konsten äro a. över huvud ytterst populära. De framställas till fots och till häst, klädda i sky-tisk dräkt med benkläder och frygisk mössa el. i en kort grekisk kiton, ofta med ena bröstet och skuldran obetäckta (dock aldrig med endast ett bröst), beväpnade med båge, spjut, stridsyxa och halvmånformig sköld. Berömda voro i forntiden de i Artemis’ helgedom i Efesus uppställda 4 amasonstatyerna av Polykleitos, Fidias, Kresilas och Fradmon, av vilka endast den polykleitiska kunnat med säkerhet identifieras i vårt typförråd. Amason-strider utgöra motivet för friserna å templen i Figalia och Magnesia, Mausoleum i Halikar-nassos och gravmonumentet i Gjölbaschi-Trysa. I Aten var samma motiv bl.a. använt för väggmålningar i Theseustemplet och den s.k. ”brokiga pelargången” (stoa' poiki'le). Även modern konst har att uppvisa talrika amason-framställningar, bland vilka må nämnas Ru-bens’ ”Amasonslaget” (i Münchens pinakotek) och Tuaillons bronsstaty av en ridande amason (i Berlin). — Bildligt brukas ordet a. även om kvinnliga krigare el. överhuvud manhaftiga och karlavulna kvinnor. [77.5/.] Amasonfloden, spa. Bio de las Amazonas, Sydamerikas och med avseende på vattenmängd och flodområde (7,050,000 kvkm.) även jordens största flod, upprinner i de peruanska Anderna på 10° 30' s.br., 120 km. från Stilla havet och utfaller i Atlantiska oceanen. Med en längd av 5,340 km. överträffas A. endast av Mississippi-Missouri och Nilen. Under sitt översta lopp rinner floden under namn av Maranon med n. riktning i den djupa längddalen mellan Väst- — 843 — — 844 —