Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Antarktis el. Sydpolarområdet
- Geologi
- Klimat
- Växtvärld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANTARKTIS
Ormbunke (Cladophlebis) ur jurafloran vid
Hoppets vik.
Samtliga öar äro små, och deras sammanlagda
areal torde endast uppgå till c:a 13,000 kvkm.
H.S-n.
Geologi. Ännu känner man ganska litet om
den stora antarktiska kontinentens geologiska
byggnad. Tack vare särsk. den svenska
sydpols-expeditionen 1901—03 vet man dock, att
Väst-antarktis (efter O. Nordenskjölds benämning) i
sin allmänna byggnad överensstämmer med de
patagoniska Anderna och att Graham land är
förbundet med dessa över Syd-Orkneyöarna,
Syd-Sandwichöarna och Syd-Georgien. Vid
Hoppets vik fanns en rik fossil flora från övre
jura; vid Snowhill och på Seymourön iakttog
man yngre krita (senon) med en rik
ammonit-fauna av indisk-pacifisk karaktär. På
Seymourön täckas kritlagren av tertiärbildningar, som
innehålla lämningar av den utdöda valen
Zeug-lodon och av pingviner. De fossilförande
bildningarna från jura och tertiär antyda ett varmt,
möjligen subtropiskt klimat under dessa
perioder, på samma sätt som förhållandena varit på
n. halvklotet. Om berggrunden i Östantarktis
känner man föga, men troligt är, att här urberg
och flackt liggande sedimentära bildningar
överväga. Om detta är fallet, torde man kunna
anknyta östantarktis till Australiens (och
Sydafrikas) kontinent (rester av det gamla
Gond-wana-landet, se d.o.), liksom Västantarktis
ansluter sig till Sydamerika och den andina
bergsbyggnaden i Patagonien. — Berggrunden i
Antarktis är föga blottad, då landet ju till allra
största delen täckes av en mäktig inlandsis,
från vilken glaciärtungor skjuta ut i havet. På
stora sträckor bildar isen en brant mot havet,
en isbarriär, från vilken stora isberg lösgöras
och flyta ut i ishavet. K.A.G.
Klimat. A:s’ klimat brukar betecknas som ett
kontinentalt klimat utan sommarvärme.
Isoter-men för 0° under den varmaste månaden
sammanfaller ung. med polcirkeln, och knappast
någon del av fastlandet med undantag av
Väst-antarktiska halvön uppvisar en
medeltemperatur av över 0° under varmaste månaden.
Amundsens station Framheim hade en
medeltemperatur av —6,2° under varmaste månaden
och en minimitemperatur av —59°.
Temperaturen är rätt avvikande inom skilda områden, och
de sydligaste äro ej alltid de kallaste. I
närheten av Sydpolen fann Amundsen en temperatur
av —20° till —25° under sommaren. —
Nederbörden är ringa (förmodl. mellan 100—800 mm.)
och faller, med undantag av på Västantarktiska
halvön, överallt i form av snö.— Karakteristiska
för A. äro vidare dess starka och varaktiga
stormar. Sålunda uppvisade Mawsons station
på Adélieland (jordens stormigaste område) en
vindhastighet under året och i genomsnitt av
22 Vs m. i sek. vid en medeltemperatur av
—18°, och vid —33° härskade här en storm på
45 m. i sek. Dessa starka stormar i förening
med den låga temperaturen göra klimatet på
vissa ställen av A. till jordens strängaste. H.S-n
Växtvärld. Den antarktiska växtvärlden visar
i flera hänseenden överensstämmelse med den
arktiska, men företer å andra sidan också be-
Azorella selago, på Kerguelen.
stämda skiljaktigheter. På Kerguelen, vars
vegetation är mest bekant, bildar den
flockblomst-riga AzoreTla sela'go jättelika, mörkgröna
tuvor, vilka inramas av den silverglänsande
Co'tu-la plumo'sa. Jämte dessa uppträda som
karaktärsväxter Acæ'na affi'nis, som på vida sträckor
förekommer allenahärskande, ävensom den
ståtliga Pri'nglea antiscorbu'tica, kerguelenkål, som
bildar nästan 1 m. höga blomställningar och
vars blad anses vara ett verksamt medel mot
— 1205 —
— 1206 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Jan 14 00:11:42 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svupps/1-1/0735.html