ANGELL Fra Angelico: Den helige Franciscus på båren. na i Eugen IV:s kapell i Vatikanen äro förstörda, men de i Nicolaus V:s — Capella Nicolina — finnas kvar och vittna med sina framställningar av de två diakonerna Stefanus’ och Laurentius’ levnad om A:s ädla och upphöjda på samma gång som djupa och karaktärsfulla konst.— Litt.: J. B. Supino, ”Beato A.” (1900); S. Beissl, ”Fra Giovanni A.” (1895, ny uppl. 1905); E. H. Cochin, ”Le Bienheureux Fra Giovanni A. da Fiesole” (1906); M. Wingenroth, ”A. da Fiesole” (i ”Künstlermonographien”, 1906); F. Schottmüller, ”Fra Angelico da Fiesole” (”Klassiker der Kunst”, 18, 1911). E.Wrgl. Ange'likarot, roten av Ange'lica archange'-lica (se d.o.), användes som magstärkande medel, till ingnidning (angelikadroppar, angelikasprit) och i likörfabrikationen. Innehåller eterisk olja, angelicin, angelikasyra, valeriansyra, bitterämne m.m. J.H. Angelikaträd, se A r a 1 i a. AngelFn, Nils Peter, paleontolog (1805— 76), studerade i Lund naturvetenskapliga ämnen, särsk. geologi och paleontologi, men avlade icke någon akad. examen; verkade i stor utsträckning som lektionsgivare. A. utnämndes 1857 till fil. d:r vid univ. i Breslau och till docent i paleontologi vid univ. i Lund samt 1860 till adjunkt i samma ämne, 1864 kallades han till den nyinrättade platsen som intendent vid Riksmuseets paleontologiska samlingar. Tidigt planerade han utsändandet av samlingar, omfattande av honom själv insamlade och bestämda fossil. Två dylika med 30—40 arter utkommo 1837 och 1838: ”Museum palæontologicum scandinavicum”. Av hans huvudarbete om Skandinaviens fossil utkom den första faskikeln 1851 (”Palæontologia suecica”) och den 2:a 1854 (”P. scandinavica”). Under den senare titeln utgavs 1878 en ny uppl. Arbetet behandlar Skandinaviens kambrosiluriska trilobitfauna med avbildningar av de till större delen för vetenskapen nya arterna samt är försett med en indelning av Skandinaviens kambrosilur på pa-leontologiskt grundlag. Efter A:s död utgavs av B. Lundgren 1877 A:s geologiska översiktskarta över Skåne; resp. 1878 och 1880 utgåvo G. Lindström och S. Lovén tvenne postuma arbeten av A.: ”Iconographia Crinoidearum” och ”Fragmenta silurica”. K.A.G. Angelini [anjeli'ni], Giuseppe, italiensk bildhuggare (1735—1811), var huvudsaki. verksam som restaurator av antika skulpturverk. I sina egna arbeten följer han gärna antika förebilder, så bl.a. i statyn av Piranesi och i det praktfulla gravmonumentet över ärkebiskop Mennander i Uppsala domkyrka, beställt i Rom av M:s son C. F. Fredenheim. G.V. Angélique [äzeli'k] (fra.), den kanderade stjälken av Ange'lica archange'lica (se d.o.). Angoll, Henrik August, norsk officer, topo-graf och förf. (1861—1922), officer 1882, regementschef 1911, avsked från aktiv tjänst i norska armén 1918, 1918—19 löjtnant i franska främlingslegionen med huvudsaklig tjänstgöring på nordtyska fronten, där han fick händer och fötter delvis förfrusna. Härför vårdades han på olika platser under sista åren av sitt liv. — A. var en framstående skidlöpare och cyklist samt mycket berest. Han var en ivrig försvars-och fosterlandsvän samt föredragshållare av rang. Från trycket har han utgivit bl.a. ”Gjen-nem Montenegro paa ski” (1895), ”De sorte — 1093 — — 1094 —