ANDRÆ ke kungen och biskopen av Urgel. 1833 fick Frankrike ensamt mandat över A., vilket dock fortfarande besitter inre självständighet. Att A. så länge bevarat ett relativt oberoende beror givetvis på dess avskilda läge och i allo obetydliga ställning. J.F.;N.H-g. Andra'de, Fernäo de, portugisisk sjöfarande, nådde 1517 Sydkinas kust i närheten av Kanton med 4 portugisiska och 4 malajiska skepp och öppnade Västerlandets förbindelser med Kina i nyare tid. Till en början väl mottagen, kunde han avsända Thomas Pires som Goa-guvernörens ambassadör till Pekinghovet. Francesco d’Andrade som Don Juan. Målning av Max Slevogt. Men när hans bror Simon de A. nästföljande år uppträdde som sjörövare i de kinesiska farvattnen, utdrevos båda bröderna, och Pires dog i kinesiskt fängelse. B.K. d’Andra'de, Francesco, portugisisk operasångare, baryton (1859—1921). d’A. studerade först juridik, men ägnade sig därefter åt sång. Han erhöll sin utbildning i Italien, debuterade i San Remo 1882, gästspelade sedan med stor framgång på ett flertal europeiska operascener, bl.a i Stockholm flera gånger under 1890-talet, och bosatte sig sedermera i Berlin. Till d’A:s förnämsta roller hörde Don Juan, Figaro, Rigoletto, Wilhelm Tell, Jago i ”Othello” m.fl. En ovanligt glansfull stämma, kongenial med det dramatiska föredraget, förskaffade honom utomordentliga framgångar. Hans framställning av Don Juan är klassisk. G.M. Andradi'!, miner., se Granat. Andra dövstumundervisningsdistriktet, se Dövstum undervisning. Andræ', Tor Julius Efraim, teolog (f. */? 1885), kyrkoherde i Gamla Uppsala och Ären-tuna 1924, prof, i religionshistoria vid Stockholms högskola 1928, kallad till prof, i teol. prenotioner och teol. encyklopedi vid Uppsala univ. 1929. A. har utgivit bl.a. ”Die Legenden von der Berufung Muhammeds” (i ”Le monde oriental”, 6, 1912), ”Die Person Muhammeds” (1917), ”Kristendomen den fullkomliga religionen” (1922), ”Mystikens psykologi” (1926), ”Psykoanalys och religion” (1927). S.N. Andræ', dansk släkt. 1) Carl Christopher Georg A., politiker och geodet (1812—93), kapten 1839, lärare 1842 i matematik och topografi vid krigshögskolan, 1851 överstelöjtnant, 1853 —54 direktör för den danska gradmätningen. På gr. av sina förtjänster som matematiker och teoretisk geodet, förnämligast ådagalagda genom A:s vetenskapliga huvudverk ”Den danske Gradmaaling” (1867—84), blev han he-dersd:r vid Köpenhamns univ. 1879. — A. utsågs 1848 till kungavald medlem av den grund-lagsstiftande riksförsamlingen och väckte här förslag om enkam-marsystem med inskränkt valrätt. Detta föll igenom, men idéen om enkammar-system förblev han alltid trogen. Ehuru ”vilde” insattes A. av bondevänstern 1849 i Folketinget och fungerade som dess talman 1849—52, ”en sikker og myndig Formand”. 1853—93 hade A. säte i Landstinget, först som representant för Köpenhamn, efter 1866 som kungavald led. för livstiden. På gr. av sin, visserligen moderata, opposition mot den konservativa ministären örsted avsattes A. från sin lärareplats vid krigshögskolan 1854. S.å. blev han finansminister i P. G. Bangs ministär, kvarstod som sådan till juli 1858 och var därjämte själv konseljpresident okt. 1856—maj 1857. A. var upphovsman till helstatsförfattningen av 1855; i denna tillämpades på hans initiativ för första gången i ett lands författning det proportionella valsättet. A. var motståndare till skandinavismen; han röstade 1866 mot den nya — 1049 — — 1050 —