ANANKE indien och Centralamerika, odlas för sina frukter i skilda varieteter i alla tropiska och subtropiska områden samt i drivhus i Europa. Ananasväxten infördes 1514 till Spanien, och 1650 företogs det första odlingsförsöket i Holland. De odlade formerna avvika från den vilda genom fruktställningens abnormt kraftiga utveckling (ända till 5 kg:s vikt) samt ofta genom saknaden av frön. Frukterna, vilka utmärka sig genom sin angenäma smak och utsökta arom, förtäras dels färska, dels ss. insyltade. I tropikerna bereder man genom jäsning av saften vin och brännvin. Saften innehåller ett enzym, bromelin, som löser kött till pepton. Bladens fasta, silkeliknande bastfibrer användas till grövre och finare vävnader. Som prydnadsväxter odlas former av a. med röda el. brokigt tecknade blad. O.Gz. Ananasbatist, en vävnad, som förfärdigas av ananashampa (se d.o.). Ananaseter, fruktessens (se d.o.), bestående av 25 gr. smörsyreetylester, 135 gr. valerian-syreamylester, 5 gr. kloroform, 5 gr. aldehyd och 830 gr. alkohol. Även andra blandningar finnas. Lj. Ananasgaller benämnas sådana gallbildningar, som uppstå genom sammansmältning av flera intill varandra befintliga växtdelar, så att en enhetlig bildning uppkommer, till utseendet erinrande om fruktställningen hos en ananas. A. förekomma hos granen. O.Gz. Ananashampa kallas ananasväxtens sidenglänsande bladfibrer, vilka utan att spinnas bearbetas till genomskinliga vävnader. [A.V-e.] Ananasplantering på Jamaica. Ananas sativa. Ananasolja, smörsyreetylester, C3H7CO. OC2H5, en färglös, i alkohol löslig vätska, vars lukt påminner om ananas. Användes utspädd ss. romessens; se A n a n a s e t e r. Lj. Ananchy'tes, Echinoco'rys, utdött släkte bland de oregelbundna sjöborrarna; anträffas allmänt i fossilt tillstånd i avlagringar från övre kritan. H.W-n. Ana'nda (Ananda), en av Buddhas förnämsta lärjungar, mästarens ständige följeslagare och trognaste medhjälpare, framställes i buddistisk litteratur som en känslosam, välmenande man utan större intuitiva gåvor; han uppnådde därför aldrig rang och värdighet av arhat (se d.o.). C.F. Ana'nder, Daniel, präst (d. 1697), en av den svenska pietismens föregångare, komminister i Klara församling i Stockholm, utgav från Wittenberg ”Nova concionandi non nova”, där han klandrade det samtida predikosättet; för ytterligare angrepp på kyrkan avsattes han från prästämbetet, dog på Danvikens hospital. S.N. Anani'as. 1) Medlem av den första kristna församlingen i Jerusalem; jämte sin hustru Safira undanstack han i bedrägligt syfte en del av lösesumman för ett till förmån för de fattiga försålt jordstycke; A. och Safira drabbades till straff härför av en plötslig död (Apg. 5: 1—11). — 2) Judekristen i Damaskus, som döpte Paulus (Apg. 9: 10 ff.). — 3) Judisk överstepräst, ledde den rådsförsamling, inför vilken aposteln Paulus rannsakades. [G.Bsm.] Anani'no, gravfält i guv. Vajtka i ö. Ryssland, har givit namn åt den rika östryska kulturen under övergångstiden mellan brons- och järnåldern ung. 600—200 f.Kr. Förutom enstaka gravar med brända ben funnos här ett stort antal skelettgravar med vapen av både brons och järn. J.E.F. Ana'nke (grek.), nödvändighet, naturlag, öde, skickelse; grek, myt., ödesgudinnan, personifikation, som leder sitt ursprung från den orfiska gudaläran (se Or fiker). W. N. — 969 — — 970 — Fruktsamling hos Ananas sativa.