ANTIGNA inträngande i den levande organismen påverka denna så, att det bildas specifika antikroppar (se d.o.). Till a. räknas mikroorganismerna och av dem avsöndrade gifter, vidare celler, ss. röda och vita blodkroppar, sperma.tozoer m.fl., samt en stor mängd äggviteämnen ur växt- och djurvärlden. Vissa lipoider (se d.o.) kunna säkerligen under bestämda omständigheter verka som a. A.Fl. Antigna [ätifia'], Jean Pierre Alexandre fransk målare (1818—78), elev av Delaroche. A. ägnade sig först åt historiemålning men övergick 1846 till genremåleriet och skapade en mängd dystra bilder ur de lägre klassernas liv. Senare utförde han även genrer av gladare, fast något känslosamt innehåll. G.V. Anti'gone, grek, myt., dotter till konung Oidipus och Jokaste, mest bekant genom So-fokles’ tragedi med samma namn. Sofokles låter henne bryta mot Kreons förbud att begrava hennes broder Polyneikes; hon dömes därför att levande inneslutas i ett underjordiskt gravvalv, tager sig då själv av daga, och vid hennes döda kropp berövar sig Haimon, hennes trolovade och Kreons son, livet. Enl. en annan saga överlämnades A. av Kreon åt Haimon att avrättas; denne gömde henne emellertid och levde sedan med henne i hemligt äktenskap. När sedan hennes son Maion en gång igenkändes, dödade Haimon, för att undgå Kreons vrede, både A. och sig själv. [W.N.] Anti'gonos. 1) A., kallad M o no f t alm o s (grek., den enögde), en av Alexander den stores generaler (o. 380—301 f.Kr.), satrap över Frygien 333, över Lykien och Pamfylien 323. Under kampen mot de andra diadocherna erövrade han Mindre Asien och Syrien, slöt efter sin son Demetrios’ nederlag vid Gaza (312) mot bl.a. konung Ptolemaios av Egypten fred (status quo) och antog 306 jämte sin son ko-nungatiteln. Efter misslyckade fälttåg mot Egypten och Rhodos befriade Demetrios 304— 302 de flesta staterna i Grekland från makedo-niskt herravälde. A:s’ alltmer växande makt framkallade 302 ett förbund mellan bl.a. Kas-sandros och Ptolemaios mot A., vilken året därpå stupade i slaget vid Ipsos. — Litt.: K. J. Beloch, ”Griechische Geschichte”, 4 (2 Aufl. 1925—27). [WJV.] 2) A. I, kallad G o n a t a s efter sin födelsestad Gonnos el. Gonnoi i Thessalien, den föregåendes sonson, konung av Makedonien (o. 319 —239 f.Kr.); när hans fader, Demetrios Polior-ketes, 287 begav sig till Asien, lämnades A. kvar i Grekland och antog efter faderns död (283) konungatiteln, men blev först efter sin seger över de i Makedonien inträngande keltiska horderna (276) erkänd som konung över detta land. A. förde ett segerrikt krig (det s.k. chre-monideiska) mot Aten, Sparta och konung Ptolemaios av Egypten och intog den förstnämnda staden 263. A., som var varmt intresserad för vetenskap och litteratur, tryggade det ma-kedoniska väldet i Grekland. — Litt.: W. W. Tarn, ”A. G.” (1913). [W.N.] 3) A. II D o s o n, konung av Makedonien 229—220 f.Kr., dessförinnan förmyndare för Demetrios II :s son Filip, besegrade spartanerna under Kleomenes vid Sellasia 222 och dog strax därpå. — Litt.: W. Bettingen, ”A. D.” (1912). [W.N.] 4) A., judarnas siste konung, son till konung Aristobulos II, av mackabéernas ätt. Med tillhjälp av partherna besteg han tronen (40 f.Kr.), avsatte och tillfångatog Hyrkanos II och fördrev tronpretendenten Herodes. Hans korta regeringstid (40—37) upptogs uteslutande av strider med Herodes, vilken slutl. lyckades besegra honom och intaga Jerusalem. A. fördes därpå till Antiokia och avrättades. W.N. Anti'gonos från Karystos, grekisk skriftställare och konstnär, verksam i 3:e årh. f.Kr. i Aten samt vid hovet i Pergamon, där han deltog i utförandet av monumentala bronsgrupper till förhärligande av de pergamenska konungarnas segrar över gallerna. Ss. förf, behandlade han natur- och konsthistoriska ämnen samt skrev förtjänstfulla biografier över samtida grekiska filosofer. Under A:s’ namn går en samling ”sällsamma historier” (”Histo-rion paradoxon synagoge”, utg. av O. Keller i ”Rerum naturalium scriptores græci”, 1877). [H.Sj.] Antigna [änti'ga], brittisk ö bland Leeward islands, Små Antillerna, 17° n.br.; 280 kvkm.; 29,470 inv. (1926; 105 inv. pr kvkm.). A. består huvudsaki. av tertiära kalk- och sandstenar utom i den kuperade s.v. delen, där berggrunden utgöres av mesozoiska och tertiära eruptiver. A. saknar i stort sett vattendrag, och regnvattnet uppsamlas i cisterner. Torkan är ofta besvärande, öns viktigaste p-rodukter äro socker, bomull och ananas. För skeppsfarten spelar A. genom sitt gynnsamma läge största rollen bland Leeward islands. Huvudstad är S:t John el. Johnstown med öns bästa hamn. Guvernören över ögruppen residerar på A. Brittisk besittning sedan 1632. M.P. Antihe'ktisk, om behandlingsmetod el. medel mot lungsot. AntihelmFntica el. a n t h e 1 m i n t i c a, medel mot inälvsmaskar. Se Maskmedel. Antihemolysi'n, se Hemolysin. Anti'k (lat. antVquus), tillhörande (den klassiska) forntiden, ålderdomlig, gammaldags. — 1227 — — 1228 —