AMMONIAKJÄSNING (se Ammoniumsalter). Föreningen är känd sedan länge, dess vattenlösning (salmiak-sprit) omnämnes redan av alkemisterna. A. isolerades först av Priestley 1774, dess kvävehalt påvisades av Scheele 1777 och dess sammansättning av Berthollet 1785. — A. bildas vid förruttnelse el. vid torrdestillation av kvävehaltiga organiska föreningar, t.ex. urin, slakteriavfall o.d., stenkol, torv o.s.v. I laboratorier fram-ställes a. vanl. genom upphettning av ammoni-umklorid med släckt kalk el. genom upphettning av en koncentrerad vattenlösning av a. Tekniskt framställes a. numera antingen ur gasvatten (ammoniakvatten, se d.o.) genom upphettning med kalk el. ur luftens kväve genom olika metoder: genom direkt förening med väte el. över kalciumcyanamid el. alumi-niumnitrid. Enl. Haber låter man en blandning av 1 vol. kväve och 3 vol. väte passera över en lämplig katalysator, t.ex. järn, cerium, molybden, wolfram, mangan, uran el. olika nitrider vid en temperatur av 500—700° och 175 —200 atm:s tryck. De utgående gaserna innehålla en viss procent a. (c:a 10), som vanl. avskiljes genom kondensation, varefter de oförbrukade gaserna ånyo få passera katalysatorn. Metoden baserar sig på det förhållandet, att reaktionen N2 + 3H9 = 2NH3 sker under värmeutveckling och volymminskning. Katalysatorn erfordras för att övervinna kvävets reak-tionströghet. Enl. Franck-Caro låter man först torrt kväve förena sig med kalciumkarbid, varvid kalciumcyanamid (CaCNJ bildas. Denna sönderdelas sedan med vatten vid hög temperatur till a. och kalciumkarbonat. Enl. Ser-peks förfarande låter man kväve inverka på en blandning av aluminiumoxid och kol vid närvaro av vissa oxider vid hög temperatur (1,600°) vanl. i elektrisk ugn, varvid alumi-niumnitrid bildas. Denna sönderdelas med vatten i a. och aluminiumoxidhydrat. Den vid de tre sistnämnda metoderna behövliga kväv-gasen erhålles ur luften. De båda sistnämnda metoderna fordra tillgång till stora elektriska energimängder, vilket ej behövs för den Ha-berska metoden. — A. är en färglös gas med stickande lukt. 1 1. väger vid 0° och 1 atm:s tryck 0,77i gr. Den låter lätt kondensera sig till en vätska med kokpunkten —33,5° (t.ex. vid 20° med ett tryck av 8,8 atm.). Därför föres ofta a. i handeln i flytande form på stålcylindrar. Då vid avdunstning av 1 kg. flytande a. vid 10° 308,8 kalorier bindas, kan man genom avdunstning av a. lätt erhålla låga temperaturer (till —40°), varför a. mycket användes i kyltekniken. Vid —75 till —77° stelnar a. till en vit, luktlös massa. A. är synnerligen lättlöslig i vatten. Vid 0° upptager 1 1. vatten mer än 1,000 1. ammoniakgas. En vattenlösning av a. (ofta blott kallad a. el. kaustik a.) har vid 15° och följande koncentrationer 4,80, 20,4#, och 34,95 °/o spec. v. resp. O,98o, 0,924 och 0,882. Den i handeln vanl. förekommande koncentrerade ammoniaken innehåller 25 °/o a. och har spec. v. 0,ui. Farmakopéens a. innerhåller 8,8 °/o. — A. sönderdelas i ett glödande rör el. genom elektriska gnistor under volymfördubbling i kväve och väte. Den är brännbar, även om en luftammoniakblandning ej under alla omständigheter brinner vidare av sig själv. A:s oxidation med luft har stor teknisk betydelse. Reaktionen kan ledas så, att kväveoxider erhållas, vilka sedan lätt överföras i salpetersyra. Man blandar a. med 5 vol. luft och låter oxidationen ske vid 550—600° vid närvaro av vissa katalysatorer (platina, pyritbrän-der med 0,5 °/o koppar, kromoxid och oxider av sällsynta jordarter). Med vissa metaller bildar a. amider, med andra nitrider. Med glödande kol el. koloxid erhålles ammonium-cyanid. En vattenlösning av a. förhåller sig i kemiskt hänseende liknande kalilut, reagerar alltså alkaliskt och ger med syror salter (se Ammoniumsalter). Den innehåller föreningen NH40H, ammoniumhydroxid, som dis-socieras i NH4- och OH-joner. Ammoniumhydroxid är en betydligt svagare bas än kali-umhydroxid. — A. är giftig och verkar tårre-tande och frätande. Internt verka små mängder stegrande på andningen, blodtrycket och svettavsöndringen, under det att större mängder förorsaka kramp och hjärtförlamning. Inandad i utspätt tillstånd åstadkommer den hy-peremi och ökad avsöndring från bronkial-slemhinnorna, i koncentrerat tillstånd häftig hosta och strupkramp. — Förutom ovan nämnda användning av a. för framställning av salpetersyra och dess salter användes a. i tekniken för framställning av soda (ammo-niaksoda), till ismaskiner, vid färgerier och tvättanstalter, inom läkemedelsindustrien o.s.v. [O-S-g.] Ammoniakgummi (ammonia'cum), den hårdnade mjölksaften av umbellaten Dore'ma ammonia'cum (se Dorema). A. bildar vita, utanpå brunaktiga, egendomligt luktande korn med skarpt bitter smak, vilka mjukna vid kroppstemperatur. De innehålla harts, flyktiga oljor och gummi samt användas som läkemedel. [E.M.P.W.] Ammoniakjäsning är kemiskt sett sönderdel-ningen av urinämne i ammoniak och kolsyra. Denna process förmedlas av en mikroorganism, Microco'ccus urex, och uppträder regelbundet i urin, som fått stå någon längre tid. [E.M.P.W.] — 905 — — 906 —