ANTHOINE ning på de soldater, som vid formering till strid uppställdes framför fälttecknen och försvarade dessa. På Cæsars tid synas de ha utgjort en särsk. elitkår; termens innebörd är dock ej fullt utredd. H.Sj. Anteversion [-fo'n], livmoderns lägeförändring framåt. Se Kvinnosjukdomar. A'ntevs, Ernst Valdemar Eriksson, geolog (f. 20/ii 1885), fil. d:r 1917, s.å. docent i geologi vid Stockholms högskola, amanuens vid Stockholms högskolas geologiska inst. och vid Riksmuseets paleobotaniska avdelning 1914—19, medföljde en norsk expedition till Björnön 1916. A., som deltagit i G. De Geers (se denne) undersökningar över den senglaciala geokrono-logien, har sedan 1920 huvudsaki. vistats i Nordamerika för att på uppdrag av olika där-varande inst. företaga glacialgeologiska undersökningar. Bland hans arbeten må nämnas ”Post-glacial marine shell-beds in Bohuslän” (disp. 1917), ”Die liassische Flora des Hörsand-steins” (1919), ”The last glaciation with special reference to the iceretreat in northeast North America” (1926). K.A.G Antha'xia, skalbaggsläkte, tillhörande fam. praktbaggar (se d.o.). Anthelmi'ntiska medel, se Maskmedel. Anthem [ä'n|>em] (urspr. grek. anti'fona, av anti', emot, och fone', ljud, ton; jfr Antifo-n i), i England namn för vissa äldre kyrkokom-positioner till bibliska texter. Till sin musikaliska form stodo de mellan motett (se d.o.) och kantat (se d.o.). Man särskiljer sålunda full anthems, där kören överväger, och verse an-thems, vari solostämmorna förhärska. Kompo-sitionsarten har framför allt odlats och utbildats av Henry Purcell (se denne) och Händel (se denne) samt förekommer ännu. A-f N. Anlhe'mion (grek., ”blomma”), listband av stiliserade växtmotiv (vanl. lotus och palmetter), i den antika konsten brukat till utsmyckning av byggnader och lerkärl. H.Sj. Anthe'mios från Tralles, grekisk arkitekt, kallades av kejsar Justinianus till Kon-stantinopel och återuppförde där den 531 avbrända första Sofiakyrkan (se d.o. och B y-santinsk konst). [A-f N.] A'nthemis, växtsläkte av fam. korgblommiga, innefattande 100 arter i Europa, särsk. Medelhavsländerna. A.-arterna äro ett- el. fleråriga örter med småflikiga blad, prästkrageliknande korgar, med gula diskblommor och vita el. gula strålblommor samt fjälligt blomfäste. I Sverige finnas tre arter. A. arve'nsis, åkerkulla, med kägellikt blomfäste och vita strålblommor, är allm. på åkrar och backar. A. Co'tula, surkulla, en gråluden, illaluktande ört, likaledes med vita strålblommor, förekommer sällsynt på bygator och odlade ställen. Gula strålblommor och plattat el. halvklotformigt blomfäste har A. tincto'ria, färgkulla, vilken växer på åkrar och torra, steniga backar i s. delarna av landet och tidigare begagnades till gulfärgning. A. no'bilis, romersk kamill, från v. Europa, användes som medicinalväxt O.Gz. Anthe'mius, västromersk kejsare 467—472, utnämndes av den östromerske kejsar Leo I. A. stod helt i beroende av Ricimer (se denne); när han sökte frigöra sig härifrån, blev han av Ricimer innesluten i Rom och omkom. S.Bln. Anthe'ricum, växtsläkte, se Sandlilja. Antheste'ria, en av de tre stora Dionysos-festerna, firades i månaden anthesterion (se d.o.). På den första festdagen (pithoi'gia, ”fat-öppningsfesten”) drack man det nu färdigjästa vinet av förra årets skörd, på den andra (choes, ”kannfesten”) invigdes det nya vinet och föranstaltades en allmän glädjefest, i vilken även barnen fingo deltaga, på den tredje dagen offrade man bl.a. åt själarna och åt Hermes. W.N. AnthesteTion (grek., eg. blomstermånaden), det attiska årets åttonde månad (febr.—mars), i vilken Anthesteria (se d.o.) firades. [W.N.] Antho'ceros, ett levermossläkte. Se A n t h o-cerotaceæ Anthocerota'ceæ, växtfam., tillhörande klassen levermossor, med bladlös, rundad el. band-formig bål och skidlik, nedtill av en slida omgiven kapsel, som saknar egentligt skaft men är försedd med mittpelare och öppnar sig med tvenne flikar från spetsen. Fam. omfattar 3 släkten, däribland Antho'ceros med ett 100-tal arter. På fuk tiga åkrar förekomma A. puncta’tus, A. lævis m.fl. I bålens hålrum uppträda mellan cellerna kolonier av blågröna alger (Nostoc), vilka intränga genom klyvöppningarna. O.Gz. Anthoine [ätQa'n], F r a n c o i s Paul, fransk militär (f. 1860), officer vid art. 1880, överste 1908, brigadgeneral 1914 och divisionsgeneral 1915. Vid världskrigets utbrott blev A. generalstabschef vid 2:a armén och 1915 chef för 10 :e armé- f. P. Anthoine. Anthoceros lævis. Uppslagsbok. I. — 1217 ______ 39 — 1218 —