ANKNYTNING första folkhögskola i Sagatun, vilken han helt i Grundtvigs anda ledde till 1873, ägnade sig sedan åt industriell verksamhet och blev slutl. postmästare i Hamar. E.L 5) Christian August A., den föregåendes bror, industriidkare (1840—1912), ägde ett tjugotal år Hönefos bruk och kom att spela en betydande roll för den norska trämasse-industrien, bl.a. genom att börja trämasseex-port till England. A. grundläde även ”Den An-kerske marmorforretning” och ”Ankerske jern-malmfelter” (Sydvaranger) och startade 1908 kolgruvedrift på Spetsbergen. B.L-th. 6) JohanCasparHermanWedelA., landskapsmålare (1845—95), studerade först arkitektur i Hannover, idkade sedan konststudier bl.a. under ledning av landsmannen H. F. Gude i Berlin och tillhör liksom denne den nationella riktningen inom norskt måleri. A. är framför allt den norska björkskogens målare. G.V. 7) Katti A., g. Möller, dotter till A. 4), se Möller, Katti Anker. 8) Johan August A., son till A. 6), jakt-konstruktör och jaktvarvsägare (f. 1871), känd såväl i Europa som Amerika genom sina lyckade konstruktioner särsk. av segeljakter efter den internationella mätningsregeln (se d.o.), för vilken A. varit och fortfarande är en ivrig förkämpe. A. har även framträtt ss. framgångsrik rorsman på sina jakter. T.Hrn. 9) Nicoline (N i n i) A., f. Roll, förf.-inna (f. 1873), g. m. 1) 1892 —1907 godsägare P. Anker, 2) sedan 1910 A. 8) ingeniör J. A. Anker. I sin personlighet och sitt författarskap förenar fru A. ett starkt sinne för gammal kulturtradition med utpräglat moderna radikala idéer. Först 1906 framträdde hon ss. förf.-inna med novellsamlingen ”Lil-Anna og andre”, förståelsefulla skild ringar av arbetarkvinnornas liv. Därnäst följde romanerna ”Benedicte Stendal” (1909) och ”Per Haukeberg” (1910) samt novellsamlingen ”De vaabenlöse” (1912). Tre år senare utkom hennes mest betydande arbete, den brett anlagda romanen ”Det svake kjön” (ny förk. uppl. 1924; sv. övers. 1919). I romanens huvudperson är det ömtåliga, alltför veka i kvinno-själen symboliserat och skildrat med varm medkänsla och intim förståelse. ”Det svake kjön” är även ett angrepp på trång, egoistisk religiositet. Något torrare och kyligare verkar hennes nästa bok, småstadsromanen ”Fru Cast-rups datter” (1918). Förutom ytterligare några romaner, ”Huset i Sjögaten” (1923), ”1 amt-mandsgaarden” (1925) och ”Prisopgaven” (1928) har A. skrivit några skådespel. F.S-n. Anker, Johan Peter Andreas, dansk militär (1831—76), officer vid Bornholms milis 1858, var därefter en tid skådespelare men inträdde 1863 åter i krigstjänst, utmärkte sig 1864 ss. artilleribefälhavare i skansen n:r 2 på Dybböl och blev vid dennas stormning 18/4 efter ett tappert försvar tillfångatagen. A. lämnade krigstjänsten 1865. E.Bz. Anker Larsen, Johannes, dansk förf., skådespelare och sceninstruktör (f. 1874). A. blev 1895 cand. phil. och efter några år som journalist skådespelare vid Dagmar teatret 1905—08 och Folketeatret 1908 —13, var sceninstruktör vid Det ny Teater 1913—15, Folketeatret 1915—19 och Dagmarteatret 1919 —22 samt är från 1928 sceninstruktör vid Det kongelige Teater. A. har utgivit romaner (bl.a. ”De vises Sten”, 1923) och noveller samt, mest tillsammans med E. Rostrup, skrivit för teatern, bl.a. de även i Sverige med framgång uppförda folkkomedierna ”Pigernes Alfred” (1908) och ”Karen, Maren og Mette” (1910). G.K-g. An-king, stad i Kina, se N g a n k i n g. Anki'ses, se A n c h i s e s. Anklagelsejury, processr., en jury med uppgift att avgöra, huruvida viss person skäligen kan antagas ha begått visst brott; avgiver a. ett jakande svar, inledes därmed ett åtal och en brottsmålsprocess börjar. Den engelska grand jury är en a., och de forna frankiska konungarna anlitade likaledes a. Se J u r y. E.K. ATiklam, stad i Pommern mellan Stralsund och Stettin vid den segelbara floden Peene 8 km. från dess utlopp, 14,789 inv. (1925). A. har handel med spannmål och timmer samt skeppsbyggeri. M.P. Anknytning. Om en telefonabonnent från sin huvudapparat, uppsatt t.ex. på ett kontor, önskar en direkt förbindelse med bostaden utan att passera över telefonstationen, kallas detta a. och den i bostaden uppsatta telefonapparaten anknytningsapparat. Vid huvudapparaten uppsättes för sådana fall en lednings-omkastare, anknytningsväxel. C.T.S. — 1145 — — 1146 —