Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Anglo-katolicism
- Angloman
- Anglo-normandiska hästen
- Anglo-normandiska språket
- Anglo-Persian oil co.
- Anglosaxer
- Anglo-Saxon petroleum co.
- Anglo-Swedish litterary foundation, The
- Anglo-Swedish society, The
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANGLO-SWEDISH SOCIETY
kyrkokris, då det högkyrkliga partiet samlade
sig till motstånd mot vissa för kyrkan hotande
åtgärder från den liberala politiken. Rörelsen
har fått namn efter sin huvudtes, att
anglikanska kyrkan är en med de grekisk- och
romersk-katolska kyrkorna jämbördig form av
den ena katolska kyrkan; efter orten, där den
växte fram, kallas a. även O x f o r d-r ö r e
1-sen; efter en serie traktater, i vilka rörelsen
framlade sitt program, traktarianismen.
J. H. Newman (se denne) var från början den
ledande. Under rörelsens första period ivrade
man framför allt för det ovan antydda
anglo-katolska programmet, samtidigt som rörelsen
utmärktes av en djup personlig fromhet. Med
E. Pusey (se denne) fick sakramentalismen en
avgörande betydelse, och o. 1839 kom det tredje
och kritiska skedet, då ritualismen gjorde
sitt inträde och då Newman för att klargöra
ställningen till Rom förklarade, att de 39
artiklarna (se Articles of religion)
överensstämma med Trientkonsiliet. Härmed var
gränsen mot Rom överskriden. 1845 övergick
Newman till katolicismen. Oxfordrörelsen
fortsatte under Puseys ledning, nu mera i
lek-mannakretsar över hela landet. Den
anglo-katolska grupp, som efter världskriget haft
ledningen inom nyanglikanismen. har gått allt
längre i katoliserande ritualism och
sakramen-talism; hil hör bl.a. C. Gore (se denne). Jfr
Anglikanska kyrkan. — Litt.: W.
Knox, ”The catholic movement in the church
of England” (1923); Y. Brilioth, ”The Anglican
revival” (1925). S.N.
Angloma'n, person, som överdrivet beundrar
och älskar allt engelskt.
Anglo-iiormandiska hästen, se Hästraser.
Anglo-normandiska språket är den franska,
som 1066 överfördes till England genom
Vilhelm Erövrarens här och de skaror av
franska krigare, ämbetsmän, munkar,
hantverkare m.fl., som under den följande tiden
inströmmade i England. A., även kallat
anglo-franska, var under tre årh. det officiella
språket och det enda, som användes i de bildade
kretsarna. I juridisk litteratur förekommer
det ännu till slutet av 1600-talet. Under
1200-talet började det förfalla och blev snart ett
regellöst artificiellt språk. Engelskt inflytande
har varit obetydligt utom i ordförrådet.
Litteraturen på detta språk har huvudsaki. religiös
och praktisk prägel, men innefattar även några
vackra episka dikter, t. ex. om Tristan och
Horn, samt det äldsta bevarade franska
dramat, ”Le mystère d’Adam”; massan av
officiella handlingar och brev är oöverskådlig. —
Litt.: J. Vising, ”Anglo-Norman language and
literature” (1923). J.V.
Anglo-Persian oil co. [ä'gglå-päfan oll [-kBzm-poni],-] {+kBzm-
poni],+} engelskt oljebolag, stiftat 1909, övertog
omedelbart efter starten aktiemajoriteten i
”First exploitation co.” och dess år 1901
erhållna 60-åriga oljekoncessioner i Persien. Är 1913
utvidgades A. betydligt, därigenom att den
engelska staten till A. satsade 2,2 mill. p. st. och
därmed blev innehavare av aktiemajoriteten.
Sedan dess har A. raskt utvecklats; dess
verksamhet har vidgats betydligt över Persiens
gränser. Kompaniet arbetar nu tillsammans med
ett stort antal dotterbolag, ss. ”The Bachtiarie
oil co.”, ”The d’Arcy exploitation co.”, ”The
British petroleum co.”, m.fl. — Litt.: A. Mohr,
”Kampen om oljan” (1926). S.Bln.
Anglosa'xer, se Angelsaxer.
Anglo-Saxon petroleum co. [ä'pglå-sä'ks3n
piträ'liam kr/mpani] är ett av Shelltrustens
största rederiföretag för dess oljetransporter.
Bolaget ägde 1926 83 större ångare och
mo-torfartyg på tillsammans 373,000 brutto
registerton. T.Hrn.
Anglo-Swedish litterary foundation, T h e [Öi
ä'ggIå-SQi'diJ li'torori fåundéTJan], en stiftelse
grundad av förf. Bernhard Shaw, som 1926
erhöll Nobelpriset och överlämnade hela beloppet
till en fond för stärkandet av de litterära och
konstnärliga förbindelserna mellan Sverige och
England. Den nämnd, som förvaltar A., består
f.n. (1929) av sv. ministern i London, frih. E.
Palmstierna, Viscount H. L. Burnham och
amiral H. Lindberg. Som litterära rådgivare
fungera Anders Österling och prof. J. H.
Ro-bertson, som konstnärlig överintendent A.
Gauf-fin. Utgivandet av en serie engelska
översättningar av sv. litterära verk har 1929 påbörjats
med en volym Strindbergsdramer. C.V.J.
Anglo-Swedish society, The [öi ä'gglå-sQi'diJ
sosai'ati] (engelsk-svenska föreningen) i
London, stiftad 1918. A. verkar för livligare
kulturellt utbyte mellan Storbritannien och
Sverige och söker bland engelsmännen sprida
kännedom om Sverige och svenska förhållanden.
A. har anordnat föredrag om Sveriges
litteratur, språk, historia, natur, kultur- och
näringsliv, vidare konserter, utställningar av svensk
konst och svenska industrialster samt
feriekurser i England för svensk ungdom.
Ävenledes utdelas stipendier för studievistelser i
Sverige. A. har i London ett klubbrum med
svenska tidningar och ett svenskt bibi., bägge
i Nr 10 Staple Inn, High Holborn, London W. G.
President är sedan våren 1928 överstelöjtnant
H. A. Wernher. Föreningar, som på
motsvarande sätt arbeta för ökade kunskaper om
England, engelska språket och engelska
förhållanden, finnas i Stockholm, Göteborg, Uppsala,
Lund, Malmö och Uddevalla. C.V.J.
— 1109 —
— 1110 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Jan 14 00:11:42 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svupps/1-1/0681.html