ANTIMACHIAVELL de horn. 6) Neotragi'næ, dvärgantiloper med mera uppåtriktade horn; bland dem märkas klippspringaren och dik-diken. 7) Saigi'næ, snabelantiloper, en artfattig palearktisk grupp, kännetecknad av att nosen är förlängd till en kort snabel; hit höra saigan och chirun. 8) Antilopi'næ, äkta a., den största bland under-fam.; de hithörande djuren motsvara väl i allm. bäst den populära föreställningen om en anti-lop; de äro medelstora, graciöst byggda djur, tillhöra företrädesvis stäpper, öknar och annat öppet land. Bland de talrika arterna må nämnas Indiens bezoarantilop, Afrikas impala, springbock och giraffantilop samt vidare de inbördes närbesläktade arter, som pläga sammanfattas under namnet gaseller, t.ex. dorcas-gasellen från n. Afrika och v. Asien, Grants gasell från Östafrika. 9) Rupicapri'næ, gämsdjur, huvudsaki. förekommande i Europas och Asiens bergstrakter; hit höra de ostasiatiska gora-lerna, takin och gämsen; vidare den nordamerikanska snögeten. 10) Antilocapri'næ, en avsides stående underfam., kännetecknad av de gaffelgreniga hornen; hit hör blott en enda art, den nordamerikanska gaffelbocken. (Se vidare artiklar under de olika artnamnen.) — Om an-tilopernas förhistoria känna vi ytterst litet. Möjl. härstamma de från former, som stodo hjortdjuren nära. Ett slidhornsdjur från mio-sen (seTertiärperioden), Protrago'ceros, kan sannolikt betraktas ss. tillhörande a:s stamträd. I Sydeuropa och Persien levde under miocen en art, som torde kunna räknas till gasellsläktet, Gaze'lla depe'rdita, och under pliocen levde representanter för åtskilliga andra underfam. E.D-r. Antimachiave'll, titel på en mot Machiavellis (se denne) politiska grundsatser riktad skrift av Fredrik II av Preussen. AntFmachos från Kolofon, grekisk diktare, samtida till Platon (o. 400 f.Kr.), förf, till ett epos, ”Thebais”, och en elegisk diktsamling, ”Lyde”, vilken han skrev som tröst vid sin hustrus död och uppkallade efter henne. Särsk. det sistnämnda verket blev av stor betydelse för den senare grekiska poesien. [W.N.] Antimaka'ss, an t i m a k a s s a r (grek, anti', emot, och makassar, ett slags hårolja, uppkallad efter staden Ma (n) kassar på Celebes), eg. skyddsduk mot hårolja, en liten, vanl. rund el. fyrkantig, virkad, broderad el. i övrigt prydlig duk el. lapp, som lägges överst på stoppade stolars och soffors ryggstöd för att skydda möbeltyget. Bruket av a. uppstod i samband med 1800-talets förkärlek för helstoppade möbler, var särsk. modernt på 1870- och 80-talen och gick då ofta till smaklösa överdrifter, men är nu nästan bortlagt. I.H.l. Anti-masons [änti-meTsanz] benämndes anhängarna till en hastigt uppflammande rörelse i U.S.A. mot frimureriet; rörelsen orsakades närmast av att 1826 den från frimurarna avfallne W. Morgan spårlöst försvann. Det antogs, att han mördats av frimurare. A. bildade ett särskilt parti, i vilket Th. Weed (se denne) spelade en framträdande roll. Det tillväxte hastigt och nominerade vid presidentvalet 1832 en egen kandidat, W. Wist. Inom kort lämnade partiet sitt ursprungliga program, riktade sig huvudsaki. mot det rådande demokratiska partiväldet och uppgick 1840 i whigpartiet. S.Bln. Antimefi'tisk, luftrensande. Antime'rer kallas de symmetriska delar, i vilka man efter vissa plan kan dela ett djur» kropp. Jfr Bilateral och Radiär byggnad samt Metamerer. H.W-n Antimerkuriali'sm, den uppfattning, att behandlingen av syfilis med medel innehållande kvicksilver skulle vara oriktig. Denna riktning har i våra dagar få anhängare. E.M.P.W. Antimeru'lion benämnas åtskilliga i handeln förekommande (vanl. värdelösa) medel mot hussvamp. Antimilitari'sm, sammanfattande benämning på åskådningar, vilkas anhängare bekämpa det egna landets försvarskrafter el. i varje fall vägra att understödja dessa. A. betyder alltså numera principiell försvarsfientlighet, även om själva ordet endast innebär en mot militaris-men (se d.o.) riktad rörelse Försvarsfientlig-heten grundar sig stundom på motvilja mot att våldet användes för att slita tvister mellan folken. Ang. denna form av a. se Pacifism och Värnpliktsvägran. I regel åsyftas emellertid med a. en försvarsfientlighet, som vilar på misstro och hat mot det egna landets militärväsende. Denna misstro sammanhänger med att man i vissa arbetarkretsar befarar, att militären skall gripa in i ”klasskampen” (se d.o.). Ytterlighetselementen torde uppfatta försvaret som ett hinder för sina planers realiserande. Det är därför i regel den radikalaste arbetarpressen, i Sverige ”Brand”, ”Stormklockan” och ”Folkets dagblad Politiken” (se d.o.), som ägnar sig åt den antimili-taristiska agitationen. I denna agitation betjänar man sig med förkärlek av de missförhållanden, som förmenas existera inom försvars-väsendet. Dessutom framställas ofta utgifterna för försvaret ss. onödiga, antingen så, att man förklarar, att inga krigsrisker finnas, el. också så, att man antar, att vårt land saknar möjligheter att försvara sig. Den av kommunisterna bedrivna försvarsfientliga propagandan» huvudsyfte är att genom disciplinens under — 1235 — — 1236 —