ANTROPOMORF återigen kraniometrien el. skallmätningen är en särskild del. Tillämpad a. är t.ex. pro-portionsläran inom de bildande konsterna och bertillonaget inom kriminalantropologien. — För de antropometriska mätningarna å den levande har man konstruerat ett stort antal instrument. För de stora kroppsmåtten har man Martins antropometer, en lång, kraftig metallstav med en glidande mindre tvärstav (samt för vissa mått en fast sådan i den ena änden), allt graderat i mm. De flesta mått tagas numera indirekt och ss. projektionsmått; man subtraherar ett mått från ett annat. För de mindre måtten betjänar man sig av krumcirkel el. glidcirkel och för bågmåtten av måttband. För vinkelmått kan man använda Fürsts gonio-meter el. Backmans optiska goniometer. För pigmenteringen har man särskilda färgskalor, bestående av konstgjorda små hårprover för håret (Fischer), en samling emaljögon för iris (Martin), en samling färgade råglasbitar för huden (v. Luschan). För typologien har man typo-logiska serier uppställda av Broca, Frassetto, Sergi, Backman, Oppenheimer o.s.v. (delvis gällande skelettet). — För de osteometriska mätningarna komma delvis samma instrument i betraktande, meri de utökas här bl.a. av Brocas goniometer (vinkelmätare) för underkäken, Mollisons påsättningsgoniometer för skallen, Backmans optiska goniometer och densammes goniometer för de långa benens vinklar, mätbrä-det för de långa benen, Martins kubuskraniofor och kraniograf el. Fürsts liknande för erhållande av ortogonala projektionsteckningar av kra-niesektioner (å vilka sedan såväl raka mått som även vinkelmått kunna direkt avläsas), Lucas kraniograf för ortogonala projektionsteckningar på optisk väg samt slutl. en enkel apparatur för kubicering av hjärnskålsrymden (som material användes vanl. hirskorn). Även typo-logiska bestämningar och proportionsberäk-ningar (indextal efter A. Retzius) spela här stor roll. — Vid bearbetningen av de funna siffrorna spela indextalen och den statistiska behandlingen en dominerande roll. Indextalet, först uppställt 1842 av svensken A. Retzius, är ett procenttal. Längdbreddindex, som vinnes genom att beräkna 100 X B/L (hundra gånger bredden, dividerat med längden), utsäger huru många °/o bredden är av längden. Vid den statistiska behandlingen gäller det icke blott en beräkning av medeltalen utan ock av den individuella variationen och dessa storheters medelfel, variationskoefficienten och dess medelfel, samt en beräkning av föreliggande korrelationer och deras medelfel. Vid jämförelse framträdande differenser måste jämväl bestämmas även med hänsyn till sina medelfel, och differensernas sannolikhet bedömas med hänsyn till dessa medelfel. — Gipsavgjutningar, fotografier, fingeravtryck, omkretsteckningar av hand och fot, avtryck av samma äro jämväl viktiga hjälpmedel för a. G.B-n. Antropomo'rf (till grek. a'nthropos, människa, och mor fe', form, gestalt), av mänsklig gestalt el. bildning; människoliknande. Jfr A n t h r o-p o m o r p h æ. AntropomorfFsm, överförande av mänskliga egenskaper på icke-mänskligt, i sht på gudomliga väsen. Den antropomorfistiska uppfattningen av tingen har sin rot i fantasien och förskaffar sig ett särsk. livligt uttryck inom mytologien. Barnet och naturmänniskan uppfatta allt enl. sitt eget väsen. Visserligen avskudda religionerna oavlåtligt de grövre sinnliga dragen från sin föreställning om gudomen, men även i sin rent andliga utformning företer denna alltjämt förmänskligade drag. I denna reningsprocess har den filosofiska kritiken mäktigt ingripit. (Jfr Xenofanes, Platon och S p i-noza). Särskild betydelse äger den antropomorfistiska uppfattningen för den konstnärliga uppfattningen. I det att vi leva oss in i ett konstverk, t.ex. en landskapsmålning, fylla vi det med våra egna känslor, strävanden, stämningar, med harmonien el. spänningen i vår själ. (Jfr E n d o p a t i och L i p p s, Theodor.) [A-fN.] Antropopatl' (till grek. a'nthropos, människa, och pathos, lidande, affekt), överförande på gudomen av mänskliga sinnesrörelser och karaktärsdrag, även sådana av osedlig art, ss. avund, hat o.s.v. A. bekämpades skarpt av Platon. — A n t r o p o p a't i s k, en uppfattning innebärande a. A-f N. Antroposofi' (till grek. a'nthropos, människa, och sofi'a, vishet), är namnet på en gren inom den moderna teosofien (se d.o.). Den uppstod år 1913, då generalsekreteraren för den tyska avdelningen av det teosofiska samfundet Rudolf Steiner (se denne) kom i strid med högsta ledningen i Adyar och bröt sig ut, följd av c:a 4,000 tyska teosofer. Han grundade då det an-troposofiska sällskapet, som sedan dess kraftigt gått framåt och vunnit anhängare även utanför Tyskland, icke minst i "Sverige. — Ehuru a. ss. en gren av teosofien har själva grundåskådningen gemensam med denna, skiljer den sig dock på en mängd viktiga punkter från denna. Detta har sin grund däri, att Steiner, som ensam skapat det antroposofiska trossystemet, genom hela sin vetenskapliga bildning och sin djupa försänkning i den västerländsk-germanska kulturen såväl som också genom hela sin personliga läggning med dess särartade psykiska anlag i många avseenden står på ett annat plan — 1275 — — 1276 —