Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Apokryfiska böcker, apokryfer
- Apolda
- Apolepsi
- Apolima
- Apollinaire, Guillaume (G. A. de Kostrowitzky)
- Apollinaris (källa)
- Apollinaris (biskop)
- Apollinaris Sidonius, Gajus Sollius
- Apollini sacra
- Apollo
- Apollodoros (målare)
- Apollodoros från Karystos (komediförfattare)
- Apollodoros (grammatiker)
- Apollodoros från Damaskus (arkitekt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
APOLLODOROS
hellenismen och den orientaliska synkretismen
övat. Legendstoff och religiösa idéer strömma
in från Persien, Babylonien och Egypten. Den
typiskt stränga lagreligionen möter jämsides
med magi och trolldom, tro på änglar och
demoner, uppståndelsetro, propaganda för
judendomen och polemik mot hedendomen. Senare,
èfler det judiska rikets upphörande, vände sig
judarna från a. b., och bestämmande för den
senare judendomen blevo Mischna och Talmud.
— 2) N. T. Under del att G. T:s a. b. äro ett
fast avgränsat helt, råder stor ovisshet om vilka
böcker, som böra anses utgöra N. T:s a. b.
Närmast brukar man särskilja fyra klasser efter de
litteralurarter, som förekomma i N. T.: 1)
evangelier: Hebréer-, Egypter- och
Pelrusevangelier-na m.fl.; 2) apostelhistorier; Petrus-, Paulus-,
Johannes-, Filippus-, Andreas- och
Tomasakter-na m.fl.; 3) brev som Laodicenerbrevet; 4)
apo-kalypser: Petrus- och Paulusapokalypsen. De
flesta av ovannämnda verk föregiva sig vara
skrivna av el. handla om apostlar. Utgående
härifrån har man till a. b. även räknat Petri
kerygma (predikan) och Didache. Vidare bruka
dit räknas även de s.k. apostoliska fäderna,
vilka t.o.m. förekommit i bibelhandskrifter,
som Barnabasbrevet, l:a och 2:a
Clemensbre-vet m.fl. N. T:s a. b. äro av synnerlig vikt som
källor för den äldsta kristendomens historia i
efteraposlolisk tid. Starka inflytanden visa sig
också här från den orientalisk-hellenistiska
re-ligionssynkrelismen. G.Bsm.
Apo'Ida, stad i Thüringen, mellersta
Tyskland, 10 km. n. om Jena; 25,703 inv. (1925).
Livlig industri, särsk. tillverkning av stickade
varor, som gjort A. bekant över hela Tyskland.
Sedan 1860-talet har staden hastigt uppvuxit.
M.P.
Apolepsi', förlamning (se d.o.).
Apolima, en av de minsta Samoaöarna
mellan Savaii och Upolu; 5 kvkm. A. utgör en
slocknad vulkan med 150 m:s höjd. Kratern
är vattenfylld och står på ett ställe i
förbindelse med havet. M.P.
Apollinaire [-nä'r], G u i 11 a u m e, pseud. för
G A. d e K o s t r o w i t z k y, fransk diktare av
polsk härstamning (1880—1918), deltog i
världskriget. A. är en av förgrundsfigurerna i nyare
fransk litteratur; han formulerade i manifestet
”Antitradition futuriste” futurismens teori (se
F u t u r i s m) och lancerade kubismen (se d.o.)
och negerkonsten. Hans rykte som en
betydande lyriker, främst grundande sig på
diktsamlingen ”Alcools”, kvarstår oförminskat. Hj.G.
Apollina'ris, källa i Heppingen i preussiska
prov. Rhenlandet, i Ahrs dal 9 km. ovanför
dess utlopp i Rhen. Dess vatten är svagt
kol-syrehaltigt och håller c:a 3 gr. salter pr 1.,
där
av o. 0,4 gr. koksalt, 0,2 gr. natriumsulfat, 1,4
gr. natriumbikarbonat, 0,® gr.
magnesiumbikarbonat och 0,4 gr. kalciumbikarbonat. Användes
huvudsaki. som bordsvalten och exporteras i
stor skala samt kolsyras ytterligare vid
tappningen för hållbarhetens skull. M.P.;J.H.
ApoHina'ris, biskop i Laodicea (död o. 390),
hävdade i de kristologiska striderna om
förhållandet mellan gudomligt och mänskligt hos
Kristus, att bredvid Kristi fulla gudom ej kunde
finnas full mänsklighet. A. tillerkände Kristus
mänsklig kropp och själ, men satte i andens
ställe Logos (se d.o.), som gudomliggör
kroppen. A:s’ lära fördömdes på konsiliet i
Kon-stantinopel 381. S.N.
ApoIIina'ris Sidonius, GajusSollius,
romersk-kristen förf, från Lyon (o. 430—380 e.
Kr.), svärson till kejsar Avitus, biskop i
Cler-mont 472. Av hans skrifter finnas i behåll 24
carmina (skaldestycken) av delvis panegyriskt
innehåll samt 9 böcker, brev, allt av stort värde
ss. källa för vår kunskap om tidens historia.
Hans stil är svulstig och föga njutbar. H.Sj.
Apo'llini sacra, vittert sällskap i Uppsala,
stiftat 12/s 1707, avsomnat 1779, stod i
förbindelse med Utile dulci (se d.o.). Bland
medlemmarna voro G. J. Adlerbeth, O. Bergklint,
O. Kexél och J. A. Lindblom (se dessa). J.Mbg.
Apo'llo, se A p o 1 1 o n.
Apollodo'ros, kallad ”skuggmålaren” (grek.
skiagra'fos), alensk målare på Perikles’ tid,
gjorde den epokgörande upptäckten av
bildytans tredje dimension, varigenom det först
blev möjligt att i bilderna uppnå illusorisk
naturlikhet och verkligt måleriska effekter. Han
skall även ha infört stafflimåleriet. H.Sj.
Apollodo'ros från Karystos, grekisk
ko-mediförf., en av de förnämsta representanterna
för den nyare attiska komedien, levde i Alen i
första hälften av 3:e årh. f.Kr. och författade
47 komedier. Terentius har i sina lustspel
”He-cyra” och ”Phormio” rönt stark påverkan av A.
[W.N.]
Apollodo'ros, grekisk grammatiker från Aten,
verksam i 2:a årh. f.Kr., lärjunge till
Aristar-chos. Bland A:s’ skrifter, av vilka endast
fragment äro bevarade, märkas ett kronologiskt
arbete i bunden form, en kommentar till den
ho-meriska skeppskatalogen samt en grekisk
religionshistoria, ”Om gudarna”, forntidens
förnämsta mytologiska arbete. — Del torra
kompendium i mytologi, som är oss bevarat under
namnet ”Bibliotheke”, har med orätt
tillskrivits A. H.Sj.
Apollodo'ros från Damaskus, arkitekt
under 2:a årh. e.Kr. A. hade den största bety
delse för utvecklingen av den romerska
arkitekturen och blev under kejsar Trajanus’ tid
— 1321 —
— 1322 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Jan 14 00:11:42 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svupps/1-1/0799.html