Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Galdralag - Galea - Galeas - Galega - Galeja - Galen, ätt - Galen, Christoph Bernhard von - Galenbär - Galeniska läkemedel - Galenit - Galenos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GALENOS
Galdralag, se G a 1 d e r.
Ga’Iea (lat.). 1) En av romerska skriftställare
ofta nämnd hjälmtyp av läder med
metallbeslag. Jfr Hjälm. G. W.F.
2) Anat. G., ”huvudsvålen”, är en anatomisk
bildning bestående av en tunn, ytterst fast
senvävnad, som ligger likt en huva över
skallen mellan huden, till vilken den står i fast
förbindelse, och skallens benhinna, med
vilken den står i en lucker förbindelse. Den
är följaktligen fritt förskjutbar i förhållande
till denna. Framtill och baktill står g. i
förbindelse med pann-, resp, nackmusklerna, och
vid dessas rörelser skjutes hårbotten fram och
tillbaka. Å.Ch.
Galeas [galja’s] (ytterst ital. galeazza,
avledning av galea, se G a le ja och Galär),
två-mastat segelfartyg för kustfart, vanl. riggat
som slättoppad skonare och med den längsta
masten, stormasten, främst (se fig.). På denna
Galeas.
föres ofta även ett råsegel (bredfock). —
Under 1500—1600-talen betecknade g. el. gal
e-a s s ett kombinerat rodd- och segelfartyg, som
utgjorde en mera sjöduglig utveckling av
galären. Galeassen framdrevs med 20 å 30 par
åror samt segel, latinsegel på tre master, och
användes som krigsfartyg. T.Hrn.
Gale’ga, släkte av fam. baljväxter med 3
arter, fleråriga, upprätta örter i s. Europa och
v. Asien. G. officina’lis, som är 6—12 dm. hög
med lansettlika, uddspetsade småblad och i
tät-blommig klase samlade, lilafärgade blommor,
har försöksvis odlats ss. foderväxt i vissa delar
av s. Mellaneuropa, och dess frön förekomma
icke sällan i från dessa trakter importerat
rödklöverfrö. G. bi’color f. hartla’ndii med
blåvioletta blommor odlas ss. prydnadsväxt. A.V-e.
Gale’ja (ytterst från nygrek. gale’a, jfr G
a-leas och Galär), i fråga om äldre
förhållanden: galär; även i utvidgad betydelse. —
Vad hade min son på galejan
att göra? o.d., uttryck, som uppkommit
genom sammansmältning av boktiteln ”Min son
på galejan” (1771; se J. W a 11 e n b e r g) och
en övers. (1741) av ett uttryck i Molières ”Les
fourberies de Scapin”. E.H.
Galen, dansk medeltida ätt, som leder sitt
ursprung från Skjalm Hvides (se denne) son
Ebbe Skjalmsen. Släktnamnet G. möter
först på 1300-talet; man skiljer mellan
släktens Hvidelinje och Erlandssönernas linje, den
förra utdöd i förra hälften av 1300-talet, den
senare i början av 1500-talet. Bland de mera
bemärkta medl. märkas: 1) Jon Litle (d.
1307), från 1298 Erik Menveds drots; 2) J
a-kob Erlandsen, 1253—74 ärkebiskop av
Lund (se denne); 3) Karl E r i ksen, 1325—
34 ärkebiskop av Lund (se denne); 4) Peter
J e n s e n, 1336—55 ärkebiskop av Lund (se
denne); 5) T u v e G., den förste, som fast
antog släktnamnet G., 1376—83 gelkare i Skåne,
spelade en betydande roll i 1380—81 års
händelser vid förhandlingarna mellan Albrekt av
Mecklenburg och skåningarna. H.Bg.
Galen, Christoph Bernhard von,
friherre, tysk biskop (1606—78), domherre i
Münster, arbetade för kyrklig reform, 1650
furstbiskop av Münster, underkuvade 1661
staden Münster, ökade stiftets område och höll
sig med en dugande här. 1664 var G. en av
rikshärens ledare mot turkarna, kämpade 1665
—66 och 1672—74 mot Holland, sedan i
kejsarens tjänst mot Frankrike och 1675 jämte
Danmark och Brandenburg mot Sverige. Biogr.
av A. Hüsing (1887). [KS.]
Galenbär, allmogebenämning på bär och
stenfrukter av vissa växter, ss. besksöta,
nattskatta, kornell, brakved m. fl. O.Gz.
Galeniska läkemedel är en benämning, som
uppkom under 1500-talet, då den medicinska
världen splittrades i två riktningar, av vilka
den ena främst sökte använda de från
Galenos’ tid övertagna beredda läkemedlen,
ss. blandningar, dekokter, infusioner,
extrak-ter etc., den andra mera sökte utnyttja de
genom Paracelsus’ verksamhet införda rent
kemiska ämnena. Numera nyttjas båda
gruppernas läkemedel i lika utsträckning. Ett minne
av dessa gamla strider är sv.
1600-talsfarmako-péns benämning: ”galæno-chymica”. E.L.Bn.
Galeni’t, miner., se Blyglans.
Gale’nos (lat. Gale’nus), grekisk läkare (129—
o. 200 e.Kr.), f. i Pergamon och son till
arkitekten Nikon, efter 169 verksam i Rom bl.a.
ss. Commodus’ livläkare. G. är den antika
medicinens störste skriftställare, och hans arbeten
enbart inom medicin anges till mer än 100.
Hans samtliga arbeten uppgå till över 400 och
— 1065 —
— 1066 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
