ANTELAMI kejsar Justinianus’ befallning kodifierades, samlades och delvis ändrades under början av 530-talet e.Kr. E.K. Antela'mi, Benedetto, italiensk bildhuggare, verksam 1177—1223, företrädesvis i Par-ma, där man ser hans arbeten dels i domen, dels vid baptisteriets tre huvudportaler, ävensom å katedralen i Borgo San Donnino, med de stora statyerna av David och Hesekiel. Både vad figurframställning och ornamentik, t.ex. rankverket, beträffar, visar sig A. ha studerat antiken; men han bryter ännu icke igenom till större frihet. E. Wrgl. Ante'll, Pehr Kasten Samuel, finländsk militär och politiker (1845—1906), ägnade sig åt den militära banan men tog 1876 avsked ss. överste. A. var medlem av lantdagen (svenska partiet) sedan 1877, deltog i utskottsarbetet, bl.a. i statsutskottet sedan 1888, städse i kamp för landets konstitutionella oberoende. Omkr. sekelskiftet var A. livligt sysselsatt — på olika poster — med frågan om allmän värnplikt, vartill han var motståndare. Lantdagen 1900 var han v. lantmarskalk, 1904—05 ordf, i särskilda besvärsutskottet, dec. 1905 till sin död chef för senatens finansexpedition. A. var 1884—1903 verkställande direktör för Finlands hypoteks-förening, 1889—1904 ordf, i Nylands och Ta-vastehus läns lantbrukssällskap samt 1889 och 1900—03 v.ordf., resp. ordf, i Helsingfors stadsfullmäktige. C.G.Th. Ante'll, Herman F r i t h i o f, finländsk donator (1847—93), fil. mag. 1869, med. lic. 1874. A. ärvde 1874 av sin far, kammarrådet H. Rosenberg, en betydande förmögenhet, vilken han sedan själv avsevärt ökade. Efter att ha inköpt frih. Stiernstedts till o. 10,000 st. uppgående samling av svenska mynt och medaljer, fortsatte A. med stora inköp av konstverk, etnografiska föremål, dokument till Sveriges och Finlands historia m.m. Genom testamente överlämnade A. vid sin död alla sina samlingar till Finlands folk och donerade även en stor del av sin förmögenhet till ett finskt nationalmuseum samt vidare till Helsingfors univ.; de därigenom skapade fonderna benämnas efter fadern Kammarrådet Herman Rosenbergs fonder. — Av de A n t e 11 s k a samlingarna förvaras konstverken i Finska konstföreningens galleri, Ateneum, medan de övriga föremålen bilda stommen i Nationalmuseet i Helsingfors, över myntsamlingen har A. själv uppgjort en outgiven katalog, de svenska mynten äro dessutom förtecknade av T. G. Appelgren (1906—08). — Genom inköp för räntorna å det donerade kapitalet ha samlingarna betydligt utökats. I A:s testamente ihågkommos även Nordiska museet i Stockholm och Vitterhetsakad. med vardera 100,000 fmk. H.W-r. Antemensa'le (till lat. ante, framför, och mensa, bord), den främre beklädnaden på altarbordet. Se Altare och Antependium. Ante meri'diem (lat.), före middagen. Anteme'tica (till grek, anti', emot, och eméi'n, kräkas), medel mot kräkning. Antcn, sjö i s.v. Västergötland, tillhör Säve-åns flodområde och avrinner till Mjörn. A. är en mellan höga bergplatåer, insänkt sjö, 18 kvkm. stor, 66 m.ö.h. Bottenfigurationen är mycket jämn. Sjön har legat under högsta marina gränsen och är delvis utfylld med sand- och leravlagringar. Största djupet är 26 m. H.N. Ante'nn. 1) Fys. och tekn. System av ledare för utsändning el. mottagning av elektromagnetiska vågor. A. består vanligtvis av en el. flera trådar el. linor av koppar, som äro isolerat upphängda på tillräcklig höjd över marken och genom nedledningen ledande förbundna med jorden el. en s.k. motvikt. Denna består av ett på låg höjd över markytan utspänt och från densamma isolerat trådnät. En fartygs-antenn är genom nedledningen förbunden med skrovets metalldelar. — A. utgör elektrotekniskt en öppen svängningskrets, vars kapacitet och självinduktion bestämma dess s.k. egenfrekvens och den mot denna svarande egenvåglängden. Radiovågor av denna längd utstråla från antennen, då den matas med växelström av motsvarande frekvens. Förhållandet är analogt med en stämgaffel, som har ett givet mekaniskt egen-svängningstal, tonen, som förorsakar luftvågor av en bestämd längd. Liksom luftvågor förmå sätta en stämgaffel med motsvarande egenfrekvens i svängning, så uppväcka de av a. uppfångade vågorna i denna en växelström, vars styrka är större, ju mera den infallande vågens längd närmar sig a :s egenvåglängd. — En a. kan inom vissa gränser inställas för såväl utsändning som mottagning av en annan våglängd än egenvåglängden. Denna inställning kallas avstämning och sker genom att i nedre delen av nedledningen inkoppla antingen en självinduktion el. en kondensator el. bådadera. Den förra ökar, den senare minskar våglängden. A. med däri ingående spolar och kondensatorer utgör den s.k. antennkretsen. — Effekten, som tillföres en sändareantenn, förbrukas i antennens dämpningsmotstånd. Detta utgör summan — 1211 — — 1212 —