Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredsrörelsen - Fredsstyrka - Fredstraktat - Freehold - Freeman, Edward Augustus - Freeman, John - Freeman’s journal - Free on board - Freese, Heinrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREESE
Fried, ”Handbuch der Friedensbewegung” (2
Aufl., 2 bd, 1911—13); C. Linderholm,
”Kristendomen och kriget” (1916); J. ter Meulen,
”Der Gedanke der internationalen
Organisation”, 1—2:1 (1917—29); G. F. Nicolai, ”Die
Biologie des Krieges” (1917, sv. övers. 1918);
C. J. Cadoux, ”The early christian attitude to
war” (1919); I. Kant, ”Zum ewigen Frieden.
Mit... einer Einleitung ... über die
Entwick-lung des Friedensgedankens von K. Vorländer”
(2 Aufl. 1919); ”Ett fyratioårigt fredsarbete”
(utg. av Sv. freds- och skiljedomsföreningen,
1923); E. Hirst, ”The quakers in peace and
war” (s. å.); A. T. Nilsson, ”Data och fakta
rörande f.” (1924, tillökad eng. uppl. 1931); F.
Stratmann, ”Weltkirche und Weltfriede”
(1924); G. Landberg, ”Fredsorganisation och
maktpolitik” (”Natur och kultur”, 86, 1928);
”Krig el. kultur?” utg. av S. Holm och J. A.
Höjer (1929); N. Beskow, ”Ett positivt
freds-försvar” (s. å.); N. Söderblom, ”Kyrkan och
freden” (”Småskrifter utg. av
Informationsbyrån för fredsfrågor”, 1, 1930); J. Lindskog,
”Krig och försvar i kristen belysning” (1931);
A. C. F. Beales, ”The history of peace” (s. å.).
Årsböcker: ”Annuaire des associations
in-ternationales å tendances pacifistes publié par
le Bureau international permanent de la paix”;
”Peace year book” utg. av engelska National
council for prevention of war; ”International
conciliation” och ”Yearbook” utg. av Carnegie
endowment for international peace. T i
d-skrifter: ”Die Friedenswarte”, ”Die
Eiche”, ”Die Zeit” (Berlin); ”Pan-Europa”
(Wien); ”Neue Wege” (Zürich); ”Pax
international” (Genève); ”Jeune république” (Paris);
”Reconciliation”, ”The world Outlook”
(London); ”The world to morrow” (New York).
Jfr de i art. nämnda fredsföreningarnas organ.
Fredsstyrka kallas vanl. den personal och
det antal hästar, som vid en viss årlig tidpunkt
finnes disponibel i tjänst enl. för en stats
försvarsorganisation gällande bestämmelser. Enl.
andra beräkningsgrunder kan f. hänföras till
truppförband och avse t. ex. antalet reg.,
batterier, flygeskadrar o. s. v. i fred. F. är i själva
verket svår att beräkna och beror helt av
beräkningsgrunden, vilken måste taga hänsyn till
antalet yrkesanställda, antalet årsklasser av till
tjänstgöring inkallade värnpliktiga och deras
numerär m. m.; vid jämförelse mellan olika
fredsstyrkor måste denna avse jämförliga
tidpunkter, då i motsatt fall vilseledande
resultat erhålles. Huru de olika staterna officiellt
uppgiva sin f. framgår av ”Armaments
yearbook”, utg. av Nat. förb. E.O.B.
Fredstrakta’t, se Fredsfördrag.
Freehold [fri’håuld], engelsk jordrättslig
term, känd sedan 1086 (Domesdaybook, se d.
o.); eg. jordinnehav under en fri mans villkor,
ung. självägare, kronoskattejord. Urspr. vilade
å f. vissa låga avgifter särsk. till Kronan ss.
överste länsherre, men dessa förlorade med
tiden allt penningvärde, och en freeholder har nu
praktiskt sett en jordägares rättsställning.
Endast freeholders med en arrendeinkomst av
minst 40 sh. fingo förr tjänstgöra som
jurymän och ägde till 1832 valrätt å landet till
underhuset. Jfr copyhold (se d. o.), vilket genom
Law of property act 1925 övergått i f. E.K.
Freeman [fri’man], Edward Augustus,
engelsk historiker (1823—92), prof, i Oxford
från 1884. F. var
specialist på antik och
äldre medeltida
historia; han förfäktade
en organisk
historieuppfattning med
övervägande vikt lagd
på politisk historia.
Som en konsekvens
därav spelar
personligheten en
framträdande roll i hans
skildringar. Bland
F:s verk märkas:
”The history of the Norman conquest of
England” (6 bd 1867—79), ”The reign of William
Rufus and the accession of Henry I” (2 bd,
1882), ”Historical essays” (4 bd, 1871—92),
”The history of Sicily” (1891—94, oavslutad, 3
bd av F.). F. var intresserad politiker av
liberal åskådning och skrev art. i ”Saturday review”
till 1878. Hans mest kända insats i den
politiska agitationen är hans uppträdande mot
turkarnas Balkanpolitik 1876. — Litt.: W. R. W.
Stephens, ”Life and letters of E. A. F.”, 2 bd,
(1895). E.Lö.
Freeman [fri’man], John, engelsk diktare
(1880—1929), skrev regelbundet både poesi och
recensioner i ”London Mercury”. Bland hans
övriga arbeten märkas ”Poems new and old”
(1920) och ”Collected poems” (1928). Bland
hans prosaarbeten kunna nämnas ”A portrait
of George Moore” (1922) och ”Herman
Mel-ville” (i ”English men of letters”, 1925). E.L.R.
Freeman’s journal [fri’manz jänal], irländsk
tidn. utg. i Dublin, grundad 1763, först
halv-veckotidn. sedan daglig, under hela 1800-talet
den irländska nationalismens förnämsta organ.
Den upphörde i dec. 1924. A.Km.
Free on board [fri ån bä’d], handelsv., se
Fritt.
Freese [frè’za], Heinrich, tysk
industrimän och socialpolitiker (f. 1853). F. sökte i
sina fabriker tillämpa, vad han kallade ett
kon
— 277 —
— 278 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
