- Project Runeberg -  Svensk uppslagsbok / Första upplagan. 1. A - Apollon /
1205-1206

(1929-1955) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Antarktis el. Sydpolarområdet - Geologi - Klimat - Växtvärld

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ANTARKTIS Ormbunke (Cladophlebis) ur jurafloran vid Hoppets vik. Samtliga öar äro små, och deras sammanlagda areal torde endast uppgå till c:a 13,000 kvkm. H.S-n. Geologi. Ännu känner man ganska litet om den stora antarktiska kontinentens geologiska byggnad. Tack vare särsk. den svenska sydpols-expeditionen 1901—03 vet man dock, att Väst-antarktis (efter O. Nordenskjölds benämning) i sin allmänna byggnad överensstämmer med de patagoniska Anderna och att Graham land är förbundet med dessa över Syd-Orkneyöarna, Syd-Sandwichöarna och Syd-Georgien. Vid Hoppets vik fanns en rik fossil flora från övre jura; vid Snowhill och på Seymourön iakttog man yngre krita (senon) med en rik ammonit-fauna av indisk-pacifisk karaktär. På Seymourön täckas kritlagren av tertiärbildningar, som innehålla lämningar av den utdöda valen Zeug-lodon och av pingviner. De fossilförande bildningarna från jura och tertiär antyda ett varmt, möjligen subtropiskt klimat under dessa perioder, på samma sätt som förhållandena varit på n. halvklotet. Om berggrunden i Östantarktis känner man föga, men troligt är, att här urberg och flackt liggande sedimentära bildningar överväga. Om detta är fallet, torde man kunna anknyta östantarktis till Australiens (och Sydafrikas) kontinent (rester av det gamla Gond-wana-landet, se d.o.), liksom Västantarktis ansluter sig till Sydamerika och den andina bergsbyggnaden i Patagonien. — Berggrunden i Antarktis är föga blottad, då landet ju till allra största delen täckes av en mäktig inlandsis, från vilken glaciärtungor skjuta ut i havet. På stora sträckor bildar isen en brant mot havet, en isbarriär, från vilken stora isberg lösgöras och flyta ut i ishavet. K.A.G. Klimat. A:s’ klimat brukar betecknas som ett kontinentalt klimat utan sommarvärme. Isoter-men för 0° under den varmaste månaden sammanfaller ung. med polcirkeln, och knappast någon del av fastlandet med undantag av Väst-antarktiska halvön uppvisar en medeltemperatur av över 0° under varmaste månaden. Amundsens station Framheim hade en medeltemperatur av —6,2° under varmaste månaden och en minimitemperatur av —59°. Temperaturen är rätt avvikande inom skilda områden, och de sydligaste äro ej alltid de kallaste. I närheten av Sydpolen fann Amundsen en temperatur av —20° till —25° under sommaren. — Nederbörden är ringa (förmodl. mellan 100—800 mm.) och faller, med undantag av på Västantarktiska halvön, överallt i form av snö.— Karakteristiska för A. äro vidare dess starka och varaktiga stormar. Sålunda uppvisade Mawsons station på Adélieland (jordens stormigaste område) en vindhastighet under året och i genomsnitt av 22 Vs m. i sek. vid en medeltemperatur av —18°, och vid —33° härskade här en storm på 45 m. i sek. Dessa starka stormar i förening med den låga temperaturen göra klimatet på vissa ställen av A. till jordens strängaste. H.S-n Växtvärld. Den antarktiska växtvärlden visar i flera hänseenden överensstämmelse med den arktiska, men företer å andra sidan också be- Azorella selago, på Kerguelen. stämda skiljaktigheter. På Kerguelen, vars vegetation är mest bekant, bildar den flockblomst-riga AzoreTla sela'go jättelika, mörkgröna tuvor, vilka inramas av den silverglänsande Co'tu-la plumo'sa. Jämte dessa uppträda som karaktärsväxter Acæ'na affi'nis, som på vida sträckor förekommer allenahärskande, ävensom den ståtliga Pri'nglea antiscorbu'tica, kerguelenkål, som bildar nästan 1 m. höga blomställningar och vars blad anses vara ett verksamt medel mot — 1205 — — 1206 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 14 00:11:42 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svupps/1-1/0735.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free