ANSATS bägge delarna och eg. aro föremål för a., a n-rikningsgodset. — De i a. ingående processerna betingas av olika egenskaper hos de mineral, som komma i fråga, t.ex. olikheten i eg. v. (malmmineralen ha en betydligt högre eg. v. än gråbergets mineral), magnetiska egenskaper och den, särsk. hos sulfidmineral förekommande stora adhesionen till gas- och oljeblåsor i vatten (se Flotation). För genomförandet av de olika anrikningsprocesserna måste godset finfördelas i olika krossapparater, för den grövre krossningen tuggare, kollergångar och valsverk och för den finare fördelningen kulkvarnar och rörkvarnar; sedan fördelas det krossade materialet dels efter olika kornstorlek och dels efter eg. v. Sorteringen efter storlek av godset sker i olika slag av klassificeringsappa-rater, väsentligen siktar, och det i olika kornstorlekar sorterade godset behandlas vidare. Skakbord i anrikningsverk. huvudsakl. för skiljande efter eg.v., med tillhjälp av vatten el. luft. I sättmaskiner påverkas godset i uppåt öppna behållare av hastigt stigande och fallande vattenmassor, varvid malmstyckena samlas mot bottnen och grå-bergsstyckena vid en lämpligt avpassad styrka av vattenstrålarna kunna hålla sig svävande i ytlagret av vattnet och bortföras. Det i mellanskiktet av sättmaskinen befintliga godset består av korn, som innehålla såväl malm som gråberg. Detta material krossas ned till ännu finare kornstorlek (c:a 1 mm. el. mindre) och separeras efter samma princip på s k a k b o r d (se fig.). Skakbordet hålles i en hastigt fram- och tillbakagående rörelse, och i det tunna vattenskiktet röra sig malmkornen hastigare utför det svagt lutande planet än gråbergskornen och skilja sig därigenom från dessa. Vid anriknings-processer på torra vägen avskiljas medelst luftströmmar de lätta partiklarna av ofyndigt berg från malmen. — Magnetiska mineral, magnetit framför andra, kunna efter finkrossningen genom magnetiska separatorer helt skiljas från gråbergspartiklarna, därigenom att anriknings-godset får passera ett av kraftiga magnetei åstadkommet magnetiskt fält. A. genom flotation försiggår på det sätt, att det finkrossade godset, blandat med oljor el. andra lämpliga vätskor, medelst komprimerad luft införes under vatten i en behållare, varvid luftblåsor bildas vid malmpartiklarna, så att dessa följa med skummet och gå bort över kanten av behållaren, medan partiklarna av det ofyndiga berget sjunka till botten. — I ett anrikningsverk är det av vikt att ha en lätt förbindelse mellan verkets olika delar, och man kan i detta syfte draga nytta av terrängförhållandena och anlägga verket på en sluttning, så att godset inmatas längst uppe och den färdiga sligen kommer fram längst nere. K.A.G Anrop. 1) Krigsv. Det ord (Haiti), varmed en post hejdar passerande person, vilken icke igenkännes. A. har även varit ett överenskommet ord, varigenom man efter avgivande av svarsord sökt förebygga misstag och svek vid telefonering i fält. Jfr Fältrop. E.O.B. 2) Telefonterm. Då en telefonabonnent vid en manuell telefonstation ger signal till stationen, sker i regel en påverkning å stationen av ett a n r o p s r e 1 ä, en elektromagnet, vars ankare vid attraherandet antingen kommer en nummerplåt att falla el. en a n r o p s 1 a m p a att lysa å telefonstationen, därigenom angivande vilken abonnent som signalerat. C.T.S. Ansa cornu'ta el. luncTta kallas en dubbel bornad upphöjning å öronen på vissa lerkärl från brons- och tidig järnålder. Kärl av denna typ förekomma framför allt i ö. delen av Po-slätten och i enstaka exemplar även i mellersta och s. Italien. Den är särsk. karakteristisk för fynden från de s.k. terramarorna (se d.o.), och vissa forskare ha därför velat göra gällande, att a.c. är spec. utmärkande för den folkgrupp, som förde terramarorna till Italien. J.E.F. Ansarije, D j e b e 1 A., bergsparti i franska mandatet Syrien, mellan floden Nahr el-Asi och Medelhavet. A., som är en av mesozoiska och tertiära bergarter bestående horst, sänker sig i ö. brant ner mot Nahr el-Asi och övergår i v trappstegsformigt i den smala kustslätten. A. når i n. 1,500 m. och i s. 1,190 m.ö.h. H.S-n Ansats. 1) Mus. Vid de biåsinstrument, däi tonen frambringas genom vibrationer av blåsa rens läppar (de s.k. bleckblåsinstrumenten): läpparnas ställning vid anblåsningen. — Vid tal och sång: det sätt, varpå stämmans ton begynner el. ansättes, beroende på röstläpparnas (se d.o.) utgångsställning: a) är röstspringan (se d.o.) stängd, erhålles genom sprängning av detta hinder sprängansatsen (glottisstöt, coup de glotte); b) är röstspringan öppen, er- Uppslagsbok. I. — 1185 — 38 — 1186 —