ANIMISM största värde för behandlingen. Kriserna, liksom även de stundom lyckade behandlingsresultaten, berodde i själva verket på suggestion (se d.o.). Mesmer fick snart talrika efterföljare och lärjungar, ej minst inom den medicinska världen, vilka upptogo hans fantastiska läror och arbetade efter hans metoder ss. ”magnetisörer”. Dessa efterföljare iakttogo somnambulism (se d.o.) och klärvoajans (se d.o.) samt tillmätte dessa tillstånd större betydelse än kriserna, vilka man ej längre eftersträvade att framkalla. Baqueten kom ur bruk, och den magnetiska sömnen framkallades åter genom strykningar. A. m. var under 1700-talets senare hälft en folkmedicinsk moderörelse; ofta kvacksalvarmässigt bedriven väckte den det största uppseende och tvingade gång på gång de akademiska medicinska auktorite-terna till ställningstagande genom officiella undersökningskommissioner. I Sverige sökte den framstående läkaren P. G. Cederschiöld förgäves intressera Svenska läkarsällskapet för frågan. Cederschiöld, som en tid täml. framgångsrikt sysslade med a. m., utgav en tidskrift i ämnet: ”Journal för animal magnetism” (1815 —21). — A. m:s historiska betydelse ligger framför allt däri, att den varit det första i större skala genomförda avsiktliga användandet av hypnos (se d.o.) ss. botemedel, låt vara, att varken Mesmer el. hans närmaste lärjungar eftersträvade någon djupare insikt i de naturvetenskapliga sammanhangen. Under läkarkonstens uppsving under 1800-talet återupptogs suggestionen och den hypnotiska sömnen som behandlingsmetod, i första rummet av franska läkare, ss. Liébeault och Charcot. — Än i dag kan man någon gång få höra ordet ”magnetisör” beteckna någon läkare el. hellre kringresande kvacksalvare, artist el. dyl., som bedriver hypnotisering. S-m. Anima'l pol kallas den protoplasmarikaste polen på ett ägg. Motsatsen härtill är vegetativ pol. Se Ägg. A'nimal risi'bile (lat.), ”djuret som kan skratta”, d.v.s. människan. A'nimal socia'le, latinsk formel för Aristo-teles’ berömda definition av människan ss. ett zoon politiko'n el. ett samhällsdjur, enl. vilken människan blott kan tänkas leva och fullkomnas i kretsen av sina likar, men utanför varje samfund, ”likt en isolerad sten i brädspelet”, antingen måste vara förmer än människa för att kunna bestå, el. också vore dömd att nedsjunka och förbliva i ett rent djuriskt tillstånd. A-f N. Anima'1 vaccination [vaksinajo'n], det tillvägagångssätt vid ympning mot koppor, då ympämne från djur (animal lymfa) användes, i st. f., ss. förut var vanligt, från människa (human lymfa). Härigenom har man undgått en del olägenheter, som förut varit förbundna med vaccineringen. A.Fl. Anima'to el. con anima (ital.), mus., besjälat, livligt eldigt. A'nima vegetati'va (lat.), benämning för den lägsta själsdel, to treptiko'n, växtsjälen el. den ”närande” själen, vilken, enl. Aristoteles, dels verkar vid organismens ursprungliga daning, dels sedermera styr näringsfunktionerna samt därigenom bildar underlaget för de båda högre själsdelarna, djursjäl och förnuftssjäl. A-f N. Anime'harts, ett mjukt aromatiskt harts, vilket erhålles ur stammen av Hymenæ'a Cour-ba'ril i Västindien. Användes tidigare till medicinskt bruk och numera som tillsats till fernissor. C.E.v.S. Anime'ra, liva, söka intressera, uppmuntra. Adj.: animerad, livlig, livad, upprymd. Animi'sm (till lat. a'nimus, själ). 1) Religions-vet. Den numera vanliga benämningen på de primitiva folkens världsåskådning. Ordet präglades i denna bemärkelse först av den berömde antropologen E. B. Tylor i hans epokgörande arbete ”Primitive culture” (1871), ehuru omfattningen av begreppet a. sedan hans tid betydligt modifierats. — Det mest utmärkande för den primitiva världsåskådningen är det, att den primitiva människan uppfattar allt i likhet med sig själv. Himmelen, jorden, stjärnorna, träden, stenarna, allt i naturens värld är, enl. hennes uppfattning, kännande, tänkande och viljande väsen, utrustade med samma andliga krafter som hon själv. Då trädets grenar vaja, är det icke vinden, som sätter dem i rörelse, utan trädet självt, som rör dem. Det är på detta stadium, som de folkliga berättelser, som vi kalla för sagor, uppstå, då det, enl. detta uppfattningssätt, är en naturlig sak, att träden kunna tala, stenarna röra sig etc. Detta stadium av den primitiva världsåskådningen förutsätter ännu icke förekomsten av några själs-föreställningar, då man här icke med nödvändighet skiljer mellan själ och kropp, varför detta äldsta åskådningssätt i den moderna religionsvetenskapen i allm. kallas a n i m a t i s m el. p r e a n i m i s m, till skillnad från a. Den egentliga a. förutsätter näml, föreställningen om själar, väsen av en finare materiell substans, som finnas bakom de yttre naturföreteelserna och förläna dem deras karakteristiska egendomligheter. Uppkomsten av själsföreställ-ningarna är ett av de viktigaste stegen i den mänskliga utvecklingen. De ha uppstått på olika sätt, varför man också hos de primitiva folken kan iakttaga olika slag av själsföreställ- — 1129 — — 1130 —