ANTVORSKOV genom Belgien. Belgiska arméns försök att genom ett anfall mot den svaga observations-gruppen förhindra en inneslutning blev genom slaget vid Mechelen tillbakavisat. Sedan v. Be-seler erhållit belägringsartilleri och förstärkningar, började belägringen av A. 27/#. Vio intog 5:e reservdivisionen fortet Wavre-S:t Catherine och mellanverket Dorpweld, dagen därpå marindivisionen fortet Waelhem och ll:e reservdivisionen fortet Koningshoyckt, */io intog 12:e reservbrigaden fortet Lierre, 4/io överskreds Nethe, 5/io stormade 26 :e landstormsbri-gaden forten de Kressel och Massenhoven och 7/io 6:e reservdivisionen fortet Borschbeek, 7/io Belägringen av Antwerpen 1914. Belgiska divisioner. Nedkämpandet av befästningar inom Nethe-och Rupelområdena “/#—2/io samt befästningarna norr om Lier J/w—“/io. Stormningen av Nethelinjen ’/io—5/io. Nedkämpandet av inre fortgördeln och anfallets fullföljande 6/io—’/io. Belgisk-engelska arméns avmarsch mot Ost-ende. överskred marindivisionen Nethe vid Duffel, samma dag tog 3:e reservkåren fortet Broe-chem, 8/io föllo fortet Breendonck och mellanverket Pullaer, #/io besattes den inre fortgördeln Neerland-Hemizen. Därefter kapitulerade fästningen io/io, sedan dock huvuddelen av belgiska armén lyckats avmarschera längs kusten mot Ostende. 1918 utgjorde A. en huvudpunkt i den sista tyska ställningen — Ant-werpen-Maas-ställningen —, i vilken den tyska armén ®/n—M/u utkämpade de sista återtågs-striderna. — Efter världskriget har A. gått en ny blomstringstid till mötes, och dess befästningar ha moderniserats och förstärkts. A.W.G. A'ntvorskov [-sköu], kloster strax utanför Slagelse i v. Själland, upprättades av Valdemar den store och tillhörde Johannitorden (se d.o.). Dess förste kände prior var Henrik av Hoons-huit (Hooscheid), som 1276 blev bannlyst ss. konungens anhängare mot Jakob Erlandsen. Klostret var mycket rikt och intog en ansedd ställning. Flera priorer voro medl. av riksrådet. A. nybyggdes 1462 under Jacobus Mar-tini. Under magister Eskils priorat inträdde Hans Tausen som munk. A. sekulariserades 1580, då det förlänades till Peder Reetz, men det övergick snart i konungens ägo och förvandlades till ett slott. Kyrkan nedrevs på 1700-talet; ruiner kvarstå. T.S-d. Anty'llos, grekisk läkare på 300-talet e. Kr. Angav metoder för operation av grå starr och aneurysma. Antändningsmedel, se Tändmedel. Antändningstemperatur, den temperatur, till vilken man minst måste upphetta ett ämne, för att det, sedan värmekällan borttagits, skall fortsätta att brinna av sig själv. Först om a. är uppnådd, blir näml, reaktionshastigheten så stor, att den härvid utvecklade värmemängden förmår motverka, vad som bortgår i värme genom strålning el. ledning, så att temperaturen därigenom icke sänkes. A. är av betydelse för bestämmande av eldfarligheten för olika ämnen, för bedömande av brännoljor (se do.), sprängämnen m.m. Se även F lampunkt och Förbränning. Lj. Anu'bis, egypt. Anup, egyptisk gud, enl. senare uppfattning son till Osiris och gudinnan Neftys, var liksom grekernas Hermes Psycho-pompos (därav den grekisk-egyptiska formen Hermanubis), d.v.s. den gud, som ledsagade de avlidnas själar till underjorden. A:s’ heliga djur är schakalen, varför han ofta avbildas med ett huvud av detta djur. Under den romerska kejsartiden spred sig hans kult över Egyptens gränser. — Bild sp. 1,286. [H.O.L.] Anu'kis, egyptisk gudinna, som dyrkades i Elefantine vid den första katarakten; antagligen av nubiskt ursprung. H.O.L. Anulo, dansk konung, son till en i övrigt obekant konung Harald. Efter konung Hem-mings död år 812 sökte både A. och en annan konungason Sigfrid att bemäktiga sig Danmark. De stupade båda i en drabbning 812; A:s parti segrade. Hans bröder Harald och Reginfred blevo konungar. Utan skäl antages A. stundom vara identisk med sagokonungen Ring. S.Bln. Anund, konung av Ynglingaätten, enl. sagorna son till konung Yngvar. Det berättas om A., att han företagit ett tåg till Estland; i övrigt skildras han som typen för en fredlig konung. Han lät bygga kungsgårdar i varje storhärad, bryta mark och anlägga vägar. Med — 1283 — — 1284 —