ANT0NELL1 och öppnade 1897 Théåtre Antoine, där han bl. a. uppförde Björnson, Ibsen och Strindberg. 1906 överlät A. denna scen till F. Gémier (se denne). A. var 1906—14 direktör för Odéon, vars repertoar och spelstil han uppfriskade, men vars ekonomi han icke lyckades säkerställa A. har på senare år skrivit korta notiser över teater i ”Le Figaro” och skall från 1928 leda en nybyggd teater i Paris. I ”Mes souvenirs sur le Théåtre libre” (1921) har han i form av dagboksanteckningar på ett underhållande sätt skildrat sina erfarenheter. G.K-g. Antoko'Iskij, Mark Matvejevitj, rysk bildhuggare (1843—1902), var elev av akad. i Petersburg och levde sedan 1880 i Paris. De förnämsta verken av hans realistiska och av skarp karaktärsteckning präglade konst äro ”Ivan den förskräcklige”, ”Kristus inför folket”, ”Den döende Sokrates”, ”Den evige juden” samt en staty över Peter den store vid palatset Mon plaisir (Leningrad). [G.V.] Antokya'n, se Antocyaner. Antologi' (grek. anthologi'a, ”blomstersamling”, jfr lat. florile'gium). Så kallade grekerna samlingar av korta dikter, särsk. av epigram. Den äldsta antologien sammanställdes av skalden Meleagros från Gadara i Palestina o. år 60 f.Kr. Han kallade sin samling ”Stefanos” (”krans”) och upptog i den dikter av 46 äldre och samtida skalder samt av honom själv. Senare gjordes flera grekiska antologier, som alla gått förlorade. På 900-talet samlade Konstan-tinos Kefalas med begagnande av föregångarna en ny, vidlyftig a. i 15 böcker, med dikterna grupperade efter innehållet. Denna a. innehåller dikter från flera årh. Ett utdrag av denna, i 7 böcker, gjordes på 1300-talet av munken Maximos Planudes. Hans samling trycktes 1494 i Florens på den lärde greken Laskaris’ föranstaltande. En grekisk a. i 3 band, byggd på Kefalas’, med strykningar och tillägg, utgavs på 1770-talet av R. F. Ph. Brunck och följdes av flera liknande samlingar, ss. den av Stadtmuel-ler 1894—1906. Den grekiska antologiens epigram äro av mycket växlande värde; en stor del av dem tillhöra de yppersta kvarlevorna av grekisk diktning. De tolka de mest skiftande stämningar och intryck, ”från astronomens evighetsrus inför stjärnhimmeln till hetärerotikens och gossekärlekens frivolaste motiv”. Formen når i många fall den utsöktaste fulländning. Deras närmaste motsvarighet i nyare tid bilda den fransk-klassiska tidens ”poésies fugi-tives”. På svenska ha epigram ur den grekiska antologien tolkats av bl.a. Tegnér (1823), Emil Zilliacus (”Grekiska epigram”, 1923) och Elof Hellquist (”Grekiska epigram” i ”Världslitteraturen”, 5, 1929). — En latinsk a., upp tagande 250 bevarade smådikter av romerska skalder, sammanställdes av Scaliger 1573, en annan, omfattande 1,457 dikter, av P. Burman d.y. 1759—73. I senare tid ha flera filo loger utgivit latinska antologier, t.ex. Riese Bücheler 1894—97. De latinska antologierna te sig bredvid den grekiska torftiga. — Även andra länders litteratur, t.ex. den arabiska, persiska och turkiska, uppvisar antologier, av vilka den arabiska ’ Hamåsa” (se d.o.) är märkligast. En ålderdomlig hebreisk a. äro Gamla Testamentets psalmer. — Ur de moderna folkens lyrik ha otaliga antologier sammanställts, särsk. för skolbruk. En förträfflig svensk lyrisk antologi, med dikterna ordnade efter innehållet, är Karin Eks ”Ur svenska dikten” (3 bd, 1921), en annan, med författarna i tidsföljd, Sten Selanders ”Levande svensk dikt från fem sekel” (2 bd, 1928). • J.Mbg. Anton, konung av Navarra (1518—62), tillhörde grenen Bourbon av det franska kungahuset. Genom giftermål med Jeanne d’Albret 1548 erhöll han titeln ”konung av Navarra”. Jämte ett antal franska stormän övergick A. 1558 till hugenotterna. Ss. prins av blodet blev A. deras ledare, men han saknade fasthet och statsmannabegåvning samt föll gång på gång till föga för sina motståndare; 1560 skrämdes han t.o.m. att avstå från det honom tillkommande regentskapet under Karl IX :s minderårighet. Han övergick åter till katolicismen och kom 1562 i kamp med hugenotterna. A. var fader till Henrik IV. S.Bln. Anton, Klemens Theodor, konung av Sa c h sen (1755—1836). Då brodern, Fredrik August I, 1827 avled, besteg A. 72-årig tronen; genom att alltför mycket gynna katolicismen och ministern v. Einsiedels reaktionära politik ådrog han sig starkt missnöje; då detta 1830 bröt ut i fullt uppror, tog han sin brorson, Fredrik August II, till medregent, och Sachsen fick konstitutionell författning. [G.Cqt.] Anto'na-Trave'rsi, C a m i 11 o, italiensk litteraturhistoriker och diktare (f. 1857), har författat arbeten om Boccaccio, Foscolo, Leopardi och Carducci. A. har också skrivit lustspel. [A-fN.] Antone'lli, G i a c o m o, kardinal och under Pius IX statssekreterare (1806—76), studerade i Rom och blev jur. utr. d:r vid Sapienza. Han inträdde 1830 i Kyrkostatens tjänst, delegerades efter hand till Orvieto och Viterbo samt blev 1840 kanik vid S:t Peter i Rom. Sex år senare utnämndes han av Pius IX till kardinal. Under revolutionstiden var A. president vid den av Pius IX inrättade Consulta di stato och en gång även statsminister i påvens första konstitutionella ministerium, 1848. Efter ej fullt 2 måna- — 1261 — — 1262 —-